Stall Vall

måndag 14 augusti 2017

Roadtrip

Att åka bil långt med tonåring är långt ifrån de där härliga långturerna man tog med barnen när de var små. När man var tvungen att stanna för blöjbyten, ev kaskadspya pga åksjuka, matning, rasta uttråkade sötnosar så de inte började klösa sönder inredningen o s v.
En gång spydde Olivia en halvtimme innan vi kom hem, klarade nästan hela vägen, sen fick jag skura min nyinköpta Toyota Corolla med specialmedel som luktade Jenka för att få bort lukten.

Nu går de ca 3,5 timmarna det tar att köra Karlstad - Värmdö på ett kick när man sitter och lyssnar på creepy-podden (spökhistorier) ihop. Och istället för godis som brukar vara ett måste så tryckte vi i oss sockerärtor, så jäääla hälsosamt. Nu måste jag googla hur hälsosamma de egentligen är, eftersom de är goda så måste det vara nåt lurt.
Det är nåt med konstinens på snacks som triggar mig, är det knaprigt så stillas godisbehovet verkar det som. Bästa bilgodiset är M&Ms, de där med jordnötter i, väldigt knaprigt och tuggvänligt.
Men jag måste köra abrupt avvänjning av sommardieten som bestått av nästan dagligt kvällssnacksätande så då testade jag att köpa sockerärtor, såna där närodlade med stora ärtor i, inte de platta som finns i kyldisken på Ica. Och det funkade kanon. Olivia gillade dom också, win!

Torsdagskvällen spenderade vi på krogen Sjöboden ute på Djursö, långt ute på Värmdö-landet. Eller skärgården eller vad man nu säger. Supermysigt, god mat och duktiga live-musiker.
Problemet med live-musik är ju bara att det inte går att umgås samtidigt, man kan ju inte prata med varann utan det blir bara en massa titt-sjunga-medande på varann. Eller så sitter man och skriker åt varann samtidigt som man försöker att inte vara respektlös mot musikerna.
Men anyways, mysigt var det och kul att lite spontant hänga på och fira syrran på rätt dag o allt.

Och vi verkligen tur med vädret!

Vi sov hos syrran och på fredagen jobbade jag som vanligt innan vi stack vidare till Anna och hälsade på i hennes nyinköpta hus ute på landet. Så himla fint och härligt annorlunda.
Med lång trappa upp till framsidan (inget för rullstolsburna eller folk med höftproblem) så hade man sen världens utsikt över hästhage och...ett sopberg. Det fattade inte jag först men det som ser ut som ett berg är alltså en soptipps baksida som blivit överväxt. Något trist som blivit vackert.
 

Vardagsmotion så att säga.
 
Långt därborta i horisonten är alltså sopberget.
 
Gäststugan vi bodde i, mkt mysig och inga spindlar därinne!
 
Som sagt så var det trappor upp till huset oavsett vilken väg
man tog, detta var det äldre, lite mer äventyrliga sidan. Älskar't!
Stallet där Anna har sina hästar numer ligger endast 300 m från huset så vi hann med ett ridpass innan middagen. Jag fick låna stora fina Helios.
Det är fan skitsvårt att rida nya hästar tycker jag, speciellt när de är nästan dubbelt så stora som en är van vid. Helios var som ett slagskepp i jämförelse med lilla ettriga Starlight och jag hade svårt att hitta ett vettigt samspel. Försökte omvandla det jag lärt mig hemma till något som liknade inverkan men han undrade nog mest vad det var för nån obalanserad mygga som satt däruppe och fortsatte lunka på i sitt bekväma tempo.
Anna gav mig tips och till slut så fick vi ett hyfsat trevligt avslut ändå. Men jag kände mig rätt så sämst. Allt fallerar liksom, har ju alls inte tryggheten och självförtroendet som kommer av lång erfarenhet för att veta vad jag håller på med så när jag sätter mig på en ny, och väldigt annorlunda, häst så krävs det verkligen att vi matchar för att det inte ska bli för många störningsmoment. Det är svårt att rätta till alla grejer man har svårt för men som man börjat hitta rätt på tillsammans med sin egen häst.
Jag vet ju vad välridna Annas hästar är så mina brister blir väldigt tydliga och det är inte så självförtroendehöjande. Föredrar när mina tillkortakommanden visas i mindre portioner, inte allt på en gång som en hoppbomb i poolen ;)

Före...och efter ridpasset.
Medan vi var i stallet så promenerade Olivia och Tia ner till hamnen som ligger i närheten och kollade båtar och fick tips om badstränder.
Kvällen spenderade vi med grillat finkött, lite vin och babbel. Olivia var med ett tag sen drog hon sig tillbaka till stugan och kollade på serier.
 
Var himla mysigt att åka iväg själva sådär. På lördagen åkte vi hem, med nya bänkskivan i bagaget och det blev huuur snyggt som helst. Så nöjda!
Ska ev oljebetsas mörkare men får bo in sig först. Hos Tia lämnade vi kvar ett pallunderede och en brun sadel som jag köpte på chansning till Ice för några år sen men som var för trång. Den ska nu få bli barpall i köket.

Spillvirke från en kompis till Tia som hon limmat till en bänkskiva.
Stativet har jag ritat och låtit en smidesfirma svetsa ihop. Overkligt nöjd med slutresultatet.
Igår hoppade jag upp på Starlight för ett ridbanepass efter 3 dagars vila, hon kändes kanonfin och jag kände mig hemma i sadeln. Hon är verkligen så mycket stadigare i formen nu än hon nånsin varit tidigare. Travdiagonalerna är mer påverkbara nu och jag fick lite flashback till när jag insåg att vi en gång i tiden hade jätteproblem med galoppfattningar och vad konstigt det kändes att vi haft så svårt med det. Utvecklingen smyger sig på och plötsligt inser man vart man en gång i tiden varit.
Galoppdiagonalerna behöver vi inte prata om så mycket nu..ehum.

/G





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar