Stall Vall

söndag 25 februari 2018

Nära och nöjd

Åh jösses vad skönt, nu är pay n ride avklarad igen och resten av söndagen ska ägnas åt hjärndöd avkoppling.
Det var lite svårt att ta sig hemifrån i morse, blir väl ett visst motstånd när det ska presteras.
Lyckades också glömma mobilen hemma i laddaren och fick vända tillbaka halvvägs till stallet. Ironiskt nog så var största anledningen till att jag behövde den att kunna swisha startavgiften till Sörmon men sen när jag skulle göra det så kom jag på att Olivia ju råkat surfa slut på vår gemensamma pott (20GB liksom) när hon är bortrest utan nätverk så kunde ändå inte swisha.
Anyways, det där lilla sidospåret var mest med för att förklara att nej, jag var inte ute i så god tid som jag från början tänkt och det är ju slarvig och onödigt stressande uppladdning.

Men det gick bra ändå, vi hann värma upp lagom mycket, kanske skulle behövt 10 min till men det är svårt att avgöra för S har så mkt ork att hetsa upp sig över saker när hon väl kommer in i ridhuset oavsett.

Väl inne på banan så hade vi ett par minuter på oss innan start och S sprang på tvären för att undvika staketet och skyggade i högra hörnet bredvid A, oh no hann jag tänka, det är så här det kommer bli alltså. Men faktiskt så var hon mkt mer skärpt under ritten än jag vågat hoppas på och även om vi så klart har massor att jobba på så var det betydligt bättre överlag.
De dyraste missarna skedde i princip allihop nere vid det läskiga hörnet så hade jag fått med mig henne där så hade vi kommit över godkänt resultat.

Nu känner jag mig riktigt hoppfull om att vi faktiskt har nåt på dressyrbanorna att göra - mer än att vara rodeoclowner till allmänt åtlöje 🤡

Efter ett morgonpass på ridbanan i torsdags morse.
Igår var jag på Sörmon och miljötränade i ridhuset och vägen mellan det och framridningen. Lite hjälpte det nog inför idag men också att de inte kör med domarbord i markhöjd utan domaren sitter i ett rum ovanför banan.

Känner mig gött smart som tränade vägen mellan ridhuset och framridningen,
hade blivit ett onödigt spänningsmoment för S annars.

 Efter passet fick S mash för att få i sig vätska (hon dricker ju inte förrän
efter 4 mil och så länge dressyrar vi inte 😜) och sen fick hon äta hösilage
i transporten medan jag hjälpte till att bygga dressyrstaket.
 
Strålande sol och kallt som tusan idag men vi var varma av anspänning 😅




Vin är bra, vi gillar vin!
(btw så var Karin sekreterare idag, hon har snygg handstil)

Flocken samlad igen
/G

onsdag 21 februari 2018

Bästa av 2 världar

Lite deppigt är det ju att Starlight med största sannolikhet inte kommer kunna starta distans nåt mer, hon har varit fantastiskt rolig att tävla och känns som vi hört ihop på tävlingsbanan.
Dressyr är kul och väldigt givande att träna men efter förra pay and riden när det ballade ur och vi red en tokspänd ritt så är jag inte så säker på att dressyrtävlande kommer vara vår grej.

På söndag kommer vi iaf rida pay and ride på Sörmon, LB:1 som vanligt. Jag är inte jättepepp och har inga som helst förväntningar, mer än att vi nog kommer få rida fram ordentligt den här gången iaf. Men det är bra att träna på att komma iväg och jag kommer hantera det som att jag ska åka iväg och träna. Inget putsande, tvättandet o fixandet. Bara iväg och rida och hoppas på minimalt med bakutsparkar. Skulle ju vara kul om det skedde nån utveckling på avslappningssidan så vi slipper vara skämsekipaget varenda gång.

Distansen då?
Jo men Karin, Karin Karin Karin 😍 hon lånar glatt ut Zia åt mig som tävlingskompis så vi är faktiskt anmälda till T80 på A9 21/4. Jag kommer vara helt slut i kropp och huvud för Zia är a handful i jämförelse med Starlight, MYCKET energi som pushar på framåt jämfört med Starlight som skjuter den uppåt när hon inte får gå fram i sin fart.
Dessutom har hon världens kortaste hals så när hon bestämmer sig för att bocka så är det inte mycket kvar framför sadeln.

Men vi har 2 månader på oss att rida ihop oss och hitta ett läge där jag får bestämma farten utan dragkamp. Började i morse med 9 varv på trekanten och på slutet kunde jag faktiskt sitta ner i traven och gunga med riktigt bra, få henne att trampa under sig och stanna upp i svängarna när vi vänder.
Men jäklar vilket påskjut hon har 😅





Drömmen om att nån gång skaffa en liten en som jag får vara med och forma från start (häst alltså, INTE barn, de går ju inte att forma, det vet alla) lever fortfarande. Måste ju vara världens roligaste projekt. Så länge det går bra vill säga 😬

/G

En dag i Ed

I lördags tog vi en tur till mamma i Ed för hämtning av Olivias cosplaydräkt som hon hjälpt till att sy iordning. Vår lilla nerdygirl ska på konvent hela helgen 😍 (edit: fick precis förklarat för mig att hon inte är nån nerd för hon åker bara på konvent en gång om året än så länge och en riktig nerd är mycket mer insatt i vad än hen nerdat ner sig i).

Vi tajmade fotokurs med fotoklubben samtidigt som det var fantastiskt väder och vi hade det hur gött som helst. Fick lära mig att lägga till rutnät i mobilkameran för att kunna ta bättre bilder, väldigt praktiskt och kanske kan sluta ta lutande bilder på ridbanan nu.

Kolla liksom!

Jag fotade mest fotografer.



Andreas, mamma, Olivia och Henrik, mammas sambo Nils son som
också är väldigt engagerad i Eds fotoklubb.



På söndagen testade jag ett långpass med Starlight igen, första sen nyårsdagen.
Hon var så himla fin, det snöade stora flingor, rätt i ögonen, och vi hade en superhärlig tur på fint underlag. Tills vi kom till magiska gränsen 25 km, då kom den jäkla rörelsestörningen igen.
Fasiken också, även om jag egentligen inte trodde att det skulle funka så finns ju hoppet och under passet blir jag så lurad för hon är så stark och härlig så jag tänker att den här gången, nu är det nog bra. Men icke. Nu blir det inga mer långpass, bara vanliga uteritter, inte illa det ändå.
 




/G

söndag 18 februari 2018

Tömkörningstema

Denna vecka blev det väldigt mycket tömkörning. Underlaget på ridbanan har äntligen tillåtit det och då lär man ju passa på. Jag älskar att tömköra. Snabb effektiv träning där man ju ser hur hästen jobbar. Zia är stabil, väldigt framåt och har svårt att sakta av tilll skritt. Därför fick hon träna på det idag. Det är ju ett problem vi har inte bara i tömkörningen. Zia gillar att springa.

Sune har varit väldigt svår att tömköra de gånger jag lyckats få till det den här vintern. Han har sneddat inåt i volten och varit stundtals väldigt springig och bockig. Men idag och i fredags var han helt fantastisk. Jobbat på lugnt och stadigt. Idag lekte vi mycket med galopp från skritt. Det finns en otrolig bärighet i den där gängliga kroppen ändå. Och jag är så tacksam för Annas tips om att åka till vetetinären i Norge och att vi kom därifrån med equicoren. Så väl värd sina pengar. Utan den hade jag nog inte lyckats bygga upp Sune så som ändå skett sedan somras. Ojämnheten som han tidigare stundtals haft bak ser jag inte längre. Och vilken rumpa han faktiskt fått. Helt otroligt! Staket-Sune liksom.



/Karin

tisdag 13 februari 2018

Utan anmärkning

Hemma och vänder efter en heldag i stallet. Först hovslagare kl 9 och sen veterinären vid 13 (men hon kom redan tjugo i, punktlig företagare det där 😍 ).
Under tiden Pär fixade hästarna hovar så hann jag inte bara stallfixa utan även rensa mina grejer i sadelkammaren så ett litet skåp kunde tas bort och möblerade om lite. Blev så luftigt och gött.
Starlight visade sig ha varsin liten utläkt hovböld i vardera bakhov vilket är helt otroligt att hon inte visat nånting av. Pär uppskattar dom till att vara max en dryg månad gamla så det är ändå inte troligt att det är de som stört henne på långpassen.
Gissningsvis har hon fått dom pga snösulorna, kan inte leva med dom, kan inte leva utan dom. Skönt att de kommit och gått utan drama iaf.

Räknar man vintersäsongen i antal skoningar så är den inte så lång
o seg faktiskt. Redan sista innan våren.

Äntligen härlig sol så hästarna fick köra nakeneftermiddag för insug av D-vitamin.

Asså - SNYGGSUNE!!
Och så var det sen äntligen dags. Veterinär-Caroline böjde först Starlight, utan anmärkning, och sen röntgade hon höger fram runt om och en plåt på vänster för jämförelse. Och det var INGA pålagringar. Jippi!!!!

Vilket billigt pris (inte sett fakturan än men ändå) för sinnesron att det åtminstone inte är någon pålagring eller kotledsinflammation igen. Vi röntgade inte i somras efter inflammationen så det var riktigt skönt att följa upp det nu med tanke på att vi inte fixat långritter utan rörelsestörning.
Nu vet jag åtminstone att det inte är nåt sånt och jag ska träna och stretcha på och se vad som händer, det kanske helt enkelt är muskeln som behöver stärkas.

Oavsett så är det så underbart att veta att vi kan pyssla med en massa kul som dressyr, WE och minihoppning framöver.
Så här obrydd vill en att hästen ska se ut när den böjs.

Flocken ❤️
/G

måndag 12 februari 2018

Hej o hå

Imorse vaknade jag helt förvirrad när klockan ringde, måste ställt larmet fel, är ju helg, inte vardag.
Jag hade fel. Bara att hasa ur sängen och ta tag i mig själv.

Helgen har varit toppen, hunnit med dressyrträning, mer skräpslängning, sova i soffan till OS-kommentering, årliga storstädningen inför kinesiska nyåret (en praktisk tradition sen några år tillbaka) påbörjad genom att skura kyl/frys/ugn m m och en uteritt med Karin och Zia.

Träningen slutade kanonfint från att ha känts som hej kom å hjälp mig i början. S var inte med mig alls och det blev moment 22 av att försöka komma ner i sadeln och kunna rida ordentligt.
Kändes som jag flängde omkring som en vante däruppe och var riktigt frustrerande eftersom vi haft jättefin kontakt på trekanten under veckan.
Där har jag fått komma ner i sadeln och hittat sitsen och kunnat känna efter ordentligt var jag har sitsen. Så det blev lite av en tråkig överraskning med all denna ofokuserade energi.
Men...som Anna så rätt påpekar i filmen nedan så tar det som vanligt en timme, sen är S redo och med mig. Så himla glad att Tina lyckades fånga oss på film i fina galoppen på slutet.
Tidigare i passet var jag nära att flyga av pga rekordhög bakutspark. Vet inte varför jag inte blir rädd, hade det varit på Sune eller nån annan häst så hade det satt spår i skallen på mig men inte med S.

Vi skulle vilja få ut nosen nån cm till men när jag ger henne lite mer utrymme så tar det bara några steg innan hon börjar rinna iväg igen så jag måste fånga upp henne.
I traven ska jag bryta av till skritt för att, när möjligt, endast behöva göra halvhalt och varva detta vid behov.
I galoppen är det lite lättare men som sagt så behöver hon sätta sig mer bak, få fram nosen och stanna hos mig utan att rinna iväg eller bryta av vilket kräver mycket tajming och korrekt sits av mig.
Älskar min lilla fina knashäst och älskar dressyr!

Mor 🐉 & son 🤪 - den ena luftigare bak än den andra beroende på
dag och humör



Har fått en massa ny fin inredning i vårt showroom på jobbet.
Bra tajming med rejält rens på kontoret också inför nyåret 😉

Olivia har haft vinterdag i skolan och valde pimpelfiske ihop med kompisarna.
Karin och jag tog oss en halvlång runda igår, mycket skritt pga djupsnö och hård barmark på flera ställen men även en hel del riktigt fina galoppsträckor.
Zia växlade upp och gjorde allt hon kunde för att dra iväg i sin raketfart medan Karin höll igen och Starlight hakade på så gott hon fick. Jösses.

Fick även köra lite spontan skogsvård pga nerfallet träd. Karin fångade lite på film, lite självplågeri att kolla på för den som har svårt att se folk utföra ett arbete väldigt ineffektivt 😅 (jag blev varm och vi slapp ta omväg iaf).

 
 
Imorrn skos alla och S ska böjas och röntgas, håll tummarna för att allt ser ok ut!
 
/G


tisdag 6 februari 2018

Rodeo

Sune kan han. Innan vi red ut i lördags Anna och jag så pratade vi lite om att Anna kanske är sugen på att pröva att rida Sune så småningom. Hon var nog inte lika sugen efter ridturen. Sune visade upp hela registret av konster och det tog liksom aldrig slut. Vi red på vår numera väldigt ridbara trekant i lillskogen. Zia var svinpigg så Anna hade fullt upp hon också. De två sista varven av tio var hästarna till slut så pass nere i varv att de kunde jobba på lite mer ordentligt. 



I söndags tog jag samma tur med båda hästarna, fast var för sig. Mycket trevligare. Sune var så fin till slut och så trött och svettig. För Zia var det vara uppvärmning men till slut fick vi till lite mer hanterbar fart.

Målet för i år är ju att komma ut på nån dressyrtävling, i alla fall med Zia. Vetti sjutton hur jag ska våga mig ut på nån dressyrtävling med rodeokungen. Men han kanske landar på jorden en vacker dag.

/Karin 

Borta bra men nära bäst

Blev en supertrevlig galopprunda i lillskogen igår kväll. Lagom kallt (jag älskar skorna Carro tipsade om och shoppingservade mig med, aldrig varit så varm om fötterna en vinter), lagom pigg häst och fint underlag. Det blev ca 6 km galopp (av 10,6 km totalt), precis runt skogsknuten på alldeles lagom uppvärmningsavstånd.

Starlight sprang upp jättefint efteråt. Om en vecka smäller det, då böjer och röntgar vi så får vi se vartåt det lutar.

Har man bara en hygglig pannlampa så är det hur soft som helst
att träna i mörker. Fast våren är efterlängtad nu.

Sune - du är vid fel grind, ser du inte det gulleplutten?

/G

måndag 5 februari 2018

Fokus! Och museum.

Buhurr, -14 hemma imorse. Bistert men strålande fint väder och Andreas har hört en talgoxe i helgen. Snart är det vår!

Har varit en mysig helg i Stockholm, i lördags var vi in till stan en sväng och gick på Medeltidsmuseet. Himla käckt att de statliga museerna är gratis, nästa gång vill jag till Hallwyllska och kolla på gammal rik hoarder-dams prylsamling.

På vägen till museet köpte vi churros utanför slottet. Så gott och doften satte sig i håret och förföljde mig resten av dan.
Olivia, morbror/lillebror Peter och Emil.

Tia och Jack körde avancerat med banan-crepes. Hej mormor!

Skönt ändå att veta att det bara är för att vi var en sån gles befolkning häruppe
som gjorde att vi inte var lika makabert påhittiga som söderöver,
kreativiteten fanns men inte publiken

We feel you och har alla varit där #sliten

Samtliga barn blev uttråkade snabbare än oss vuxna och rände runt
som småbarn.
På kvällen hade vi myskväll med tacos tillsammans med Anna m fl medan barnen kollade på melodifestivalen. En soft helg.

På söndagkvällen hade jag överskottsenergi efter att ha tryckt 2 muggar uppiggande te och sen kört bil i 4 timmar så jag tog en dressyrtur i lillskogen med Starlight.
Vilken himla trevlig överraskning jag fick för hon var superfin och med skönt fokuserad energi.
Jag utnyttjade trekanten på ett konsekvent sätt med öppnor på ena delen i både trav och galopp, gjorde tempoväxlingar och jobbade en hel del arbetstrav. Så himla trevligt pass.
Minskning av müsli och ökning av protein inför pälssättningen har gett önskad effekt om det är det som redan börjat verka.
Var ca -10 igår och ska vara liknande ikväll så jag kör nog en "galoppträning" där, får passa på med effektiv träning så länge underlaget är så fint.
Att räkna dressyr i kilometer.
/G

fredag 2 februari 2018

För pigg för skritt

Jaharå, jag hade allt fått lite sämre syn och har varit piggare o klarare i skallen sen nya linsstyrkan.
Blev också påmind om att jag bör använda terminalglasögon eftersom jag jobbar vid dator så mkt.
Hoppsan, just ja, fick ju en rekvisition fr jobbet på det 2014 som inte blivit av att jag hämtat ut. Nu är tid för det bokad på tisdag iaf.
Kommer alltså bli en sån där som springer runt m glasögon på huvet och frågar om nån sett dom 🙃
Men coolt ändå, har alltid tyckt det sett så snyggt ut när folk har glasögon på huvet men aldrig kunnat ha så för då ser jag ju inget.

I veckan har det blivit barbackaskrittande, har inte haft ork, lust eller tid att åka till ridhuset.
Tar rätt bra med pulsande i skogen men S är rätt frustrerad nu och vill springa.
Imorse skogsdressyrade jag henne på det plogade trekantsspåret i lillskogen och det var uppskattat.
Pannlampan var kass och S sprättig så var inte så avkopplande men var helt ok, hon kändes fin och det är viktigast.

Drar ner på müslin nu i några veckor när underlaget inte ger så intensivt motionerande och ökar på proteinet inför pälssättningen så kanske hon blir lite mer chill.

I helgen blir det vila för jag, barnen o mamma drar till Stockholm och umgås.
Tävlingen på A9 är imorrn och jag är inte ett dugg depp att jag fick avanmäla, ruggigt väder och om underlaget är som hos oss så skulle jag inte vilja tävla på det. Och stackars funktionärerna säger jag bara. Tappra varelser.




Zia stressar - ni glömmer väl inte mig va!?


Barnvakterna när mamma är i stallet och pappa på jobb i Norge ❤️

Nu ska jag fixa uppiggande te och packa in ossi bilen. Next stop Värmdö, snälla vädret var schysst mot oss (snöar här nu).

/G