Stall Vall

söndag 17 december 2017

Sinnesro

En vecka till jul, en vecka till långhelg, julmat, julklappar, julmyyyyys. Lovely.

Ridkänslan senaste tiden har varit lite sådär. Starlight känns stark och fin i kroppen men vi har inte varit så harmoniska ihop, lite stökigt och så. Förvirrande känsla helt enkelt och så nojar jag som vanligt att det ska vara något knas samtidigt som det ändå inte känns så.

Skulle egentligen varit bortrest i helgen men insåg att det var väl optimistiskt att vara bortrest helgen innan julafton. Lite spontant så bokade Karin & jag in träning istället men pga ovan känsla, plus att jag känt mig lite slut i huvet i veckan, så bad jag Anna tömköra S. Var på tiden att jag fick se henne ordentligt från marken och hon var så fin och tillfreds. Anna tyckte hon kändes rörlig och fin, framförallt när hon väl slappnade av, och fokuset var på att få henne att balansera upp sig bra. Det är inte lätt med en sån känslig slingrande varelse. Är ett sånt privilegie att ha en tränare som inte bara är suverän när man sitter i sadeln utan även är så inkännande och stabil så hon kan träna ens superkänsliga och lättstötta häst. Bara njuter av att se dom jobba ihop.
Att känslan varit skum är troligtvis en kombo av att vi är vid en tröskel i utvecklingen som gör att det känns svajigt, jag är lite trött i huvet (är ju så mörkt, inte uppiggande direkt) och haha, det här må låta fånigt men jag har som sagt en känslig häst, att jag senaste veckan ridit i mina varma sköna goseboots och de är rätt tjocka i skaften = skänkeln ligger helt annorlunda mot S sidor vilket gör att hon tycker det känns konstigt och såna förändringar uppskattas inte och tar tid att komma över.
Nästa gång jag är i ridhuset så får det bli ridstövlarna. Hör du det S, jag offrar mina tår för oss.

Stackars Karin lyckades bli sjuk lagom till helgen så hon orkade inte heller rida så Anna fick tömköra Zia också. Att ta med skimlarna själv är löjligt smidigt, glömmer nästan bort att de är skitdryga när de är med på samma tävling.

Kolla vad fina 😍

Och Zia! Superfin men gick inte att få en skarp stillbild fr filmklippet.
Hemma i stallet igen så var Andreas så snäll och kom och fixade värmebaljan i hagen, han tvingade även med barnen. Kolla vad ledsna de var över det. Stackars barn, uttvingade i snön 😁





Ester & Arvid kom ut och gjorde oss sällskap.

Snajdigt snöfix av Oskar.

Naaaw ❤️
I torsdags var jag på AW med jobbet, väntade på en inrest kollega från Västerås i lobbyn på Scandic Winn och där var det riktigt snyggt ju. Hänger ju inte sådär jätteofta i hotellobbys på hemmaplan. Eller bortaplan heller. En blivande kollega till oss på Karlstad-kontoret var också med och håll i er nu...det är en HÄSTMÄNNISKA!
Efter att i 21 år fadeat ut och slöbläddrat i Dagens Industri/mobilsurfat (när smartphones kom och räddade mänskligheten från uttråkning) så fort det pratats tråkig fotboll/hockey/random sport på fikarasten så är det äntligen min tur. Min tuuuuuuur!



Finmandlar, god drink och mat på Barón.

Det är så himla fint med all snö som kom igår.
Sovmorgon idag = skön långfrukost.
Idag har det varit sviiinkallt vilket är bra för snön har varit torr = inte så farliga styltor på hästarna. Det har varit lite hämmande att inte kunna rida ordentligt men på onsdag så är det äntligen dags för vinterskoningen, sen kan vi röra oss fritt i skogen igen. Ligger snön kvar så blir det galoppvägen varvet runt till veckan.

Som en divine tajming la Lovahagen i veckan ut att de körde löshoppning idag så då kunde vi motionera inomhus och S få skutta av sig lite utan mig på ryggen som stör.
Hon var lite skeptisk, inte löshoppats sen förra vintern tror jag, men till slut slappnade hon av och trampade av ordentligt. Och vilken trav hon fick, s å  h i m l a  fin!! Tyvärr var jag själv så kunde inte filma men wow vad hon kan röra sig.

Med tömkörningen igår och löshoppningen idag så har sinnesron åter infunnit sig. Så pass mycket att jag hängde på låset när A9-ritten i början av februari öppnades för anmälan kl 19 igår, max antal starter 20 st, stress! 19.00.14 smällde jag in den på delad första-plats med Erica haha.
Hälften vunnit, nu ska vi bara genomföra ritten också. Blir det kasst underlag så kommer jag inte starta så håller tummarna för massor med snö och hel häst all the way.

Fina färdmedel. De två svarta något stabilare än det vita
/G

2 kommentarer:

  1. Haha, jag hoppas du får behålla dina tår! ;) Jag vet precis hur det känns, jag är likadan.. En liten skillnad i känslan och man bara "NEJ ÄR DU HALT KOMMER DU ATT DÖ?!" hahaha. Men det är väl årstiden också tänker jag, i alla fall jag är rätt omotiverad och stressad nu och det känns som att man smittar till hästen också. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Typ så 😏 Inte varit i ridhuset än så tårna är ff kvar, får se hur det blir med dom stackarna nästa vecka 😬

      Radera