Stall Vall

söndag 28 januari 2018

Och där försvann underlaget

Suck, snön på vägarna är bortsmält och i skogen ligger den kvar, djup med värsta skaren så det är alldeles för tungt för att göra annat än skritta på.
Tur jag hann tomköra i torsdags iaf. Kom att tänka på hur S rumpa såg ut efter 4 månaders boxvila 2016, ingen vacker syn, helt spetsig, så tog en ny bild och för att jämföra och påminna mig om vad mycket som händer när man tränar.

Till vänster - omusklad omotionerad i 4 månader.
Till höger - motionerad, distanstävlad, rehabbad efter kotledsinflammation, motionerad, rehabbad efter sträckning, motionerad.

Motion är bra grejer det.



På fredagen släppte jag ut i stallet och tog en barbacka-skrittur med S i lillskogen. Går ju knappt att gå själv, fastnar i skaren, annars är ju det praktiskt att motionera sig själv samtidigt.

Karin tog en mysig kvällspromenad med Sune, vet ej om hon satsade på skogen eller vägarna istället.
Hon fastnade inte därute iaf 😁



På lördagen var det tänkt att åka slalom i Sunne med Olivia har varit risig fram o tillbaka under veckan och hemma från skolan på fredagen så vi fick avstyra.
Istället tömde jag garaget på skräp och så tog vi en roadtrip till tippen, tjoho!
Fun family fun, billigt och mer luft att andas när skräp försvinner  🎉😁 (kan vara så att det bara är jag som ser det så i familjen).
Vi hämtade även en soffa till Emils rum och det kanske var så att jag misstänkte att den inte skulle gå att få in genom hans dörr men att jag ignorerade det och chansade vilket ledde till att Andreas fick bryta loss dörrkarmen och kasta ut alltihop. Men det gör inget, vi ska ändå byta dörr till hans och Olivias rum, de är helt kassa och skitfula och nu fick vi en anledning att påbörja det.
Säljer vi huset nån gång så får soffan ingå i det rummet. Eller plockas ut genom fönstret.



Det var superskönt att vara stalledig en helgdag, och jätteovanligt. Brukar ju bara vara det om jag åker bort (som till helgen när jag o barnen åker till Stockholm), en vill ju passa på att rida på helgen.
Men det var väldigt mysigt att ha en heldag hemma med familjen och fick en massa gjort. Det var inte sista gången. Sen när de ljusa kvällarna är tillbaka så blir inte ridning på helgen så viktigt heller.

Tyvärr var inte vädret alls med oss på söndagen, började snöregna när vi gick ut så Starlight var sur handhäst och vi blev svinkalla av att skritta. Hästarna hade det tuffare i skarsnön plus klättring, speciellt Sune, han orkade knappt bralla på hemvägen.



Direkt efter kallblöta morgonpasset i skogen så åkte jag och kollade när Helena o Calle tränade dressyr i Väse. Trodde jag skulle frysa ihjäl när jag satte mig på läktaren men stretchade lite halvsnyggt och fick igång blodcirkulationen så jag kunde koncentrera mig och filma.

Var kul att se dom och det blev himla bra!
Får se hur veckan blir, har rätt mkt att göra på jobbet och bortrest i helgen så kan bli en skritt/klättringsvecka. Eftersom underlaget suger. Guuud vad det ska bli skönt när ridbanan är ridbar igen.

/G

torsdag 25 januari 2018

Uppiggande

Jag är så trööött så trött och misstänker att det har med synen att göra. Är tydligen 3 år sen jag kollade den sist och tycker nog att jag ser lite sämre på långt håll igen.
Om det är så och jag får justerad styrka på måndag efter undersökningen så kan vi hoppas på en duracell-Görel i några veckor framöver. Så var reaktionen sist styrkan ändrades.

I ett desperat försök att komma upp i tid på morgnarna så testar jag att gå upp direkt utan att snooza, ha mobilen kvar i flygplansläge och bara mata på, ska "bara" behålla disciplinen på det.

Igår fixade jag stallet på morgonen och passade på att tömköra S på ridbanan innan den reduceras till slaskig tråkelitråkpöl. Jvlar vad inte morgontrött hon var.
Det var höga benlyft i snön och med ett extra krydda av gummiband bakom rumpan så var det mycket spring men oj vad fin hon var när hon landade lite.
Hade bara banden på en kortare stund eftersom det var tungt nog med snön även om hon var så exhalterad så det inte märktes nån trötthet.
Sista galoppen var så fin, hon satt ordentligt på bakbenen och tog för sig med frambenen.
Var på tiden att jag jobbade från marken, tycker det är lite ovärt att åka till ridhuset för tömkörning när jag inte är så bra på det så passar på när det funkar på ridbanan.

Jag var superpigg och alert på fm men sen kom tröttheten krypande igen. Det måste vara synen (hoppas hoppas hoppaaaas).
Ok att hon är en liten häst men det här är ju rena ponnybilden.

Häromdagen funderade jag på om det fanns några muskler
under all päls och ja det har hon, i rätt vinkel så 😍





På den icke hästrelaterade sidan så hade vi återigen 3 bruna oätna bananer och nu tänkte jag att bananbröd har en ju hört ska vara en grej och goddamnit vad gott det blev!
Tog första resultatet på google, andra gången det är en win (faktiskt inte självklart att sökningen högst upp är den mest lyckade) http://blogg.topphalsa.se/pilates/gott-och-nyttigt-bananbrod/ .

Gott...och snyggt! Observera Sally i bakgrunden.
Nedan var stilen innan.


Snuttekatt 👁👁❤️
 
/G
 
 
 


lördag 20 januari 2018

Boogie-woogie

Bra helg schlutt och nu väntar ny vecka, nya tag och litet steg närmare ljusare dagar 🎉

I lördags hade vi Anna-träning med skimlarna och S var såå pigg men så fin. Mycket tempoväxlingar i traven och att hon ska balansera upp sig själv i galoppen. I slutstretch-nedvarvningen så tyckte Anna att hon kommit till en ny nivå av lösgjordhet i bogen.
Gissa om jag blev glad. Lilla hjärtat 😍

Just nu struntar jag i om det inte blir nån mer distans, blir vi bättre och mer samspelta dressyrmässigt så är jag lyckligast i världen.

Karin orkade tack o lov hela träningen utan att tappa orken och fick ett kanonpass även hon.


Dressyrhästar faktiskt 💪🏻🎉

Idag lyckades vi äntligen komma ut på en tur ihop alla tre, Karin, Anna och jag. Första gången sen Anna började rida hos oss.

Vi mötte upp Linda på Ekemir och red ett varv runt galoppvägen. Var djup snö i skogen så blev mycket skritt men den delen som brukar vara tråkig med krossgrus på sommaren hade kanonfint galoppunderlag nu.
16 km blev det, vi travade en lång sträcka på tillbakavägen och Starlight kändes superfin.
Ska bli väldigt intressant att se vad röntgenbilderna säger i mitten av februari.



Svettiga hästar tackar och bugar för kul pass 😁

/G

fredag 19 januari 2018

Påt igen!

3 veckors ofrivilligt riduppehåll är äntligen över. Blev sjuk innan nyår och har sedan dess varit typ däckad. Influensa blev till lunginflammation och efter 2 försök med antibiotika har jag nu äntligen kvicknat till. Igår red jag på en väldigt pigg Zia. Jösses vad snö vi fått! Det var helt magiskt att sitta i sadeln igen, i allt det vita. Och idag har jag tömkört en helt överladdad Sune. Trots djup snö orkade han härja runt rätt bra innan han äntligen kom till jobb.


Nytt år och nya möjligheter brukar det heta. Fast det är ju samma möjligheter som förra året. Nytt år och nya insikter kanske stämmer bättre. Eller kanske inte det heller. För det är sånt som jag nog vetat ett tag ändå. Jag är ingen distansryttare längre. Har under hösten tänkt att jag nog ändå ska satsa på en 120 km i år. Har ju varit en dröm sedan länge. Men nej jag vill inte. Gillar att rida långt och träna men jag vill inte tävla distans längre. Inte just nu i alla fall. Så 2018 blir året då jag och hästarna ska våga oss ut och pröva lite dressyr istället. Ingen press. Ska ha roligt, träna och försöka göra lagom mycket.

Och 2018 kanske blir året då jag bloggar lite oftare. Vi får väl se.

/Karin

torsdag 18 januari 2018

Oändliga möjligheter

Wow wow wow vad underbart fint och roligt det är med en massa snö
Helt plötsligt öppnade sig en hel värld av ridvägar, rätt utanför dörren, utan transportsträckor.
Kallt ska det bli också så det kommer ligga kvar...i några dagar iaf.

Anna och jag tog ut skimlarna på en knapp timmes tur och fick en underbar ridtur i Narnia-land.
Träden hängde ner som en snötunnel över skogsvägen (fick en o annan smäll när vi försökte ducka i galoppen) och tjejerna kaninskuttade sig svettiga. Och däremellan kunde vi springa på plogade vägar som vi bara kunnat skritta på tidigare. Yihaa, största ridhuset i vääääärlden!

Kvällsfoto gjorde inte skogen rättvisa så snodde nån Narnia-bild
på nätet istället. Ser verkligen ut så här. Minus lyktstolpen då.

Som sagt, svårt att fota i mörker.

Nån har brottat ner vår häck.
/G

tisdag 16 januari 2018

Snö? SNÖ!!

På allmän (sjukt uttråkade lungsjuka Karins) begäran så kommer här blogginlägg.
Hon är på bättringsvägen efter ny medicin men är svag och orkeslös det lilla livet.

Blev ju ingen tripp till Carros nya hem i helgen så istället passade jag på att rida både Sune och Starlight (eftersom jag egentligen skulle varit borta hemifrån hela helgen så gjorde det ju inget att jag istället blev lite mer i stallet eftersom jag ändå skulle vara hemma en massa mer ändå = hästmänsko-logik ☝🏻).

Så - lördag blev det en tur på Sune tillsammans med Anna & Zia. Zia var drygt pigg vilket Sune hakade på så han fick springa först för att det skulle vara någon ordning.

Efter det åkte jag till ridhuset med Starlight & nyservad sadel. Karin åkte med och kollade för att få lite omväxling från soffläget.
S kändes fin, joggade mest omkring och stämde av och kände på galoppen med lite förvänd galopp på slutet. Det var ett annat ekipage i ridhuset samtidigt och ryttaren där tyckte det var lämpligt att lämna sin häst stående lös när hon mockade efter sig, mitt under mitt förvända galopp-träneri.
Säkert en jätteväluppfostrad häst men wtff?? Kan väl åtminstone fråga först om jag anser det ok OCH respektera att jag kanske inte är så sugen på att göra galoppövningar med en lös häst stående i ridhuset.

Människor alltså, varför finns dom.


Karin tycker Sune ser ut som ett lamadjur här. Hon kan vara en lama 😘.

Sötnosar
På söndagen så tog jag en 9-km runda vardera med först Sune sen Starlight. Vi har ett ställe på väg mot galoppvägen som vi kallar galoppbacken, en svagt svagt lutande väg som är ca 2,5 km, perfekt att springa uppför och skritta ner. Den lilla snön som kommit har legat kvar där i kombi med is på sidorna och gräs på mitten så underlaget har funkat fin att springa på också.

Sune var lite trevligare att vara själv med, inte uppjagad av pigg kompishäst och så hittade jag ett utrymme för voltarbete där han fick lugna ner sig en sväng på slutet. Vi ska nog få in de där bakbenen och upp med fronten så han inte ligger på så, krävs en del jobb dock 😅

Starlight var heeelt överlycklig att få vara på ridtur ute med ryttare på ryggen. Hon ville i n t e sluta springa, såå sprallig (fast ovanligt lite brallsprall, tack o lov) och försökte smygtrava hela vägen hem.
En ska inte förmänskliga djur men om inte hennes uppsyn var total lycka så vete fn.

Igår var det tänkt att bli en klätterrunda men det blåste och började snöa rejält medan jag stallfixade så jag fick var förnuftig och åka hem efter kvällsfodring istället. Med A jobbandes i Norge och barnen hemma själva så var det inte läge att ge sig ut i skogen i halv snöstorm.
Ett mkt bra beslut för det gick inte att se väggrenen när jag körde hemåt och på en timme hade det snöat väldigt mkt mer.

Imorse var fönsterrutorna på södersidan av huset fulla med snö och jag fick skotta fram 2 dm snö från bilen. På väg till jobbet låg det en bil i diket och en stackare hade fastnat så jag fick hjälpa till att putta så bilen kunde backa. Men CRVn plöjde fram i snön så fint så, älskar min bil extra mkt idag.
 
Älskar snö men HATAR blåst.

Fint.

Syns knappt men är runt 25 cm snö på marken.
Annars är det bra med det mesta. Förutom vitvarorna som börjat ge upp hemma. Spisfläkten låter som ett tröskverk då och då så den måste bytas och förra veckan slutade diskmaskinens tömningsprogram funka. Vi gjorde köket för 12,5 år sen så tydligen har Siemens en inprogrammerad deadline på sina grejer då. Superkul att båda måste bytas samtidigt.
I protest (och av ekonomiska skäl) så tänker jag handdiska tills jag inte står ut längre. Vilket kan ta ett tag för det är ju rena meditationen att diska och bonus är ju att en slipper tömma diskmaskinen.
Sysslan som ligger på tredje plats på tråkighetslistan, efter vika och stryka tvätt.

Anyways, JIPPI SNÖ, äntligen. Stanna nu gärna i minst 1,5 månad och töa sen bort på en dag när våren kommer. Det är väl inte så mycket begärt?

/G

torsdag 11 januari 2018

Stall i dagsljus

Nu när vi är över på andra sidan vintern så känns det att mörkertröttheten är här. Vill inte gå upp på morgonen och är trött på att motionera häst i mörker. Same same varje år. Humorpoddar är tack o lov räddningen.

Igår skulle hästarna vaccineras och så passade jag på att få S sadel kollad när jag ändå var i stallet på dagtid så då fick jag lyxen att vara där i dagsljus. Veterinären hade ett återbud och kunde komma tidigare och sadelmakaren behövde bara lite snabb koll så var det klart så jag hann med en knapp timmes promenad i skogen med S också. Trampade mossa och samarbetade med att jag sparkade fram vatten under isen så hon kunde dricka. Gulligt va. När hästen stannar och börjar gnaga på en frusen vattenkälla så får en ju ställa upp alltså.

Jag hade tänkt helt rätt med att köra padd just nu och håller koll på när den behöver tas bort, skavet var en tillfällig grej efter långpasset med handhäst och nu är hon bara lite öm precis där.
Sadeln var i bra skick och behövde bara finjusteras i stoppningen lite på 2 ställen.

Jag passade på att kolla med veterinären ang rörelsestörningen och vi bestämde att jag känner av en längre ritt igen och bokar sen tid för röntgen. Hon är inte röntgad fram sen feb-2015, om jag inte minns fel, och det kan vara så att det är pålagring som spökar och visar sig när musklerna börjar bli trötta.

Det kan låta lite domedagstänkande men jag är rätt inställd på att det blir pensionering fr distansritt och som jag skrivit förut så känns det helt ok faktiskt, kan vi få ett gäng år med dressyr och vanliga uteritter så är jag väldigt tacksam för det.
Ser riktigt mycket fram emot att fokusera på dressyren och så fort sadeln kommer tillbaka så jobbar vi igång igen efter två lugna veckor.

Gosan snosade hår en stund innan vi gick in från hagen ❤️ 
Tidig em i stallet innebär hemmakväll = tv-maraton med Andreas, just nu har vi fri månad hos Viasat och matar Seinfeld-säsonger för fullt.



Skulle rest bort i helgen men blev inställt så det får bli mkt stall på hemmaplan istället, Karin visade sig ha lunginflammation och medicinerar för fullt men hon får nog vara bannlyst från stallet ett tag framöver med sina stackars pingislungor.

/G

måndag 8 januari 2018

Lite sol i sinne

Det är med gott samvete Starlight får ha lite spontan aktiv halvvila. Jag skulle ju egentligen köra det under december men passade på att nyttja ridhuskortet ordentligt istället så då får det bli nu i samband med ryggskavet. Massage med liniment samt motion utan ryttare har varit kanon.

I fredags promenerade jag Sune före jobbet och på lördagen red jag och Anna ut på en skritt med lite trav-tur på 2,20 h. Anna tog Starlight som handhäst vilket funkade finfint. T o m när S tappade repgrimman 😅  Har aldrig hänt förr, så himla typiskt. Var jag som knöt den och vet att jag kollade knuten så ren otur att den krupit iväg. S bara stannade och väntade medan vi hoppade av och fixade till det.
Var väl nån mening med det för jag passade på att plocka ur en liten störig jäkla sten som satt sig i min sko och som jag inte orkat krångla med annars.

Är så himla glad att Anna är tillbaka, nu ska bara Karin bli frisk också så vi kan rida tillsammans allihop. Tur vi kan handhästa ändå.

Sol och kallt, härligt!

S fick gå med EC-schabraket för lite mer effektiv motion, löst inspänt
bakom rumpan så hon inte överanstränger sig.
Vi kör värsta teamworket på Vall nu, Karins pappa stallfixar och jag motionerar djur.
Igår promenerade jag och klättrade med S i sandgropen och sen fick Sune samma runda, fast uppsuttet.
Han trampade på med långa kliv och sänkt hals i början men sen blev han skitdryg och opålitligt skvättig, brallig och trampar på stället för att sedan avsluta med trevliga långa kliv igen.
Jag gillar INTE när han är sån, är too old for that shit. Starlight är bara dryg när hon är sån men jag känner mig aldrig otrygg. Sune tycker jag blir läskig, har inte alls samma kontroll där.
Nu hade det mörknat och blåste en del plus att han inte fått springa av sig ordentligt än så det kommer bli ordning på detta. Dryg tröskel bara.

/G

onsdag 3 januari 2018

Bananas

Huset är städat, nästan all tvätt tvättad och jag har för första gången bakat banankaka (hade 3 bruna bananer redo för soporna). Jävul vad gott det blev och är nästan i chock över att alla ingredienser fanns hemma trots spontanidéen och första googleresultatet för "banankaka choklad".
Tog visserligen valnötter istället för hasselnötter men det hade jag tänkt ändå.

Bäst av allt idag var ändå att vår Anna är tillbaka! Hennes dotter är ju under cancerbehandling och de har haft en riktigt tuff tid med biverkningar av medicin sen slutet av november men nu har det tack o lov vänt.
Vi skrittade och klättrade runt och i sandgropen i 1,10 h, Anna på Zia med Starlight som handhäst och jag promenerade med Sune. Så himla mysigt ❤️

Sune var lite stökig men mestadels riktigt skötsam faktiskt. Han tuggade knappt något på grimskaftet och klev på bra, han är en pärla när han är lite mer jordad och man själv har ro i hjärnan.

EC-schabraket på för bra tramp genom kroppen.

The banankaka - med choklad och valnötter👌🏻
Annas första tur med handhäst gick exemplariskt, skimlarna var rena reklampelarna för effektiv motion och Anna inte avskräckt alls 👏🏻👏🏻

/G

Härligt avslut, ok start

Ja då är vi över på andra sidan då. Öppnar nytt kapitel, slår upp nya fönster, försöker att börja varje datum i arbetstidsregistreringen med 18, inte 17, o s v.

Avslutade 2017 med att underbart dressyrpass för Anna på nyårsafton. Starlight var så duktig.
Jag fick tänka tvärtom vilket inte är det lättaste för en inrutad hjärna och förklarar nog också en del av den förvirrande känslan tidigare.
Nu var det mer ställning till höger i höger varv och mindre i ställning till vänster i vänster varv som gällde för att få till spårningen. Och så kämpade vi på med de förvända galopperna.



Stackars Karin har varit helt däckad i influensa sen förra veckan så på nyårsdagen red jag ut själv med skimlarna på en långtur på 33,63 km i snitthastighet 9,7 km/h.
Har checkat av S några gånger på längre distans i höst och hon är stark och fin men på slutet av passen dyker det upp en rörelsestörning fram som sen är borta nästa dag.

På dressyrpassen och galoppträningarna är hon spänstig som tusan och det är inga konstigheter så det verkar vara distansen som stör, vilket ju är skit med tanke på vår inriktning.
Mina tankar för tillfället är att den (förmodade) sträckta muskeln fr i höstas fortfarande stör henne när hon går långt så jag arbetar utefter det så får vi se hur det ser ut till våren.

Hade Zia som handhäst och det funkade kanon förutom att min sits påverkas av pareringen av att hålla i en häst i ena handen. Inga problem så länge hon håller sig en bit bakom men det blir ju en del hallihallå, du ska inte vara där eller där osv så inte optimalt under en sån lång ritt i alla gångarter och inte när S har skavkänslig vinterpäls vilket syntes när vi kommit hem. Var ett skav på ena sidan på ryggen som inte varit förut så hon får vila från sadel under resten av veckan.

Allt som allt med detta så har jag avanmält mig från A9 och så får vi se hur framtiden blir. Tack vare att hon känns så stark och härlig i övrigt så tar jag detta med ovanligt mkt ro.
Hon blir ändå 16 år i år och har diverse skador i bagaget så om vi istället får nöja oss med dressyr och sånt skoj så är det helt ok. Och visar hon sig fit for distansfight sen så är det bara bonus.



 
Idag har jag och Karin känt varann i 5 år.
Vilken lycka att vi blev ihopmatchade av min granne <3

/G