Stall Vall

torsdag 3 november 2016

Glädjeämnen

Jo, som sagt som kom distansrittens tävlingstermin för 2017 ut 1/11 och den är ju som ett strålande ljus i mörkret, blev automatiskt jätteridsugen trots att det var halv storm utanför lägenhetsfönstret i Gustavsberg. Lätt att sitta på håll och vara sugen iofs, när man vet att det inte går att rida ändå.
Fast så taggad som jag är denna hösten efter det långa skadeuppehållet är det nog få som är så jag rider på den vågen ända till våren.

Igår var jag mindre taggad efter bortavistelse med nån slags magsjuka/bakterie för mig och sen Emil + några smånervösa timmar i bil hem. För min del var det lugnt, jag fick ett superpiller av Nadja som stoppade upp hela systemet men var ju lite orolig för Emil, lite svårt att stanna o slänga sig i diket längs motorvägen. Men det gick fint och vi är i fin form igen. Pheuw.
Hemma var det bara att direkt börja plocka undan o förbereda inför att snickarna skulle börja byta fönster idag (äntligen!!) och sen vidare till stallet. Min första plan att rida ett vettigt pass med Starlight blev trött dubbelseende-stallfix istället.

Idag fick jag med mig Olivia och så kom Linda så Sune hade någon att härja med, vi fick en 45-minuters runda i lillskogen men mosstramp och lite trav här o där. Till helgen ska jag få till 2 varv på galoppvägen tänkte jag, vi får börja spotta upp oss lite nu, galoppera mera. Och slita ut skorna ordentligt innan de byts om en vecka ;).
 
Linda har en lysande reflexväst, som kan blinka också. Tillsammans med Sunes
gröna träns var det rena julafton i skogen idag :D
Men åter till det där med tävlingsterminen!
Jag såg direkt den kom att det låg en T120 på hösten och då blev jag riktigt sugen på att testa det nästa år. Får vi en bra säsong så skulle det vara ett ballt avslut. Nu ikväll har jag tagit mig tid att titta på hela terminen och för min del tycker jag tävlingarna ligger riktigt bra och jag har snickrat ihop en liten plan kring mina fokusmål som är Lag-SM och T120.
Sen får en se vad det blir av det. Så sa jag i vintras också och det bidde ingenting till slut så den här gången tänker jag glädjas som tusan av vad som är på gång hela vägen in i kaklet och tar det stopp där så har jag åtminstone varit glad tills dess. Hjälper inte en endaste dugg att försöka att inte jinxa nåt.

Under tiden ska jag stå som i trans och öppna/stänga/öppna/stänga våra nya fönster och bara njuta av vad smidigt det går när man inte riskerar att bryta sönder ramen på dom.

/G

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar