Stall Vall

söndag 1 januari 2017

Gott nytt år!

Om slutet av 2016 är någon indikation på hur 2017 kommer arta sig så känns det riktigt lovande.
Har två för tillfället hela och friska hästar, kunde i lördags lösgaloppera Ice på ridbanan tack vare 10 plusgrader, hade helmysig nyårsfest med 12 vuxna + 13 barn igår och bäst av allt - i onsdags när jag och barnen kom hem från stallet och jag var inställd på att vi skulle ta tag i städningen efter julgästerna åkt hem SÅ HADE ANDREAS REDAN GJORT DET! Jag blev på riktigt tårögd, har jag sagt att han är BÄST <3

Antingen sprang hon bredvid travbommarna och brallade iväg brakskitandes
eller så kom hon i galopp och hoppade över alla tre. En o annan spänning
i kroppen släpptes nog i a f.
 
Heeeej, finns det någon lunch till oss, vi som är så gulliga?
 
10 grader varmt och naken = rulla sand rulla sand rulla sand!
Och idag blev alla hästar motionerade, Linda var ute med Zia på fm och sen var jag och Karin ute med övriga efter lunch. Tyvärr var det minusgrader inatt igen så blev mestadels skritt men det behövs det med så det är bara att gilla läget. Härlig men lite kall tur, bistert ute i blåsten.

Sicket gäng! Sune spanade efter björnar i buskarna
medan Starlight tvärnitade för pinnar på marken.
Ice var som ett pålägg i en fåntratts-sandwich.
Egentligen har mitt 2016 varit rätt bra faktiskt, men fång och fraktur är två hästincidenter jag gladeligen hoppas på att aldrig behöver uppleva igen. De har lagt ett mörkt moln över mitt huvud och stulit massor med energi under större delen av året.
Annars så har vår familj haft underbar semester tillsammans, renoverat oss lyckliga och fyllt 40 både jag och Andreas. Så nu när jag kommit ut på andra sidan av skador och renovering så känner jag mig riktigt harmonisk.
Men 2016 har varit ett märkligt år, hästar och människor har skadats ovanligt mycket här o där, artister och skådisar som alltid funnits där har gått bort och ett misslyckat presidentval i väst har visat att Voldemort visst finns på riktigt.

Så 2017 tas emot med blandade känslor, mycket tro och hopp om ett bra år men lika mycket ovisshet om vad som egentligen väntas. Men men, jag är trots allt en optimist och tänker inte måla fan på väggen. Kommer däremot svära som fan om (när?) det går åt skogen.

Till dess ropar vi Heja Vall!

/G

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar