Stall Vall

torsdag 7 mars 2019

På hästfronten intet nytt

När livet lunkar på och inget direkt minnesvärt eller need-to-utveckla mer än enkel uppdatering på instagram händer så uppdateras det inte här på bloggen. Ifall nån undrar vart vi tagit vägen (gissar att ni som ev läser här även följer oss på soc medier så ingen tror nog vi gått under jorden).

Va sker i livet då? Ja alltså, underlaget är ju pissbajstråkigt.
Speciellt för S som har broddar fram som helst bör gå på is eller nåt underlag som ger lite vika medan de oskodda bakhovarna inte vill vara på is alls. Så det har blivit lite kortare promenader, oftast ihop med Zia som endast ska gå på plant underlag.

Sune och Karin jobbar på med promenader, några utepass och så mkt dressyrpass som går att klämma in i ett körigt liv utan fungerande ridbana och div stängda ridhus pga smittoro.
När vi var på Lovahagen häromdan (som är öppet men med strikta regler för hur smittskyddet funkar) så fick vi sällskap av två hoppryttare vilket var värdelöst för mig som pga trasigt tömspänne (Sune!!!) fick ändra plan till barbackaridning istället för tömkörning på S vilket var så lagom roligt när vi efter en kort stund fick sällskap. Hon är ju inte alltid så lätt i ridhus med distraktioner i vanliga fall så utan sadeltrygghet så blev det svårt att få ihop oss.
Men Sune, han var en pärla och kunde nästan hela passet jobba tillsammans med Karin trots hinderstök och ekipage lite här o där. Lillpojken kanske börjar bli lite mognare 👏🏻👏🏻😅

Zia lever sitt liv in solitude i sjukhage och tycker allt är tråkigt utom när man vänder hemåt på promenaden för då börjar livet och det ska levas hetsigt och intensivt. Stå i sjukhage kan man göra när man döööör.
Idag var det återbesök av veterinären som böjprovade (utan anmärkning) och ultraljudade. Mycket trevligt att hon är ohalt men tyvärr för mkt kvar på UL för att våga låta henne gå med de andra och riskera trampa upp gaffelbandsgrensskadan så det är fortsatt sjukhage i 2 månader till.
Jag vet inte om Karin vågat berätta det för Zia än 😬

Annars så längtar vi, som de flesta andra, som tusan efter vår och mjuka vägar och ridbana. Hatar att vara så här ofri, vill göra saker jag känner för när jag känner för det.
Och så är suget oerhört efter en liten unghäst nu, tänk att få planera och jobba framåt på riktigt!

Lägger in en målbild både för vårfeeling och framtid 😍
(nej, det är inte Ice på bilden, RIP ❤️)

Men tills vidare så lunkar det på...

/G