Stall Vall

onsdag 30 maj 2018

Pålsbodaritten 26/5-18 - över all förväntan

Vi gjorde det, vi kom till start! Och vilken dag det blev.
Mina största osäkerheter var om jag skulle orka med Zia the tävlingsmonster, rida henne utan att behöva ta för mkt i munnen och om jag skulle klara att bolla 3 groomar varav 2 st aldrig varit med förut (men är erfarna hästmänniskor).

Slänger mig med en inte alls förankrad siffra här men distansritt är banne mig 80% planering och förberedelser och 20% ritt. Det tar sån tid, både träningsmässigt och mentalt, både före och under tävling.
Och det är inte bara kring hästeriet, resorna är långa (det här var en tävling nära, bara drygt 2h enkel resa) och annat i livet ska stämma. Andreas jobbade för ovanlighets skull på lördagen och Emil hade klassfotbollsavslutning så fick kalla in mormor att serva på hemmaplan. Kräver sin planering det med. Addera att min pappa drabbades av hjärnblödning för en månad sen så oron har varit stor kring det (hälsade på honom igår och OJ vilken förbättring det var, äntligen ❤️) och så alla funderingarna kring vad som felat med Starlight.
Då är det inte mycket energi kvar att ta sig i kragen och göra det där extra som tävlingar kräver.
Bara att ta sig upp 4.15 på morgonen är en grej för sig, men då kickar som tur är adrenalinet in.

Det är så klart självförvållat och inte synd om mig, jag måste inte tävla men jag vet att när jag kommit över avanmälningströskeln och sitter i bilen, torr i munnen och lite illamående av nervositet, så är det värt det när endorfinerna börjar jobba. För det är ju så kul, speciellt när det sen är gjort 😁

Det optimala är förmodligen att tävla ofta, på olika hästar och på de kortare distanserna, för att hitta perfekta läget av kontroll och avslappnad inställning. Då är det inte lika känsligt när övriga delar i livet svajar till.
Samt att vara inställd på kaos och krishantering så allt som inte blir det upplevs som harmoni 😅

Och åh vad det är underbart när det klaffar!

Helena & Tina var så proffsiga och skötte allt, ihop med Olivia som var stationerad på tävlingsplatsen, helt flawless.
Man är ju så olika personligheter i sitt tävlande och jag är väl mer den typen som om det blir för många runt mig som är osäkra och frågar om grejer blir lite disträ och får svårt att fokusera.
Vi pratade ihop oss i bilen och kom fram till att om man inte vet vad man skulle göra så går man in i observationsläge och avvaktar instruktioner. Inte flänga runt och tycka att man inte är till nytta och försöka visa sig duktig men istället bli en stressfaktor för den som ska delegera (vet preeecis hur jag själv kan bli när jag är den som ska serva, man vill ju göra allt rätt ).

Men vilken koll de hade, dagen flöt sömlöst (förutom att jag missuppfattade parkeringsvakten och ställde mig fel så fick krångla mig rätt, kallas att göra en Görel...business as usual 😏) och de var själva väldigt nöjda med sin insats och sin förmåga att hitta till groomplatserna ute på banan.
Och de hade kul 😍

De gjorde även en annan viktig insats - skötte rapporteringen till nagelbitande Karin som satt hemma och nervöst följde tävlingen på Equipe.

Det blev ett långt förord om förarbete men jag sa ju att 80% är förberedelse så att...💁🏼‍♀️

Apropå förberedelse så skrek min hjärna efter 90-talspizza till lunch
på fredagen och man ska faktiskt lyssna på kroppen.
Den behövde väl kolhydratladda.

Här är dom -  service- och orienteringshjältarna!
Slinga 1

Målet för dagen var att få en fin och positiv ritt ihop med Zia och att bli godkända, allt annat över det vore en bonus. Varken jag eller Karin har ridit Pålsboda så vi hade ingen uppfattning om banan mer än vad de skrivit, att det skulle vara en hel del hårda grusvägar, så vi körde sulor fram.Vi bestämde inte nån hastighet utan jag skulle gå på känsla och dagsform men uppskattade att kanske snitta på mellan 13-15 km/h.

Första biten efter start var en stig så blev en propp direkt, jag höll mig längst bak för att slippa hamna mitt i smeten. Sen rullade det på bra, Zia var ganska på men ändå väldigt hanterbar mot vad jag väntat mig. Efter att ha legat bland de längst bak ett tag så kände jag att det var dags att bryta sig loss från klungan, trodde nog att det var ett gäng som skulle susa iväg tidigare så den skulle skingras men det blev faktiskt jag och några till som lämnade.

Vi var sen några som följdes åt ett tag men vid sista groomstoppet släppte jag dom så vi fick gå själva i ett lugnare tempot ett tag. Bara att få vara ensamma tycker jag är rätt skönt. Inte för att det inte är trevligt med sällskap men uppskattar att få egen tid med hästen. Du o jag och vi bestämmer tempot liksom.
Ganska snart kom jag ikapp ett gäng fr T80-klassen och de travade på i ett skönt långsamt tempo vilket passade oss perfekt. Eller ja, mig. Zia tyckte det var öken men det var väldigt nyttigt för henne.
Saknades en skylt på väg in mot ankomsten men de andra hade koll och när vi var på väg på stigen så kom det funktionär för att sätta ut en ny. Var tydligen fler skyltproblem för T80 men det var inget jag märkte av, för T50 var det väl skyltat. Tack o lov, annars hade jag kunnat hamna var som helst.
Att jogga långsamt in mot ankomsten gjorde nog att vi kunde pulsa in på 7,5 minut vilket kändes bra i värmen. Hon drack ingenting på slingan eller i grind så sprutade in vatten med min flaska, förhoppningsvis följde ngt med ner i halsen.

Zia skötte sig jättefint i grind, inget stök eller stress (på framridningen verkade hon vara på gång att börja brunsta men märkte inte av det nåt mer sen) och jag hittade pulsen direkt.

Godkänd i grind med anmärkning på tarmljud - dvs drick mer Zia!



Från starten tror jag. Fina Zia ❤️
Foto: Linnéa Engblom

Godkänd besiktning efter första slingan.
Slinga 2

Ut på andra och sista slingan så fick jag sällskap av ett annat ekipage fram till första groomstoppet, medan jag stannade så stack det vidare så då fick vi lite egentid igen.
Men bara lite för sen kom vi ikapp Maud som gått ut några minuter före oss men sen tagit det lugnt längre fram.

På väg ut på andra slingan tror jag.
Foto: Fredrika Pettersson
Jag tillsammans med Maud & Mac.
Foto: Linnéa Engblom
 
Vi red ihop resten av slingan och på slutet anslöt ett till ekipage bakom oss, Ewa som också är Värmlandsryttare och nog taggad på DM-medalj för jag kände hur hon flåsade oss i nacken på stigen fram till målrakan.

När vi kom ut från stigen så tog hon sats och travade iväg i världens spurt, Maud satte av i galopp och jag hängde på lite lagom bakom. Är ingen vågad upploppare, för rädd för att snubbla och gå omkull alt. jaga upp pulsen så den inte går ner sen. Målet var ju godkänt så vågade inte chansa och var ändå så nöjd med att ens närma oss placering.

Men vad händer - Ewa missbedömer och rider mot ankomsten istället för målet (till vänster om avspärrningen) så hon får vända och rida mot målet men är då bakom oss så Maud och jag kommer i mål som tvåa och trea (efter ekipaget som jag hängde av vid groomstoppet).
 

Underbar bild!
Kolla fokuset på Ewa längst till vänster, Maud och lycklig Mac med målfokus
och jag som ba shit vilken fart hon fick
Efter 8,5 minut vågar jag gå in till veterinären och därinne ser jag att ettan blir utesluten på för hög puls. Zia blir godkänd med anmärkning återigen på tarmljud (för hon drack så klart inget denna slinga heller) och andraplatsen är ett faktum. Och inte nog med det, vi blev även Distriktsmästare för Värmland. Wohoo, vilken grej!

Snitthastigheten blev 16.31km/h så det var ju lite fortare än jag uppskattat innan och då höll jag ändå igen, hon har ett otroligt driv och motor denna lilla häst. Lite farligt driv nästan då det nog är lätt att bekvämt ligga och rulla i det högre tempot hon själv gärna vill hålla.
När jag hittade naturliga tillfällen att hänga av de andra och ta det lugnt, så gjorde jag det och tycker vi fick ett bra flyt i ritten. Jämn fart också, nästan identisk på båda slingorna.
Zia var inget monster alls, visst fick jag hålla igen en del men inte alls så mkt som väntat utan hon var supertrevlig. Och vilken stabil häst hon är, jösses 😍



Välförtjänt seger till Maud och tredjeplatsen gick till Linda på Ekemir, superkul!
Zia verkade stå och slumra till på prisutdelningen, lilla hjärtat.
 

Prisutdelning för DM Värmland av grenledare Enar Jonsson.

Heja Värmland!
Fr vä: 3:an Ann-Therese Helgesson/Ghaniyah, 2:a Linda Björklund/Ekemir, 1:a jag/Zia

Zia lagom nöjd med att få täcke på sig i värmen 😅

Vackra Zia och glada G - med solbränt fejs (som flagnar nu)

Tror jag illustrerar Zias missnöje med att få täcke på sig men kan få
symbolisera min plågade träningsvärkskropp som jag dragits med sen
i söndags.

Ärevarvet! Yes, det var jag som förstörde för alla med att önska ej uppsutten prisutdelning när arrangören visade sig inte tänkt ut hur den skulle vara. Sorry but not sorry, orka liksom, hästarna har kämpat väl och kan få slippa att behöva sadlas på igen efter lång vila och 26-gradig värme.


Efter att Zia ätit, druckit o kissat åkte vi glada och fortfarande rätt pigga hemåt där Karin väntade med att serva med vatten och uppackning. Bättre tävlingsdag kan en ju inte få! Jo, att Karin också är med nästa gång då så klart.



Tusen tack till Pålsboda RF, kommer gladeligen tillbaka till era fina vägar igen. Får gärna ha regnat lite på dom då men ändå, väldigt fina vägar.

Och miljoner tack till Karin som så frikostigt lånar ut sina hästar till mig ❤️❤️❤️

/G

tisdag 29 maj 2018

Uppdatering Starlight

Långt mellan uppdateringarna så nu blir det first things first här.

Veterinärbesöket på Husaby med Starlight!

Åkte dit med oron att det skulle vara något diffust och att hon i värsta fall skulle vara redo för att pensioneras helt. Det blev inte så, TACK O LOV!

Hon fick springa med sensorerna på sig och var tydligt ojämn på diagonalen vänster bak/höger fram.
Blev böjd och ömmade på båda fram och visade även lågt på vänster bak.
Hon longerades och så fick jag rida en liten sväng i ridhuset. Efter det så bedövades hon i båda fram och OJ!! utropade både Torunn och assistenten när Starlight flög fram i uppspringningsgången, smärtfri och lycklig. Plötsligt var ojämnheten bak helt borta och sensorn visade även den helt jämn gång.

Fin i longering och när jag fick hoppa upp och rida en gång till så fick jag äntligen känna på gung igen.

En kortisonspruta i vardera nedre framkota, metacam i 6 dgr + gå i egen hage en vecka blev resultatet och 21/6 (på Olivias födelsedag) åker vi på återbesök. Vi kommer även hålla extra koll på vänster bak då men Torunn tyckte inte vi skulle spruta ngt där i nuläget eftersom rörelsestörningen försvann när hon släcktes fram. Skulle hon reagera där vid återbesöket så får vi så klart kika på det.


Visst, supertrist att hon fått kotledsinflammation igen, och i båda fram denna gången, men jag är ändå så himla lättad att det inte var något annat knasigt.
Frågade så klart Torunn om hon trodde det var ridrelaterat eller nåt annat som jag ska tänka om på men det trodde hon inte, snarare ålder och att hon gått distans.

Madde påminde mig på hemvägen om att vi gjorde uppehåll med Movicur (ett Hippolyt-tillskott som hjälper lederna) i mitten på april och det stämmer ju banne mig med att det hunnit gå ur kroppen och när hon tidsmässigt började röra sig annorlunda.

Hon har ju även haft små hovbölder i vardera bak i vintras utan att visa något så hon kan mycket väl avlastat extra fram, kombinerat med broddar som stoppar glidmomentet men att det inte visade sig så länge hon fick fodertillskottet.

Nu ska hon inte tränas för distans mer så förhoppningsvis kommer hennes leder hantera den mer normala ridhästbelastningen bättre.
Hon ska promeneras ca 30 min om dan i ca 2 veckor till och sen skrittas/joggas fram till återbesöket och det är väldigt trevligt att se hennes normala övertramp igen.

Åh, just ja, Torunn tyckte vi var ute i väldigt god tid med henne. Det värmde verkligen att höra, har känts som en evighet men glömde ju faktiskt av att jag bokade tiden 3 veckor innan vi fick första bästa tid hos henne.
 


Förra veckan gick lite som i en dimma pga allt som behövde styras med. På torsdagen fick jag info om att pappa blivit mycket bättre sen sist jag träffade honom så kändes som att vinna på lotto när saker plötsligt börjar på att lätta.

Nästa inlägg handlar om Pålsbodaritten - äntligen kom jag till start och vilken lyckad dag det blev!

/G
 

måndag 21 maj 2018

Bakbenen rakt fram

För att ha en häst som är lite skum just nu så rider jag ovanligt mycket.
Både lördag och söndag har jag kört dubbelt, hinns ju faktiskt med lite mer när stallfixet är så mycket enklare.

I lördags tränade jag Sune för Anna och wow vilken pärla han var. Vi jobbade med bärigheten, att orka använda bakbenen även när jag tar plats och sitter där och det var jobbigt.
Men han var superduktig och har fått med mig bra och enkla grejer att träna vidare på.

Innan träningen så red jag ute med S. Hon hade lite mer övertramp i skritten och jag fick känna på lite gung i den äntligen, trav och galopp kändes som om allt var som vanligt, hon orkar hålla formen och kändes inte så kort framåt.
För att verkligen kunna ha något att jämföra med så tog jag ett pass på banan igår också och det gick riktigt fint, hon var i princip som vanligt men kort och hastig i skritten. Så mystiskt.
Tack o lov att det ÄNTLIGEN är dags för Husaby imorgon.

Det var iaf underbart att få sitta på henne på banan igen och tack vare att jag ridit Sune och Zia under tiden så kändes det som att jag faktiskt red henne bättre än innan vi tog ett litet break.

Efter passet på S igår så red jag ut på Zia och mötte Linda & Ekemir på galoppvägen, bra för oss att träna på att rida ihop med andra. Hon blir ju lite mer obstinat och springig så det behövdes så jag inte kopplar av inför Pålsboda, bättre jag är överdrivet inställd på att hon kommer vara "jobbig" och bli glatt överraskad att det inte var så farligt ✊🏻😅
Kände mig lite febrig igår och har blivit lite förkyld, inte ok alls så nu är det nässköljning och ipren som gäller, däcka får jag göra nästa vecka.

Apropå dubbelt så red Karin dressyr på Zia på fm så hon fick gå dubbla pass igår, gjorde ingen som helst skillnad på piggheten förutom att hon var lättare att hämta i hagen. Hon blev väl så paff över att det verkligen var hon som skulle gå in igen så hon ba, oookej.




Veckan som följer nu är rätt crazy för mig så det är bara att fokusera på vägen, mata på med bakbenen framåt och somna utslagen på söndag kväll.

Håll i hatten!

/G


torsdag 17 maj 2018

Det blir bra på nåt vis

Tur vi inte ha den här bloggen som vårt levebröd, hade varit en dålig leverantör isf.
Jag har haft en mentalt tung tid sen sist, en nära anhörig som blivit akut dålig (men nu stabil tack o lov) som jag ägnat mesta delen av tankarna runt. Och så adderar vi funderingarna kring Starlight på det och då har vi en trött röra i huvet som gör en lite smått apatisk.

Men det ordnar sig, på nåt vis, vilket det blir får vi se.

S har promenerats och skrittat/joggat lite, hon visar ingen hälta men kör på med sitt mkt kortare steg. Jag har ridit pigg Zia ute, med nya snygga ROSA/svarta tyglar. Jag som gnällde så på att cykeln jag köpte hade lite rosa på sig insåg efter ett tag att kombon svart/vit och en liten splash knallrosa är riktigt snygg. Så det får bli mina tävlingsfärger just nu.

Om en dryg vecka är det faktiskt dags för Pålsbodaritten. Imorrn är sista dagen att avanmäla, spänningen är olidlig, ska snart rekordhållaren i avanmälningar verkligen starta eller kommer det bli en dikeskörning 17.55 imorrn kväll?

Zia - en uppmaning till dig nu: HÅLL DIG PÅ FÖTTERNA!!
Ja, jag är tävlingspepp trots komaläget i huvet. Fått lite koll på tider också och det räcker att vi åker 5.30 så det är ju rena sovmorgonen på en tävlingsdag.

Pink is the new black!
Har även ridit Sune ett par gånger på ridbanan, gått riktigt bra, och på Hannäs igår, gick mindre bra.
Tror det var första gången han var där och det fanns ju väldigt mkt att kolla på och ett främmande ekipage kom dit samtidigt så det var ju upphetsande.
Var inte alls på humör för bockande ofokuserad vilde och i efterhand skulle vi hållit oss hemma istället, en ska inte anstränga sig i onödan när i såna här tider. Men glimtvis landade han och trampade på fint framåt så helt utflippat var det inte.

Ikväll skritt/joggar vi ut en sväng med alla tre, S får vara handhäst.

Äppelträdet blommar såå fint!
/G

måndag 7 maj 2018

Lågt o högt

Näe, det blir inget dressyrtävlande till veckan, det är något som inte stämmer med Starlight men kan inte sätta fingret på det. Nu joggar vi ute på grus- och skogsvägar fram till veterinärbesöket och så får vi se om de kan lista ut vad det är.
Var så klart superlåg när jag märkte att passet på ridbanan i torsdags inte alls var positivt, hon var loj, irriterad (inte ifrågasättande som hon kan vara) och orkade inte hålla formen.
I lördags när vi red ute så var det betydligt bättre men skritten är ff väldigt kort och det känns som att hon inte orkar ta för sig framåt.

Men som sagt, deppigt och uppgivet värre, diffusa grejer är döden och det här med att hänga runt i limbo är verkligen inte min grej.
Som tur är så är jag så lyckligt lottad som får rida Karins hästar så jag slipper irra omkring mållöst och försöka hitta mening i hästlivet.
Red Sune på ridbanan i lördags och tamejtusan om han inte var helt exemplarisk, raringen <3
Inte en enda bockning eller kast/försök till att springa åt fel håll.
Körde samma övning på fyrkantsspåret som jag och S gjort, väldigt nyttigt för oss båda så det ska vi jobba vidare med.


Starlight kollar in sommargästerna som flyttat in mittemot stallet.

Om man ändå kunde få honom serverad och bara få hoppa upp o rida,
det lilla tygeltuggande stöktrollet.

Mitt lilla enigma - längtar till 22/5 och förhoppningsvis svar.
Igår åkte Karin, jag och Zia till Brattforsheden för en längre genomkörare. Jag red, Karin groomade och pluggade i pauserna. Kanonupplägg inför Pålsbodaritten som närmar sig.
Zia var mer på hugget än sist jag red så fick hålla igen lite mer, en bra påminnelse om vad som väntar. Vi kom ändå bra överens om tempot efter första 15 km och kunde trava och t o m galoppera avspänt den sista tredjedelen av totalt ca 32 km (Endomondo har råkat pausa vid första groomstoppet så tappade runt 3 km).
Hon är en sån jäkla fin häst, det lilla springmonstret. Och Brattforsvägarna va, drömmen!
Första gången jag red själv så var lite fundersam på hur mycket vilse jag skulle hamna men gick hur bra som helst och går verkligen på nolltid att rida ihop 3 mil.


Sista groomstoppet.
Tyvärr kan inte Karin vara med oss på premiärtävlingen men om det
blir fler så ska hon med, så äre bara. Dreamteam!
Eftersom jag gnällt så mkt om vädret senaste månaderna så måste jag säga nu att vad underbart det är med sol o värme!!

/G


onsdag 2 maj 2018

Vårporl

Så blev det maj då, med ungefär lika ostadigt väder och kyligt som april. Whatever våren...bah.
Vi har pysslat med lite allt möjligt senaste veckorna.
Dressyrtränat, haft Häståvin-kväll, trådat om halva hagen och ridit ut ett längre pass med Karins pärlor.
Hemma har vi skaffat dörr till Emils rum igen, mest för vår skull så vi slipper höra alla spelljud, han själv har inget behov av dörr tydligen 😄. Och poolen får klarare o klarare vatten, Andreas sköter den snyggt.

Nu har vi flyttat ut ur ridhuset och kör träningarna på Hannäs istället, körde fika efteråt men fick slänga i oss för det var kallt så in i h-vete. Tänkte inte på att stället är omgivet av vatten så det var riktigt råkallt, var inte klädd för att stå still. Men kul att kolla på träningen efter oss och vårt goa gäng skulle ändå ses på kvällen igen sen.

Starlight gjorde ett jättefint pass, rakriktning som vanligt och sen adderade vi längning av galoppen. Märkte när jag skrittade av att hon var lite kort i steget så hon blev trött, det brukar hon inte bli men kan bero på det längre utepasset tidigare i veckan och sen klättringspromenaden 2 dgr innan som hon kanske inte hunnit återhämta sig från.
Har bokat tid på Husaby senare i maj, vill göra en grundlig genomgång men sensorer och rubbet en gång för alla. Fram till dess tränar jag på som planerat, ett par dressyrpass, nåt tömkörningspass och lugn lagom lång uteritt på blandade underlag så hon kommer dit i normalform.

Eftersom vi rider på så lätt nivå så har jag inte avbokat dressyrstarterna nästa vecka, de är som ett vanligt dressyrpass och så länge hon inte är halt så känns det ok. Skulle hon visa sig inte orka nu närmaste dagarna så blir det en annan femma obviously.

De senaste dagarna har hon bara promenerats så ikväll blir första riktiga passet. Håller tummarna för stark, luftig häst.

Madde och Leon var med och tränade den här gången, superkul!
Skimlarna var såå nyfikna på stora snyggfuxen.
 

Så himla glatt före träning, jag var lite låg efter.
Dubbel känsla, träningen gick jättebra men jobbigt att det påverkade henne.

Just ja, spelade lite basket med barnen när det var fint väder på lördagen.
Det är så himla kul att hänga med dom, världens bästa ungar ❤️

I söndags red jag och Anna ut på Zia och Sune och wow, dressyrjobbet de drillat Zia med senaste tiden har verkligen gett resultat. Hon lyssnade mycket kvickare på förhållningarna och accepterade bestämd hastighet klart bättre. Man kan inte vila en sekund i trav o galopp, viljan att mata iväg med de där bakbenen finns hela tiden, speciellt om någon ligger framför (vilket Sune gjorde vid ett tillfälle), men det var stor skillnad på kontakten. Hade ingen träningsvärk i axlar eller skuldror alls dagen efter. Stort! Är ännu mer pepp på att tävla nu.

Vi red 21,5km på snittet 8,8km/h och det var länge sen Sune gick så långt och han var jätteduktig. En liten tröttsvacka strax innan en längre skrittpaus och sen var han på igen.
Och brallade bara 3 ggr med Anna, helt wow!

Häj där bak!

Gick inte få en vettig bild på stökpellarna.

Sune osugen på att gå ut i hagen, finns ju inga människor där.
Igår trådade vi om i hagen, halva hann vi med innan tråden tog slut, gick riktigt fort.
Alltså, lyssna på filmen, porlande vatten kan va ett av de finaste ljuden.



Fick ta bort ett träd som ramlat ner över tråden också, hej o hå, såga på Karin.



/G