Stall Vall

lördag 6 maj 2017

Vän med asfalt

Träningsvärken har kommit och gått, det enda som är kvar är mina snyggt svullna smalben pga helt fel short chaps som stoppade blodflödet en aning och jag gjorde inget åt det förrän vi gått i mål.
Har tappat bort mina mesh-chaps, jättemärkligt, letat överallt men hittar dom inte. Så innan Vasaritten så måste jag lösa det om jag inte vill få en snygg kant på benen igen.

Jag fick ju vara med på prisutdelning och hello, att sätta sig i sadeln igen när kroppen var heeelt stel (den stelnade ihop totalt direkt efter veterinärbesiktningen) var inte skönt. Stackars insidan av låren.

Idag fick Starlight en promenad och vi la till en klättersväng i sandgropen, om två veckor är det dags att ta oss uppför Rättviks slalombacke och diverse fina sandvägar i dalaskogarna.
Sist jag red Vasaritten så var jag inte så jättenöjd med att runt en tredjedel av första delen på första slingan var på asfalt, Starlight stampade sig fram laddad som en tok och jag var livrädd att hon skulle halka eller att det var för hårt.

Men nu har jag nog faktiskt kommit över den typen av oro, årets tävlingar har haft en del asfaltspartier och jag kan istället se det som ett tillfälle att känna att hon rör sig som hon ska.
Och får hon jogga fram istället för att hållas tillbaka i taktande skritt så kanske vi kan ta slalombacken i en lämpligare gångart än takttrav hela vägen upp som hon gjorde sist.
 


Varit fantastiskt väder idag och älskar våra nya fönster och dörrar, ett helt annat ljus i vardagsrummet. Sally älskar att dörrarna alltid står öppna så hon kan ränna ut och in som hon vill.
 
Självständig.

/G

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar