Stall Vall

tisdag 28 maj 2019

Händelserik helg

Helgen startade ju lite crazy med att jag fick åka tillbaka till stallet 2.30 natten till fredag och kolla till Gosah (som var aspigg och redan trött på att stå inne) så var gaanska så jättetrött och sliten i ett utgångsläge som redan innan var på minus på orkmätar'n.
Men Karlskoga Hästmässa på lördagen tillsammans med Karin & Helena blev en vitamininjektion jag behövde. Hade inga förväntningar mer än att det skulle bli mysigt att hänga med kompisar och kolla hästgrejer så det var så himla kul att det var så välordnat och stort som det faktiskt var.
Paddockprogrammet var riktigt bra, var bl a inspirerande att se Tobbe Larsson och höra hans hästtänk. Man ska ha roligt med sin häst!

Sen var det dressyr, körning, distansritt, WE, paradressyr m m. Att ha VIP-biljetter var guld värt med tak över huvet vid regnskurar, skönt att kunna sitta ner o chilla mellan varven medan man kollade uppvisningar och plockade supergoda tilltugg

Fyndade ett par skitsnygga Eurostar-ridbyxor för halva priset också, jag som deppigt nog fick ge upp mina gamla i vintras. Håller tummarna för att det blir mässa nästa år igen, ser den gärna växa med mer shopping-utställare och lovar att vi kommer tillbaka!

Ganska missvisande att de står och äter frukt, vi åt en massa annat också.

Lugna men alerta lydiga hästar, det vill man ju ha.

Körning är bra häftigt alltså.

Distansen visades upp med blandade ekipage,
här springer shettisen Bengan upp för veterinären.

Säker häst-uppvisning.
Blev lite sömnigt efter ett tag då alla 4 ekipagen var mer eller mindre
vana redan så fick inte se hur instruktören hanterade en häst som
faktiskt tyckte hindren var obehagliga.

Lydnadsträning för vovvar - den här var ju bara för gullig.
Look at that face!

Pararyttarna Elin (tror jag hon hette) och Felicia visade upp
ridning med sina olika funktionsnedsättningar.
Mycket flexibelt av Elins fina häst Rambo att under ett pass hantera
byte av sadel och ryttare med så olika förutsättningar.
Eller så är jag bara präglad av Starlight som inte svarar så stabilt
på förändringar 😅
 
Innan vi kom fram till mässan så hämtade vi upp Karin i Kristinehamn. Hon hade nämligen varit på en egen roadtrip tidigt på morgonen, skjutsandes Zia på dejt i Storfors.
Hon ska förhoppningsvis bli betäckt med Sunes supersnygga väldigt trevliga halvbror Indian Crush hos Anne på Gimmick Arabians. Mycket spännande!

Medan Zia fokuserar på gräs i ny hage och inte så mycket på gullig hingst som hon borde så har Sune och Starlight tränats för Anna. Båda gjorde bra pass, Starlight är mer bollformad än nånsin men rullade på fint och är en fröjd att rida när vi mjukat upp oss. Det var blåsigt som tusan så det blev på tvären mer än vanligt men hon rätade ut sig till slut och Anna var väldigt nöjd med henne.

Efter träningen så fick Gosah och Sune gå ut tillsammans medan S fick vara i sommarhagen. Sune, mentalt ärrad efter förra ihopsläppet, gick iväg och käkade gräs medan Gosah nyfiket gick till honom för att hälsa och pipa lite. Till slut blev det för tråkigt för oss att titta på så vi släppte över Starlight och det gick riktigt bra. Hon har stenkoll och ser till att hålla sig emellan när Gosah gör utbryt för att springa och hälsa men Sune håller sig undan och S är inte alls så där stissig och knäpp som hon var sist. Det kommer bli bra det här 💖




Igår fick fuxarna vara själva en stund medan Anna tog en motionsrunda på Starlight och då hade de varvat att stå och gulla med varann och springa runt och undra vart bossen var.
Hur gulliga??

Aaaaand, she's back 😂❤️


 

måndag 27 maj 2019

Torsdags-Gosah

Herregud, vad ska en tro. Har Gosah kommit in i våra liv för att lära oss hantera paniksituationer + ha i is i magen eller vad är det frågan om?? Och vad är grejen med att råka illa ut på torsdagskvällar?

Efter några intensiva veckor som "avslutades" med att fira Emils 13-årsdag med släkten så satt jag vid 22-tiden nersjunken i soffan slösurfandes med mamma som sällskap och hann knappt tänka klart tanken att gå att lägga mig när telefonen i handen ringer och det är Karin.
Vi ringer nästan aldrig varann, chattar mest, så det spontana svaret är så klart - vad har hänt?? medan hjärtat bankar.
Och jodå, nåt är knas med Gosah, hon hostar, är jätteslö och det rinner massor ur näsan. Foderstrupsförstoppning! Kastar på mig stallkläder och sen iväg till stallet, mamma hängde på. Tänker fanfanfan nu dör hon. På riktigt, nu dör hon. Ska aldrig mer köpa häst. Aldrig!!

Under tiden ringer Karin distriktsveterinären och får råd via telefon. Massera matstrupen försiktigt, erbjud vatten och gå långsamt med henne.
När vi kommer fram så har akutläget lagt sig, Gosah är mkt stabilare men ser inte klok ut runt mulen. Hänger hösilage och slem ut ur näsborrarna. Hon blir piggare och piggare och efter några uppföljande samtal till veterinären så kommer vi fram till att hon är stabil nog och får stå på box och fasta i 12 timmar för att inte riskera återfall och låta strupen vila ifall det blivit skador på slemhinnorna.
Så himla random grej att hända, vi ger t ex alltid kraftfodret rejält uppblött och i det här fallet var det hösilage hon åt. Hon måste inhalerat nån trasslig klump så den fastnade. Hoppas på att det var ren otur, händer det igen så får veterinären kolla henne i munnen så det inte är nåt knas med tuggandet.

Hon är iaf go o glad igen som om inget hänt, precis som efter stängselkraschen (samtliga skrapsår läkt fint nu). Hon tempas dagligen och hålls koll på om det rinner ur näsan, kan isf vara tecken på att hon hostat ner mat i lungorna och dragit på sig lunginflammation.
Hon får hösilage igen men blöter det ett tag framöver för säkerhets skull.
Usch, nu fick jag en rysning att tänk om det händer igen medan jag skriver detta och ingen ser henne. Burr.

Så här nöjd kan en vara dagen efter kaos.
Hoppas Karin inte får alltför psykiska men efter nära döden-upplevelsen bara, hon fick verkligen ta det värsta, stackaren. Sån himla tur att hon var i stallet när det hände.

Lärde mig också att det verkligen inte går att tvinga en häst att dricka. Hon var inte alls intresserad så jag tog min vattenflaska och sprutade in vatten i munnen på henne men sen tog hon ner huvudet och bara floosh, spottade ut det. Som den lilla unge hon är 😏

torsdag 23 maj 2019

Gosah 2 år

Varit lite intensivt i några veckor men börjar se en ände på det nu, då ska jag stänga av mig o "bara vara" så mycket jag kan. Lulla omkring lite i en leende dimma. För livet är ju rätt gött ändå, klagar inte (bara smågnäller lite allmänt, är ju ingen lycklig idiot 🤪).

Gosah fyllde 2 år igår och idag fyller Emil tonåring. 13 år och växte precis om mig!! Va blire?!
Till mitt försvar så har jag krympt 1,5 cm och måste nog ta tag i den där pilatesen igen som jag brukar säga. Stretcha ut kroppen lite.

Lagom till Gosahs fölsedag så kom reg.beviset efter ägarändringen på henne. Nu är det skrivet i blooood.


Jag är lite långsamt lagd vid anknytning, låter kärlek växa till sig sakta men säkert, så jag har inte riktigt tagit till mig att hon är minmin än. Hon älskar ju människor så hon kanske inte märker om jag byts ut mot någon annan liksom. Men bitvis glimtar det till och jag får känslan att hon är med mig och inte bara första bästa människa.
Helt underbar är hon iaf, igår när gräsmattan klipptes utanför hagen så hade hon nyfiket följt efter längs staketet och ätit gräset som flög in. Lilla hjärtat, så orädd. Fast vattenpölar är döden så de tränar vi på vid alla tillfällen som ges.

Försökte ta en bra exteriörbild som minne hur hon ser ut exakt 2 år
men det gick icke det.

Tur jag fick till en bättre några dagar innan.

Omnomnomnomnom.

Ikväll firar vi Emil och på lördag ska jag, Karin & Helena på hästmässa i Karlskoga, superskojiga grejer. VIP-biljetter har vi t o m så vi kan sitta på läktaren nära paddocken där uppvisningarna är.
Och på söndag är det Anna-träning, blir bra för bollen Starlight som kommer få röra på sig lite mer nu innan det helt går överstyr med gräsmagen.


torsdag 9 maj 2019

Med blotta förskräckelsen

Förra torsdagen gjorde Gosah en rejält felaktig avståndsbedömning när hon och S (antagligen) blev skrämda av nåt i hagen. Vi såg inte vad som hände men har nog är rätt trolig bild av scenariot som utspelade sig.
 
Klockan var runt 20.30 och jag var i sommarhagen (bredvid vanliga hagen) för att gå igenom tråden inför att Sune skulle få gå över till den.
När jag hade ca 200 m kvar så hör jag hästar som galopperar bortöver, tittar upp och samtidigt som jag ser Starlight göra en högergir i sandhagen så hör jag ett brak och sen Starlight som galopperar ut i gräsdelen. Ingen Gosah.
Tänker JÄÄÄÄVLAR och springer så fort jag kan mot stallet, ser att tråden mot bergskullen som vetter mot stallplanen är nerriven och ingen lillhäst i hagen.
Rusar genom stallet, hugger en grimma och kastar upp stallytterdörren och därute på stallplanen står Anna (som jag trodde hunnit åka hem) och Gosah en meter ifrån henne.
 
Troligtvis blev de skrämda av något medan de stod och åt kvällsmat och i full galopp missade nog Gosah att svänga så hon kraschade in i eltråden, fick panik och i adrenalinkicken tog sig upp över bergskullen.
Anna satt i sin bil och skulle precis backa ut när en liten fux plötsligt svischade förbi i full fart, rusa blint över vägen och sen stannade på åkern.
Hon flög ut ur bilen, ropade på henne (och mig + försökte ringa men jag hörde inget pga sprang som en galning) och då kom hon tillbakatravandes, stannade vid diket, tog ett försiktigt skutt över och stod sen och väntade med henne när jag kom flygande med grimman.
 
Det kunde slutat så jäkla illa, hade det kommit en bil i det ögonblicket så hade det värsta kunnat hända. Och sån otrolig tur att vi var där, kunde varit mitt i natten. Och att hon fann sig så snabbt och är så social så hon kom tillbaka direkt istället för att försvinna iväg på byn.
Många och.

Hon fick en hel del skrapsår, värst var det på vänster bak, där var det ett sår som var lite osäkert om det behövdes veterinärvård till eller inte men efter lite konsultering med sårvan så hade jag is i magen och såg över det de närmsta dagarna.
Var rätt beslut för hon har läkt riktigt fint, köpte manukahonung som jag sett många tipsa om tidigare och det gjorde nog susen. Rör sig bra, ingen feber och bara lite svullen i början vilket försvann snabbt.

Så vi kom nog undan med blotta förskräckelsen och håller tummarna för att det var ren oturshändelse som förhoppningsvis aldrig mer kommer hända.

Jag var nog lite chockad så när allt var uppstyrt och Gosah iordninggjord för natten blev jag helt matt i kroppen. Anna & Karin var sånt stöd och Oskar fixade staketet på nolltid. Älskar Vall
Braket som hörts var plankor i det gamla trästaketet som finns på några sidor av sandhagen och som splittrades när tråden spändes, lät som nån fällde träd i skogen.
Sov inte många sammanhängande minuter den natten, vaknade hela tiden med ett ryck och funderade på hur Gosahs sår såg ut. Vill aldrig behöva känna den paniken igen.
 

Kloka, fina, smarta lilla tjej som hade lite otur ❤️

Här slängde hon sig över, på den mest branta delen som det ser ut på märkena.
Allt som händer är ju lärorikt så ska jag säga något positivt utöver att det gick så bra som det gjorde så är det att vi lärt känna varann ännu mer nu med allt sårtvättande.
Det var inte populärt i början men när jag hittade rätt sätt att samarbeta på så gick det riktigt bra.

Promenad efter regnskur häromdagen.
Har ju varit väldigt torrt fram tills nu så vattenpölar var nåt nytt och livsfarligt,
efter lite envis övertalning gick det att gå igenom några gånger.
Apropå hästar, skador och tillfrisknande så har Zia haft återbesök med ultraljud idag och HALLELUJA ÄNTLIGEN så får hon börja gå i vanlig hage igen. Så himla skönt.
Hela Vall hurrar 🎉💖

/G


måndag 6 maj 2019

Tiden går fort!

Det är så mysigt med vårt lilla tillskott, hon är så trevlig och uppskattas verkligen på Vall.
Har varit mycket runt mig så hunnit glömma bort vad vi hittat på men det har promenerats en del, vi har tagit ett besök på ridbanan och klivits över bommar (vilket var no biggie och inte funderingar på alls).

Det är mycket vinterpäls som ryktas bort, ptvi ptvi, den är överallt. Verkats har hon gjort nu också och skötte sig fint. Lite tråkigt när det var dags för sista benet men ingen är perfekt, herregud 💖

Vi ska ta en uppgift i taget framöver, t ex kunna springa på volt, pausa, lastträna, pausa osv. Jag kommer nog bara skriva om sånt när vi tagit oss över en tröskel, när jag hittat knapparna och liksom ha som minne vad som funkat och så.

En sån liten sak som att kunna gå ut genom grinden i hagen, flytta undan rumpan så jag kan vända och stänga grinden efter oss funkade t ex inte första gångerna, då förstod hon inte utan backade tillbaka in i hagen igen. Starlight var bra och höll tålmodigt koll vid sidan men störde oss inte tack o lov. Flytta rumpan var inte problemet, det har hon koll på från Ingela men just knixen som krävs vid vår grind var ju ny.
Så då tränade jag rörelsen när vi var på promenad i skogen och vips, vid nästa försök i hagen så funkade det utmärkt.

En annan smågrej jag testat är att låta longeringsspöet få vila på henne utan att hon kastar sig undan det. Efter några försök så kunde jag låta det glida över hennes sidor, under magen, uppe på manen osv och hon stod lugnt kvar. Det kan vara så att jag kvittrade bebisspråk och kallade henne min lilla fiol (spelade ju på henne) under tiden utan att veta att Anna stod en bit bort och hörde allt 🎻😅


På promenad passar vi på att hälsa på alla som Starlight inte annars tillåter.

Hej hej!

Har även bakat knasig bajsliknande kladdkaka.
Ostbågar i smält choklad som topping, riktigt gott. Lite kexchokladaktigt.

Och kollat på film med trött Sally.

En minnesbild exteriörmässigt.
Måste ju jämföra hur hon växer.

Gullisar.