Stall Vall

tisdag 3 april 2018

En glad påsk!

I icke kronologisk ordning av helgen så skriker jag ut (och tar ut segern i förskott) redan nu att igår red jag 25km på Starlight på A9 och det kom INGEN rörelsestörning. Hon kändes jättefin hela vägen och sprang upp sådär piggt fint som är hennes signum både efter en kort vila på ett par minuter och sen när vi kom hem och hon åkt transport en timme.
Det verkar banne mej som att Madde, numer för alltid Madde Magic hands, hittat den ömma punkten och släppt på den. Tjo-effing-hooooo!

(För att inte jinxa det helt så lägger jag väl till då att det mkt väl kan vara så att den kommer tillbaka men efter längre distans, det vet jag ju inte än, men det är ändå ett stort positivt steg framåt och jag tänker vara superglad för det.)

I torsdags gjorde Madde återbesök och konstaterade att hon inte reagerade
på överarmen längre och kändes allmänt fin i kroppen. Därför fanns
lite hopp i mig om att det skulle gå vägen den här gången.
Dagen innan kom ett surprise-sms från Lund-Karin att de var på besök hos hennes föräldrar i Kil så vi bokade in ett stallhäng på långfredagen, lite tradition nu.

Sunna red på Starlight och Zia fick promenera med mig o Karin. S är så himla gullig med små barn. Hon är ju ingen häst som älskar att bli borstad och är superkänslig när hon fäller, jag riktigt såg hur hon höll igen när Sunna borstade och sen när Karin tog över så var det slut med små bokstäver och hon talade med VERSALER om att det kittlade och var jobbigt.
När Sunna red så bar hon henne såå försiktigt att jag på slutet var tvungen att få henne kliva på ordentligt så hon fick lite ordentlig rörelse i kroppen, det tyckte Sunna gungade gött 😀
Bra barnvakt.

Fina vänner med fina hästar ❤️

Va, hur gulligt liksom!


 
Påskhelgen är den bästa på hela året. Fyra dagar ledigt och rätt minimalt med uppstyrning av grejer.
I år hade vi Andreas familj på påsklunch hos oss, alla bidrog med olika maträtter så vi behövde bara fixa lite mat och städa. Och städa behövde verkligen göras ändå. Mysigt! Umgänget alltså, inte städningen så mycket.

På kvällen åkte jag o Karin till ridhuset och dressyrade. Det är fortsatt svårt med humöret pga pälsfällning och våra frustrerande övningar men tyckte ändå att vissa bitar kändes lite lättare.
Jag fokuserade mycket på att hitta rätt med sitsen i arbetstraven, gunga med och styra tempot, helsickes svårt. Fick ingen riktig gåshudsövergång den här gången men iaf 2 st som kändes bra.

Då har vi gått igenom tors-lör, puh, nu kör vi vidare.
Söndag blev en heldag med häst. Först var jag med Karin på hennes dressyrtävlings-debut, så spännande och de var så duktiga. Och modiga, den Karin jag lärde känna för 5 år sen var långt ifrån att ens fundera på en dressyrstart och nu bara kastar sig ut. Grymt 👏🏻👏🏻😍

Efter tävlingen så åkte jag till stallet, hakade på släpet och fixade S för en skön runda med några distansrittsvänner på A9.
När jag startade min fina nya bil så lyste en lampa som såg rätt läskig ut, kollade i boken och infon var inte direkt så jag kände för att ge mig ut på motorvägen med häst så fick låna Karins bil o släp istället (snällaste människorna i världen). Var inte direkt peppig start att behöva lasta om allt till nytt släp och irritationen släppte först på väg in i Kristinehamn. Bilar ska bara funka. Lampan slutade lysa idag så kanske inte behöver kollas förrän servicen om 1,5 vecka. Ska ringa verkstan imorrn o kolla.
Resonerade ändå moget att det kunde varit värre och bilkrånglet kanske skulle jämna ut att S kanske kanske hoppas hoppas kommer vara fin hela passet den här gången. Får ju inte bara vara räkmacka med allt. Och nu vart ju S jättefin så...där har vi svaret kanske. You win some, you loose some. Balans och sånt.

Var en helt fantastiskt mysig tur med strålande väder och härligt sällskap. Vägarna var kanonfina, mjuka grusvägar varvat med snövägar. Nu fick jag lite koll inför tävlingen 21/4 och det blev så att jag avanmälde mig och Zia av den enkla anledningen att jag är för snål för att chansa på att kasta 910 spänn i sjön om underlaget inte hinner skärpa till sig och funka utan brodd.
Nu funkade det absolut med brodd och några mil men 8 mil på brodd och kanske hälften så många snö/is-täckta vägar känns inte bra och jag är tveksam till om det kommer vara helt is/snöfritt (dvs broddfrivänligt underlag) om 3 veckor för det ska fortsätta var en eller några minusgrader på nätterna i 2 veckor framöver.

Om, ett stort OM, underlaget visar sig vara peeerfekt och S fixat ett långpass till så efteranmäler jag oss till CR40 istället. Vill ju passa på när det är en tävling nära för en gångs skull.

De mer erfarna stigfinnarna fick kolla vart vi skulle när
markeringarna inte visade vägen.
Fr v: Linda/Ekemir och Sarah/Buber

Camilla/El Cobrah har koll på riktningen.
Jag och Linda red en extra liten runda kring körplan så vi kom upp i 25 km och S hade en underbar schwungig trav ända in i kaklet. Medelhastigheten motsvarar den vi haft hemma så det blev en bra jämförelse. Hon var dessutom väldigt tillfreds så hon behövde nog också komma ut på en sån här tur, en paus från jobbiga dressyrkrav inom fyra väggar. Här behövde det bara tyckas nåt när jag höll koll på rakriktningen, inga täta jobbiga övergångar och förändringar.



Och så slutligen lediga måndagen. Inte helt ledig men ändå, sovmorgon och så fick jag spontant stalledigt då Karin lånade Starlight som ridhäst till sina barn för en skrittur medan jag var funktionär på Sörmons pay n jump. 100 starter!!
Men det gick riktigt fort, till skillnad från i dressyr. Vi var ett gäng som hjälptes åt i insläppet, jag skulle byta av några från Usek men de stannade kvar hela dagen. Tack o lov för det första jag ser är att en av dom håller i en walkie talkie. Whuut, det har jag aldrig haft förut, när det är dressyr.
Men jag vågade använda den sen, efter några timmar när jag blev tvungen.

Höjd 50 cm här och jag lovar att jag höll mig i sargen några gånger
när de lite snabbare ekipagen fräste runt så det blåste tappad vinterpäls i ridhuset.
Hoppning är för galningar utan självbevarelsedrift.
Imorrn ska jag kämpa mig upp för en heeel arbetsdag innan jag tar några dagar påskledigt med barnen. Stackars mig va
Stockholm blir det, som vanligt. Lampjäveln i bilen better not börja lysa igen.

Gonatt!

/G



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar