Stall Vall

onsdag 26 juni 2019

Midsommarhelg

Midsommarhelgen kom och gick med ledighet, god mat och mysigt umgänge hos vänner, firande av 15-åring, konfirmation av barnens kusin och hästeri. Som en dröm om jag bara sluppit störig huvudvärk som hängde sig fast i flera dagar. Sånt jag får leva med när det är lite för mycket planering och för lite bara släppa och koppla av kombinerat med åskvarningsväder.

Om 2 veckor är det semester och fram till dessa ska jag försöka leva livet så långsamt och avkopplande det bara går så jag är redo att bara hasa omkring i 3 veckor sen. Lura hjärnan lite.

Häromveckan testade vi lite tömkörning av Gosah igen, den här gången släppte Karin taget om framänden efter en stund och när hon inte längre hade någon att följa efter så blev det först väldigt förvirrat. Efter några överdramatiska reaktioner så tolkade hon de framåtdrivande signalerna rätt och vi kunde avsluta med babysteps i rätt riktning.

Idylliskt
Gulle-hästarna kommer oftast glatt springande när man ropar.
Ibland får man bara ropa rätt många ggr
Lillan har blivit storan - hela 15 år nu 😍
Ingen moped till pappans besvikelse men en ny cykel.
Jag hatar att fläta grejer...

Födelsedagsbarnet valde att göra sin egen tårta 👌🏻🤤

Vi har en jasminbuske, vilket jag glömmer varje år för jag håller
tydligen sällan till på högersidan om vårt hus (framifrån sett).
Det kommer pustar med fantastisk doft men jag tänker inte på vart ifrån
och det krävs att nån som inte bor hos oss (mamma den här ggn) säger
ooh vad gott jasminen doftar  för att jag ska komma på det.
Stop and smell the roses har aldrig varit sannare.
Tog en mysig tur i alla gångarter med S i söndags, rena meditationen och positiv uppladdning inför omtag av lastträning med Gosah.
Dagen innan hade det låst sig för oss totalt, Sune var med utanför så det kan ha varit distraherande och jag klarade inte ut hennes reaktioner. Karin fixade det på nolltid som den lastningsstjärna hon är och sen kunde jag träna vidare men jag var lite nervös inför att köra igen själv på söndagen.
Det gick dock jättebra, inget strul alls, så vi tränar vidare med att befästa transporten som något som inte ska vara några konstigheter. Med eller utan störmoment.

Apropå lastning så hjälpte jag o Andreas kompisar med att köra deras 24-åriga ponny till sommarbetet. Hon har inte åkt transport sen i höstas, när vi körde henne sist, och jag är ju absolut inte nån lastningsexpert och uppenbarligen inte så superstabil att hålla sig i när det blåser (se ovan) så lite nervös var jag. Även om jag flaggat för att det inte finns garantier att jag lyckas få in henne (hon har en historia av strul hos tidigare ägare).
Men precis som i höstas gick hon helt okomplicerat in och den här gången gick hon t o m ut hur lugnt som helst (i höstas lite bråttom ut).
Sån himla raring och fint betyg till familjen att hon är så trygg.

Vi har det bra - trots myggor och bromsar.
Nu ska jag åka och hämta ut ett rosévin som jag beställde på systemet i min huvudvärksdimma när jag inte kunde somna på midsommarafton. Läst att det skulle vara jättegott och när man är mitt uppe i allt så glömmer man ju bort det om man inte tar tag i det direkt. Det var det där med att planera en massa saker i huvet ja, hello moment 22-huvudvärk 😏

Skål!

måndag 17 juni 2019

Sommarsysslor

Oj, vad det ser kallt ut på nedan ridbilder som jag la in i det här utkastet för ett par veckor sen. Svensk sommar det, vädret håller en ständigt på tårna. Nu har det varit varmt några dagar, tack o lov för det får gärna ta i och börja växa till sig i mina odlingar nu.

Fina boll-Starlight under ett dressyrpass, så rolig att rida och håller humöret uppe trots min sämre sits pga för lite ridning. Världens bästa!








Gud vad det ska tas bilder hela tiden...

Hallå, jag då, glömde du mig eller??
Senaste veckorna har det varit skolavslutning, freesbe-golf (klart överskattad sport/hobby), promenader, en släng foderstrupsförstoppning till på lillan som tack o lov släppte ännu snabbare den här gången (betydligt mindre stress hos oss också, man härdas snabbt) med medföljande bokning av tandkoll. Carro på Hästveterinären kunde klämma in oss redan i onsdags men hittade ingenting som var en uppenbar förklaring till att hon sätter i halsen.
Behövde bara filas lite på två ställen och så frågade hon om vi skulle ta vargtänderna när hon ändå höll på. Hemskt gärna, tack! Jätteskönt att ha detta gjort, nu kommer hon inte hinna få något besvär av dom när vi ska börja känna på bett.
Vargtänder är ett väldigt missvisande namn, hade förväntat mig rejäla gaddar och så var det världens pluttigaste terriertänder.
Men precis som med våra visdomständer så är det bättre ju snabbare man plockar dom, innan rötterna blir hårdare och grövre och ingreppet mer omfattande.
Och som sagt, att minimera risken för obehag vid invänjning av bett är ovärderligt.

Gällande sättandet i halsen så har det skett 2 ggr i samband med hösilage-ätning så vi sa att nu äter hon gräs under sommaren och när det är dags för hösilage i höst så ser vi om det händer igen och isf åker jag in till klinik och kollar ner till magsäcken.

Vårt hösilage är väldigt lent och finstråigt och det kanske är så att hon kanske slarvtuggar en klump ibland. Behöver hon äta hö i sommar så får vi blöta det för säkerhets skull. Men det är ju grövre och inte lika lätt att kasta i sig som hösilaget skulle jag tro.

Hon är sååå vacker!




Världens finaste spanar efter lillbrorsan som leker ökenräv
i sandbackarna.

Jettetrött liten en.

Och jettetrött stor en som absolut inte ville gå ut när jag kom tillbaka
ett par timmar senare för att släppa ut gänget igen.


Har även haft strandpremiär, så gött med stora barn som sköter
sig själva så jag kan sova/sola/läsa/slösurfa.
 
Föregående veckas uppdrag var lastträning och Gosah överträffade mina rätt höga förväntningar.
Utan något drama alls så nosade hon på luckan, satte upp en hov, några till och klev sen nyfiket in.

Dag 1 kunde jag skicka in henne brett, smalt på båda sidor och skicka ut. Hon kliver ut jätteförsiktigt och fint. Lite snett ibland men blir inte stressad av att råka trampa av vid sidan av luckan för tidigt.

Dag 2 åkte jag iväg en kort sväng bort till sandgropen och hon trampade runt då och då, gnäggade, bajsade och blev svettig men var ändå lugn att lasta ur. Efter att ha promenerat runt lite (ganska på tårna) och smakat lite gräs så klev hon på igen utan någon misstänksamhet.
När vi kom hem var hon skummig av svett bakom frambenen men klev av lika försiktigt som innan och gick på och av flera gånger utan problem.
Känns väldigt bra att jag kan stå bredvid på utsidan vid urlastning och guida henne så hon inte går ut snett och hamnar bredvid. Hon var jätteduktig på att vänta tills bommen var nere och sen backa sakta.
Hon är fantastisk, stabil personlighet och välgrundad hos Ingela, uppfödaren. Oslagbar kombination!

Förutom att befästa detta så hon kan åka lugnt och utan att stress-svettas så ska vi träna på att kunna skickas in med mig stående på utsidan också (inte på luckan), där förstod vi inte varann och så var hon nog trött. Ska ta hjälp av Karin som kan peta lite på rumpan så hon förstår att det är varsågod att gå förbi.

Värsta helgonljuset över hjältehästen!

Svettig träning för hjärnan.



måndag 3 juni 2019

De små framstegen

Vilken lång fin helg jag haft, unnade mig att ta klämdagen nästan helledigt och hann med att köra skräp och ta en långpromenad med barnen och hästarna i strålande sol.
9 km blev det och tog drygt 2 h inkl diverse gräsätarpauser, lillhäst måste ju vila lite.
Gosah och Emil imponerade verkligen, hon blev lite trött på ögonen på slutet men fick klipp i stegen igen sista biten när hon insåg att vi närmade oss stallet och han var på bra humör hela vägen, trots myggor, bromsar och rekordlång promenad.

Det är såå kul med unghäst. Eftersom jag inte har bråttom eller nån tidsram att anpassa mig efter så får utvecklingen ta den tid det tar och jag applåderar oss och klappar mig själv på axeln oavsett hur litet ett framsteg är.

T ex, när hon kom så tyckte hon insektssprejen var så läskig så hon nästan småreste sig på stallgången och hade sig. Tror säkert hon sprejats med det förut men på nytt ställe så blev det kanske en otrygg grej. Nu kan hon stå lös i boxen och bli sprejad utan panik. Lite obehagligt fortfarande men är ok med det.
Och vattenpölar är inte alls lika läskiga längre. Men hon går bara i dom om jag gör det så har jag fel skor så blir det inget fotbad.

Häromdagen hittade jag lite hösilageplast som blåst ut på vägen, perfekt att veva omkring runt henne och när vi var på långpromenaden så körde vi jakttornsterapi med hjälp av Emil som fick hoppa omkring och göra knasljud. Läskiga grejer men inga överdrivna reaktioner, mest skvätthoppa till och sen fortsätta äta gräs. Och hösilageplast har man hellre på huvudet än viftandes omkring i luften.



Så superdupersöt!
Va äre'här?

Fått hem Gosahs fina boxskylt från Dekaltext

Det här med att i n t e stanna hela tiden och äta jobbar vi på.

Av människor bestämda stunder är däremot ok.
Rena buffén i vägkanterna!

Barn i jakttorn och häst nedanför är win-win.

På lång och ringlande väg till att bli distanshäst.

Starlight tyckte de andra var supersega att komma ut.
Ät klart nån gång dåååå.

Trött liten direkt efter utgång efter långprom.

Regnbåge häromdagen. No filter. Fantastiska färger.
Hopsläppet har gått så himla bra, nu är de en flock igen och kan t o m stå i vindskyddet alla tre.
Sune har dessvärre fått sig en smäll på ena bakbenet men det ska förhoppningsvis bli bra snart igen. Vi räknar den mer som en otursgrej som skulle kunnat hända ändå när de härjar ibland, på det stora hela så är de fina med varann och det är såå skönt.