2017 har varit ett omtumlande år. Donald jävla Trumps alla stormar orkar jag inte ens prata om så går vidare direkt till revolutionen #metoo, denna fantastiska rörelse som även om den kanske varit chockerande för många så näe, inte chock här utan bara ÄNTLIGEN vädras skiten fram.
Är inte ett dugg förvånad att allt detta systematiskt pågått i alla dessa år. Så länge ingen sätter gränser så testar människor hur långt de kan gå och blir mer och mer avtrubbade. Och alla dessa män har hållit varann om ryggen såå länge. Systematiskt och strukturellt, i smått och i stort så det gäller att vara vaken och ha skärpta sinnen.
Läste en underbar krönika igår, rekommenderar den verkligen: https://www.expressen.se/kultur/ide/det-ar-sa-har-vi-kvinnor-alltid-har-gjort-revolution/?social=fb
Tack till alla er kvinnor som kämpat och kämpar för våra rättigheter, fy fn vad ni slitit <3
Och tack o lov för the world wide web, när det används rätt så är det fantastiskt!
Häståret har också varit omtumlande.
Starlight och jag gick ut starkt med godkänd T50-ritt på Sämsholm i början av april tillsammans med Karin och Zia. Världens piggaste, stissigaste hästar som var skitjobbiga och vi har aldrig varit så osäkra på utgången som på denna tävling. Men vi fixade det.
Efter det blev det en T80 på A9 i slutet av april och där red vi hem en 5:e placering, Starlight betydligt mer skötsam medan Zia skrämde oss med ompulsning i ena grinden. Tack o lov gick det bra och vi kunde gå i mål tillsammans och chipet fick avgöra vem av oss som blev placerad.
Nästa tävling blev T50 på Vasaritten i maj och ridning för placering blev VINST. Min häftiga lilla häst som stått med fraktur året innan var så stark och fin och vi fixade det.
Sen blev det tråkigt avbrott. Efter vrickning i hagen några veckor senare så blev det kotledsinflammation med efterföljande rehab så sommartävlingssäsongen försvann. Och i slutet av juli fick lilla Ice återfall av fång och fick somna in på gården. Ett fint och stillsamt avslut <3
I september åkte jag, Karin och Olivia med en stark Starlight till Rökullaritten för att testa en lugn T100 som tyvärr slutade med uteslutning pga hälta efter första slingan. Så förvirrande och surt, hon hade känts så fin.
Efter några svajiga och fundersamma dagar så kom veterinär och det konstaterades att hon sträckt sig.
Hurra, inte kotproblem. Lite rehab på det och lagom vinterträning så ska det nog vara alright igen.
Hann inte med någon dressyrtävling då sommaren försvann i rehab men vågade mig ut på en pay n ride i november som gick...inte så bra men ändå några myrsteg framåt resultatmässigt. Förutsättningarna vart inte nåt vidare pga kassa framridningsmöjligheter = tokspänd häst men när vi får slappna av så blir det riktigt bra (med våra mått mätt) så vi tränar på som vanligt och adderar miljöträning och fler dressyrutflykter.
Allt som allt så uppfylldes inte årets mål, vilka var att komma upp i 1000 godkända tävlingskilometer (ligger på 900) och få godkänt resultat i lätt dressyrklass. Lite frustrerande ibland och ibland så är det mer äh, vad är väl en bal på slottet. S känns jättefin och stark och det är bara att inse att hästar är skapade för att skada sig så det går inte att hänga upp tillvaron för mkt på det, bara att försöka minimera riskerna så gott en kan.
ET-Cilla gick igenom alla i onsdags och de har fått tummen upp alla tre efter lite småskavanksfix.
Ett riktigt bra avslut på året (skriver jag 29/12, fullt medveten om att de har 2,5 dygn på sig att hitta på nån skit).
Det märks tydligt vem Sune ärvt mycket av... |
... I rest my case. |
Och så ska vi dressyrträna på årets sista dag!
/G