Stall Vall

onsdag 1 augusti 2018

Usch.

Hallihallå...i värmen. Sluuuta nån gång bara, drömmer om att få sova en helt natt utan att vakna av syrebrist. Får krypa ner i källaren igen som det ser ut nu.

Dressyrtävlingen gick h e l t åt skogen. Såg i mitt förra inlägg att jag skulle fokusera på att hon inte skulle bli en studsboll. HaahahahahaaaahahahahaHAHA.
Hon var den studsigaste av alla studsiga studsbollar en kan tänka sig och vi slog rekord i taktmissar. Var såå besviken efteråt. Hade ju inte några förhoppningar om att det skulle gå bra men det gick så himla mycket sämre än väntat så luften gick verkligen ur totalt efteråt.

Förberedelserna gick rätt smidigt, tvättade och knoppade (svor och förbannade, ringde in Karin i panik men hann knoppa själv ändå och det blev helt ok, tillräckligt bra för mig med mina låga krav). Upptäckte att ena bakskon var lite glappig och förhandlade med mig själv om jag skulle chansa på att ha den så eller chansa på att försöka fixa det själv. Slutade med att jag bytte en söm ändå. Som först vägrade gå att slå upp för att plocka ur men till slut så.

Kom iväg i god tid och hade gott om tid att rida fram i lugn och ro. Var dödsvarmt som vanligt så skrittade först fram 30 min på utebanan och hon var riktigt chill och lyssnade fint när jag kortade tyglarna och gjorde lite sidvärtes i skritt för att få med bakbenen. Fick en fin harmonisk känsla och tänkte att shit, det här kommer kanske bli helt ok ändå.

Red in i tältet för att trava igång och rätt snabbt märkte jag att hon spände till, var på tårna och började med sitt hoppsande, dvs försöka galoppera hela tiden.
Jag lyckades inte få henne lösgjord alls i det läget och det vara bara att inse när det var dags för start att det kunde gå hur som helst.

På banan sen så fortsatte hon i samma spår och på galoppvolterna så kom frustrationen ut genom bakutsparkar. De och taktmissarna (försöken till galopp i traven o skritten) är rejält kostsamma och slutresultatet blev därefter, 51.607%.

Kan analysera till döddagar varför det blev som det blev. Förberedelserna taggade till henne, jag var supernervös (fast det gick över under framridningen tyckte jag nog, var mkt värre inför) och det påverkar så klart, det där med att lägga till padden under sadeln några dagar innan men det sistnämnda tror jag inte är anledningen ändå. Red utan igår och hon var likadan så vi verkar ha en rejäl svacka just nu.
Underlaget på utebanan hemma och på Hannäs är stenhårt med lite rörligt grus på toppen så det är kasst, S verkar inte gilla det alls och med slitna halkiga skor så förstår jag verkligen det, tack o lov skos de på fredag. Sen får det bli ridhus tills det regnat tillräckligt mkt framöver.

Och så ska ET-Cilla gå igenom henne imorgon för jag nojar så klart över att hon har börjat bralla i galoppen, och det är framförallt på böjt spår. Rakt fram verkar inte störa och hon känns mjuk och fin då. Hon höll iofs inte på så på böjt spår när vi tränade i ridhuset när jag tänker efter nu.
Jaja, hoppas det bara är en tillfällig svacka så vi kan tänka framåt snart igen, jag jobbar ju på så gott jag kan med sitsen och magstödet och tycker jag börjat hitta lite rätt där och då är det svårt när jag inte längre blir nedsläppt i sadeln mer än korta stunder.

Stillbild från framridningen.
Helena var med som support och var snäll och filmade också.
Karin stod i insläppet och sen kom Tina och Matilda och var publik också.
Vårt fina lilla stöttande gäng <3

Lite lite tyckte S att vi kunde öka på diagonalen.
Tyvärr försökte hon ju först galoppera in på den så då blev det låga poäng.


Fin kommentar av domaren Leena.
Det är ungefär så det brukar stå, undrar om vi nånsin kommer hitta avspändhet.
Jag var som sagt besviken efteråt, och trött, den där anspänningen inför är ju svår att styra över, men dagen efter så jämförde jag protokoll och plockade fram de bitar som faktiskt var bättre än tidigare och då kunde jag släppa och gå vidare.
 
T ex: knopparna blev faktiskt helt ok och gick rätt snabbt så nästa gång behöver jag inte ligga sömnlös över en sån bagatell, hon var trots allt inte så spökig av själva banan så jag kunde rida korrektare ridvägar, vi fick personbästa på vägen rakt över medellinjen, 6,5p och kommentaren bra jobbat! och båda övergångarna galopp till trav fick vi 6:or på och det är något jag verkligen kämpat med. Så vi är på väg, långsamt och med ett rejält bakslag men vi ger oss inte. Inte jag iaf, vad S tycker får jag se.

Eftersom gårdagens pass inte var någon förbättring så avanmälde jag mig från starten 17/8 på Sörmon. Lägger hellre kostnaden för startavgiften på träning. Och ridhus...

/G

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar