Stall Vall

onsdag 3 maj 2017

A9-ritten T80 30/4-2017

Träningsvärken börjar på att lana av och minnet försvagas så bäst att jag klottrar ner helgens upplevelse innan jag bara minns allt det roliga.

Medan de flesta sov i söndags så gick vi återigen upp i ottan och packade in oss med skimlarna för att åka iväg till Kristinehamn och tävla 80km på A9-ritten.
Det var lovat strålande sol men under natten var det minusgrader och vindarna var isande så det var en kall-varm dag. Tävlingsplatsen på A9 är ett riktigt blåshål också så där fanns det inget lä men det kände jag inte av förrän vi gått i mål och lugnet la sig. Tur det var varmt i bilen när vi åkte hem.

Den här gången var Starlight och Zia betydligt mer sansade även om S darrade av upphetsning och hade 60 i puls i förbesiktningen nu med. I o m att det var internationell status på tävlingen (men vi red nationell klass) så var det lite annorlunda i besiktningen. T ex så pulsade de, sen sprang man och ibland pulsade de igen. Så i förbesiktningen så hade hon 60 men droppade till 52 efter uppspringningen. Båda blev godkända för start och fram till dess hade vi ganska gott om tid att fixa tävlingsplatsen och promenera igång hästarna. Och fixa traditionsenlig skitful rosett på Starlight.

Att sätta fast en rosett på taggad Starlight är som att försöka
få ner en levande bläckfisk i ett hönät.
(antar jag, har gjort jämförelsen förut och ff inte nån erfarenhet av det)
 
Jag blir så himla extra kär när Andreas är med och stöttar.
Hon är ju så jobbig och puttar på honom och vill inte stå still
men är ändå så lugn med honom <3
 
Kolla vad synkade de är liksom!
Inte ens smörgåsen får man ha ifred.


Slinga 1
 
Pigga hästar på hårda vägar kan vara lite tufft men vi lyckades faktiskt trava ganska mycket med dom utan massa försök till smyggalopperande. Första slingan är alltid lite meckigare, många ekipage i klungor innan det blivit mer spridning så det blir lättare att hålla sitt eget tempo.
Det är såå kul att vara ute på banan tillsammans så man nästan glömmer att det är rätt intensivt och påfrestande att ha två hästar att hantera i vilområdet. För att inte tala om i snabbgroomen inför veterinärbesiktningarna.
 
Första slingan var på 37 km och vi red på 15,4 km/h, ganska sansat alltså. Vi kylde ingenting i snabbgroomen eftersom det blåste så kallt utan gick lite långsamt fram och tillbaka och försökte få dom att kissa i gräset. Pulsade in på ungefär 6,5 minut så en klar förbättring mot Sämsholm där det tog nästan 12 minuter. Tror Starlight fick A på allt utom tarmljud i den här besiktningen.
 
Vi har världens bästa partners, på två och fyra ben <3
Slinga 2
 
Tyvärr fortsatt hårda vägar så det blev mycket travande även på denna slinga. Slingan var 25 km på pappret men enl gpserna ca 28 km så vi fick några bonuskilometer på köpet (är nog rätt omöjligt att få till exakt längd och tekniken funkar olika m m). Lite lägre tempo, 12,2 km/h.


Här blev det däremot nervkittlande och nagelbitande, Zia rusade upp i puls fr 60 till 76 när hon kom in till veterinären och behövde pulsa om. Helvete.
Starlight pulsade in på 4.54 minuter (bra där!), hade 60 (fick ha 64 så helt ok) och inga anmärkningar vad jag minns. Men vad gör jag nu? Ska jag stå kvar bortanför besiktningen så Zia ser Starlight eller ska vi gå bort därifrån. Orutinerat att vi inte hade nån plan för detta. Nytt för Karin också så hon visste inte heller men Linda agerade mellanhand (jag kunde ju inte vara i samma område) och gav tecken att jag kunde gå iväg medan jag såg Zia stå och kissa (pulssänkande, hoppet stiger).
 
Nu är det ju jag som skriver så det får bli från min synvinkel, var ju troligtvis väldigt mkt mer stressande för Karin, men gissa om det var konstigt att gå bort till vilområdet själv och bara klappklapp, duktig Lajtan. Här kommer mat, jo jag vet att det är konstigt att Zia inte är här men det blir bra. Ska jag rida själv nu eller kommer det gå vägen. Snurr snurr på tankarna.
Jag är ju inte bunden till Karin, klarar mig fint på banan själv men blir ju jättemärklig känsla att ens kompis kanske blir utesluten och man själv glatt fortsätta.
 
Efter vad som kändes som en evighet så kom äntligen Karin med Zia och gjorde tummen upp på långt håll. YES!! Partyt fortsätter.

Kändes som sagt länge men i verkligheten diffade det faktiskt knappt 10 minuter mellan våra uttider så jag väntade så klart och red ut tillsammans med Karin efter vilan.
STRESS!!
Slinga 3

Inför sista slingan så hade vi fått info om att jag nog låg på 5:e plats vilket innebar placering så mitt mål var att vi skulle se till att hålla den så en av oss skulle placera sig. Att försöka jaga ikapp nåt ekipage framför var inte intressant men vi lyckades skaka av oss ett som hängde i lite bakom oss så vi inte behövde släppa förbi någon. Det är trevligt med sällskap men nu är det banne mig tävling och lite resultatdriven är jag ju ändå även om godkänd ritt är det huvudsakliga målet.

Uppe på Björkvallen fångade Nya Kristinehamnsposten oss på bild så vi hamnade minsann i tidningen. Fina hästarna är duktiga och dricker ordentligt och Karin är så gladsöt så jag skulle kunna äta upp henne :D
"En välbehövlig vätskepaus vid Björkvallen"
Foto: Jenny Edvardsson, NKP

Se så glada vi är, älskar denna sport!

Mål i sikte!

Målgång
Vi gick i mål på pigga och glada hästar som efter 18 km på i snitt 13,4 km/h pulsade in på 52 och 56 och absolut hade ork att gå en slinga till.
Inför målgången så försökte vi tajma så gott vi kunde och rida över mållinjen tillsammans och låta chipet avgöra vem som kom först och det visade sig vara jag och Starlight.

Så vi fick faktiskt vara med på prisutdelning och ta emot rosett och prispåse. Vår första placering (och min allra första nånsin, Starlight har placerat sig med Karin minst en gång tidigare).



Riktigt roligt att placera sig på den ganska så modesta snitthastigheten 13,8km/h, precis som på Sämsholm så har det verkligen varit sansade hastigheter.
SM & YR-SM-vinnarna red t ex på 15,7 och 13,5 km/h. Inga ökenrace-tempon inte.

Det var en helt fantastisk dag, solen sken, Andreas och Oskar var så kompetenta och snälla som hängde med och STARLIGHT!! Denna superstaaah, hon var såå stark, fin och självklar hela dagen.
Hon hade små korta perioder av att inte vilja gå först utan fåna sig och ha handbromsen i och kolla efter otäcka saker i dikeskanterna (speciellt på sista slingan, jösses vilka kast hon gjorde ett tag där) och vid en omgaloppering så fick hon för sig att tvärnita precis bredvid de andra ekipagen så Zia fick gå om och leda vägen. Så får hon INTE göra. Men på det stora hela såå grym!

Däremot har vi kommit fram till att skimlarna tills vidare sätts på tävlingseparation, det är onödigt pulshöjande för alla inblandade när framförallt Zia är så beroende av Starlight och jag tror S påverkas av Zia också även om det inte är lika märkbart. Men så hög puls som hon haft dessa två tävlingar är inte likt henne och den enda egentliga skillnaden är att Zia är med.

Om jag fick blodad tand av att knipa en placering? You bet, så pass att jag dagen efter bestämde mig väldigt spontant för att rida T50 på Vasaritten 20/5. Blir en ännu tidigare morgon då vi åker över dagen, Karin och Madde följer med och groomar. Ska bli så jäkla kul!!!

Tack till Värmlands Distansryttare för som alltid superdupervälarrangerad tävling och Oskar och Andreas som så tappert ställer upp (och kanske ändå tycker det är liiite roligt ändå) och till Olivia och Emil som är så bra på att roa sig när föräldrarna är borta. Tar t ex hembakat fika med sig bort till farmor o farfar <3

/G


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar