Stall Vall

fredag 20 april 2018

Mitt Mount Everest

Helt ljuvligt att kunna vara i sandgropen igen. Den har haft så mkt snö så det har inte funkat att vara där men nu har vi vår klätterrunda igen.
Vi tog en tur ihop med alla tre i onsdags, jag passade på att motionera mig själv och promenerade med S så nu har jag 3 liter sand i mina gympadojor en promille bättre flås och stabilare rumpmuskler.


Igår dressyrade jag på ridbanan för första gången på evigheter och hej vad tydligt det blev att S tycker hon är för stor för den lilla banan. Hon tror verkligen inte hon får plats därinne (den är alltså som en LB:1-bana i stl och inte såå liten ändå) och knyter surt ihop sig i början av passet.
När den mentala knuten släppte så sprang hon på fint men det är fascinerande vilken skillnad det är mellan ridhuset/körplanen/Annas ridbana och "vår" lite mindre.

Vi fortsatte jobba på innanför fyrkantsspåret, jobba rakt, öppnor, inte trycka oss ut mot staketet osv. På slutet tränade vi övergångar fr galopp till trav på varje långsida. Var mkt lättare att hålla formen i höger varv så fick göra om göra om göra om i vänster tills det lossnade. Vi fick till ett par helt ok innan avslut och då känner jag mig så himla nöjd. Med S så klart, alltid ❤️ hon svarar ju bara mina frågor och kan inte göra rätt eller fel, men framförallt med mig själv att jag är konsekvent för det är inte min starka sida när man har med djur o barn att göra.

På slutet gjorde jag skänkelvikningar på långsidorna, in några meter - rakt fram - tillbaka ut några meter, och hon svarade såå fint och det är det är väldigt bra kvitto på att hon är lösgjord.




Känner mig riktigt optimistisk till möjligheten att lyfta oss dressyrmässigt i år, med konsekvens och fokus så borde vi kunna avancera något.

Distansritt känns däremot som ett diffust moln, T50 är som Mount Everest.
Har anmält oss till T50 på Pålsbodaritten 26/5, är DM för Värmland i den klassen och kan vara kul att vara med.
Jag har inte gett upp hoppet riktigt än, förra långrittstestet hade dåliga förutsättningar och hon var så fin på A9-passet så en chans till att testa vill jag ge oss. Nyskodd, utan broddar, och ingen spökande hovböldsrest. Skulle det ändå inte funka så får jag låna Zia och Starlight får bli dressyrhäst på heltid.

Men imorrn ska de få tömkörningshoppas, det blir party det! Ridbana = så många träningsmöjligheter öppnar sig.

/G

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar