Stall Vall

tisdag 23 maj 2017

Fullt långsamt ös

Har fått skriva ner stödord inför inlägget om Vasaritten för hinner inte samla ihop det än. Har gått i 180 sen helgen, eller ja, kanske mer i 70 men med den helvetiska träningsvärken jag har så rör jag mig väldigt långsamt och allt annat verkar åka på autobahn.
Trodde jag var rutinerad nu med tre tävlingar tätt men tydligen inte, får börja använda arnikagel på mig själv hädanefter.

I söndags var vi på kalas och testade hoverboard, damnit vad svårt det var först, höll på att aldrig komma upp och stå still på den. Antingen snurrade den eller åkte bakåt. Hjäälp!
Insåg till slut att det var min kroppshållning det var fel på, försökte hålla balansen med rumpan så då putade den ut och tyngdpunkten blev bakåt. Hello revelation, det är ju precis så jag gör i ridningen!!!
Så från att ha varit en lite skojig grej så blev den lilla brädan plötsligt ett skitbra verktyg att förbättra min kroppshållning och kroppsmedvetenhet.
Emil kom och rätade upp mig och vips så kunde jag åka framåt, svänga, snurra runt och, efter ett tag, bakåt. Fränt!


Gissa om Emil önskade sig en sån direkt i födelsedagspresent! De är ju lite dyra, beroende på vilken man köper så klart, men jag lyckades av en slump få köpa en begagnad o väldigt lite använd till ett kanonpris så imorse rullade Andreas in på den i Emils rum sjungandes Ja må han leva, succé!!
(Han kommer inte få ha den ifred, jag får trejda med internettid)

Emil blir 11 år idag så ikväll är det kalas med släkten och imorgon kompiskalas så därför finns inte så mycket tid över för analys och reflektion av helgen just nu. Inte i skrift iaf. Jag väntar ändå även på ryttarrapporten så jag ser pulstiderna.

I söndags kväll stretchade jag Starlight och packade in henne i täcke och lindor, red en överpigg studs-Sune som tack o lov till slut kunde ge mig lite av sitt fokus så vi kunde avsluta dressyrpasset runt och fint och inte i giraff-mode. Hade inte koll på att han gått väldigt lugnt senaste veckan så han är förlåten, var först lite orolig för att brall-Sune var på gång tillbaka :O

Karin kom borttill ridbanan precis när jag höll på och joggade av
och fick bara se giraff-ofokuserade Sune för han älskar när Karin visar sig.
Då tappar han allt och vill bara ha hennes uppmärksamhet <3
Träningsvärken kändes inte av i sadeln och var dräglig på marken men igår, måndag, yikes. Jag haltade fram, iaf innan jag fått upp farten. Kanske borde stå upp och jobba, varför gör jag inte det för? Varje gång jag reser mig upp och ska gå iväg så lider jag.

Starlight promeneras under veckan och kommer nog tömköras nån gång i helgen, sen börjar vi träna på igen.

/G

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar