Stall Vall

måndag 13 november 2017

Spänt värre

Slut på helg och ny vecka. En vecka med mindre planering är det tänkt, vi får se hur det slutar.
I lördags red jag och Karin ut en långtur på skimlarna, rasta av dom med lite mer spring än annars. Var ganska många skrittställen ändå och S var långt ifrån färdigsprungen så hon brallade ur fullständigt på en längre asfaltsväg. Det blev lite härdsmälta i skallen och taktades och sparkades bakut medan kissnödiga jag försökte bara sitta still, inte få skrattattack utan bara skriiiitta lugnt bredvid Zia. Hon kände att jag inte hade så mkt att hålla emot och satte plötsligt bara av i världens trav, hallåååå. Inte svår att stoppa men var ju tvungen att hålla mig själv också. Jösses.
Oh well, det var kanonväder, mysigt att umgås med Karin och hon var ju rolig de första 18 km iaf.

Suck...

Karin filmade en kort snutt men jag kan inte spara ner filmen så
man måste följa vårt insta-konto stallvall för att se det.
Söndag

Från en stissig dag till en annan, igår var jag iväg och red pay n ride på Solbergs Gård, LB:1-programmet.
Domaren var faktiskt samma som när jag tävlade vår debut i Åmål hösten 2015 så det var ju lite kul.
Hade varit ännu kuligare om vi kunde fått visa upp oss rättvist, d v s mer som hon är på träning. Men det ville sig inte alls så och istället stökade vi oss igenom mestadelen av programmet.

Det började fantastiskt bra (väldigt sarkastisk här) med att utebanan som framridningen skulle vara på var frusen så där kunde vi bara skritta fram, resterande framridning fick bli i collecting ring - d v s väldigt liten yta att trängas med annat ekipage på och ingen möjlighet att sträcka ut S eller träna t ex diagonaler. Hon knöcklade ihop sig till en boll och fokuserade på att hålla ihop sig mentalt även om jag försökte fokusera på att träna på som vanligt med öppnor o s v.
All energi hon hållit inom sig pös sen ut fullständigt när vi kom in på banan och hon skyggade för allt, domarbord, konstig bubbelspegel, mockningsgrejer i hörnet och ville inte gå på spåret utan sköt in rumpan mot mitten. Försökte galoppera fram för att få ur henne lite men var för kort tid att hinna nåt vettigt.

Vi startade och efter halten travar hon fram några meter för att sen tvärnita och vägra närma sig domarbordet, vi får gå ut åt höger och vi fortsätter i vänster varv och då säger domaren plötsligt att vi ska åt andra hållet. Eeh va? Näe, jag rider ju LB1. Visar sig att hon missat och trodde jag skulle rida LC1.
Så vi fick börja om vilket ju var bra, nu fick vi ny chans att ta oss fram till domarbordet, och den här gången gick det lättare även om hon vägrade gå ända fram.
Sen var det bara att försöka hålla oss på mattan men det var inte mycket som var dansade vackert inte. Fyy vad besviken jag var efteråt.
Hade absolut räknat med spändhet men inte så här illa. Jag själv var för ovanlighetens skull rätt lugn och tyckte jag var hyfsat oberörd av omständigheterna, tog det inte på blodigt allvar utan som ren träning så jag tror faktiskt inte att det var jag som påverkade S.
Den här gången blev det moment 22 med att jag spände mig för att hon redan var superspänd och när hon hamnar i det läget så är det omöjligt att komma ur det om det inte finns ytor att röra sig på.

Vi lyckades trots detta skrapa ihop 56,07% vilket är lite mer än tidigare personbästa så det lilla som funkade var iaf bättre än tidigare. Skillnaden är att sist så speglade resultatet vardagsformen men den här gången vill jag påstå att den inte alls gjorde det så därav besvikelsen, att vi inte lyckades visa oss rättvist. Om vi kan få runt 56% trots katastrofal ritt så finns det ändå potential.
Jag ska traggla varierande ridhus i vinter och försöka träna på tider när det är fler ekipage så vi vänjer oss vid att oförutsedda händelser, hur trökigt det än är att inte få rida ifred o ha fullt fokus på sitt.
 
Framridning - S bunkrar energi.
Nedan några stillbilder från filmen som inte kommer läggas upp, jag blir bara depp av att se min kassa sits som inte kommer ner i sadeln och fötter som pekar rakt ut pga detta.
Galopp ur programmet.

Tvärnit när S plötsligt upptäcker spegeln på kortsidan.

Tack för oss.

Protokollet. Trevlig kommentar :)
Pust. Resten av året får vara lite mer kravlöst. Dressyrpass, löshoppning, klättring och uteskritter beroende på underlaget. Inga uppbokade grejer som kräver prestation och det får vara ok att ställa in ett ridpass om det behövs, ha lite mer familjefokus istället. Soft hästeri.

/G
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar