Stall Vall

torsdag 8 juni 2017

Ofrivillig paus

Mobil (och helt klart flexibel som petade in oss med kort varsel) veterinär var ute hos oss igår i ett väder som skulle fått Asterix och Obelix att tro att himlen skulle ramla ner. Saaaatan vad det blåste, låg ett stort träd på vägen bortanför stallet och utanför hagen hade en stor gran vält. Och så regnade det så klart också.

Vi tog Starlight först och hon såg bättre ut än dagen innan vid uppspringning så det var positivt gällande den akuta hältan. Tyvärr visade hon sig böjöm på båda fram (inget bak) så hon misstänks vara öm lågt. Hon kommer få metacam i 9 dgr och ska sen böjas om efter det. Förhoppningen är att vi hittat det tidigt och att medicinen ska räcka som åtgärd.
Jag har ju inte märkt något, vilket absolut kan vara svårt när hon är öm på båda, men hon har verkligen känts superfin, allra senast i måndags under vår travtur och under förra veckans dressyrpass.

Det skulle väl isf vara att hon var liite ovillig på träningen jämfört med egna passet ett par dagar innan men hon blev fin och lösgjord under passets gång och som sagt så svävande hon fram på måndagen. Sväva fram på ridbanan är inte riktigt lika motiverande för en liten Starlight-häst.

Sist hon hade kotledsinflammation (hö fram), vintern 2015, så var hon supertydlig när jag väl förstått vad hon visar men jag hade inte märkt något vid ridning. Den perioden red vi mest ute så jag kanske hade märkt om vi varit i ridhus mer. Men däremot visade hon tydligt när man grejade med det benet vid hovkratsning och klämde och böjde lite på det. Så det brukar jag känna efter med jämna mellanrum. Inte veterinärböjning men trycker lite o grejar.
Och hon har inte visat något sånt nu, och inte heller när ET varit hos oss, före A9-ritten. Så jag törs nog kanske hoppas på att vi varit tidigt ute.
Har inte hunnit boka ET än vilket var planen att göra inom några veckor, kanske hade hittats då iaf.

Frågan är nu då varför och min teori för tillfället är att hon gått de tre tävlingarna vi gjort med för tät intervall och det får mig att känna mig helkass. Hon har gått lugnt emellan och varit jättestark, fin och dansat igenom varenda uppspringning på tävling men prestation och långsiktig hållbarhet är inte samma sak.

Så nu får jag backa och se till så hon får längre intervaller mellan tävlingar, förutsatt att hon nu blir bra SÅ KLART! Men det är vi optimistiska och tror på.

Jag var så deppig igår, stressig dag också med kvällsaktivitet inbokad plus en till akut intryckt som vi missat så hann inte bearbeta veterinärbesöket på ett vettigt sätt. När jag satt på bussen hem efter middagen på stan så fick jag sitta och torka tårar som envist rullade och hoppades på att ingen skulle sätta sig i närheten och börja fundera på om jag och Andreas skulle skiljas eller nåt (för varför sitter en vuxen mänska och gråter på kvällsbussen hem annars liksom).

Idag har jag landat lite mer och egentligen kände jag redan i tisdags att allt utom boxvila 4 månader eller senskada eller nåt är lugnt.

Men ångesten och sorgen sitter i att jag vill INTE vara orsaken till att förstöra min häst, jag vill vara bättre än så. Fått många fina värmande kommentarer som ändå gör att jag känner mig lite mindre kass. Och Karin tycker jag är för hård mot mig själv <3

Nu pausar vi och hoppas på snabb återhämtning, tack o lov tyckte veterinären att det var ok att hon går med de andra så länge de inte härjar för mkt i hagen så vi kanske kan våga hoppas på ett lättare hästliv i några månader ändå nu, hann inte ens få det ett dygn efter stallskurningen.

Och både Sune och Zia sprang fint igenom sina böjprov så det firar vi också <3

/G


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar