Stall Vall

söndag 2 oktober 2016

Pay and bock, hopp, stopp, skutt!

Pheuw, pay and jump avklarad. Det var nog en mental pärs för oss alla iblandade. Jag har haft en intensiv vecka med för lite sömn + lite "tävlings"-nerver och Karin har sovit dåligt inatt för hon har drömt att vi försovit oss till Pålsboda-tävlingen och för Sune var det redig miljöträning att vara på en framridning på ett nytt ställe med en massa främmande hästar varav en dessutom slängde av sin ryttare och drog ett par varv på utebanan med tyglarna slängandes.

Jag var så trött imorse och var totalt opepp men visste att bara vi kommer dit så släpper det. Just do it! Väl på plats inser Karin att shit i hela helvete - sadelgjorden är inte med. Det är nästan skrattretande för som rutinerad distansryttare så har hon ju stenkoll på packning och har dessutom alltid med en extra men då används ju en packlista. Nu skulle vi liksom bara iväg och skutta lite, som om det vore ett vanligt träningspass så då är det ju inte så mkt som ska med. Men hon ansträngde sig och putsade sadeln så här dagen innan och hade tagit av den och poff så glömdes den bort.
Det löste sig som tur var, Ewa fanns på plats och kunde låna ut en.

Jag hade inte räknat med att Sune skulle behöva så lång framridning, lätt att bensinen tar slut snabbt med alla intryck och det gjorde den också eftersom han dessutom var superspänd och bockade som en tok. Till slut kunde jag börja hoppa fram lite och det gick bra, var en oxer som han vägrade flera ggr på men som vi till slut kom över ett par ggr. Inte snyggt och jag tappade stigbygeln men vi kom över. Det var ungefär så jag räknat med att det skulle bli inne på banan sen. Och efter bockuppvisningen så var jag lite småspak själv också så det kände han säkerligen av.

Vi började med ett stopp på ettan men började om kom över, sen var han tittig på i princip alla hinder, lite som sin mamma fast inte riktigt så dramatisk. Lite avvaktande stopp sen skutt över mer eller mindre snyggt. Inte så mkt flyt så vi tog banan i trav, kändes inte som att vi mentalt orkade galoppera. Kanske fel tänkt men som sagt så var jag lite försiktig efter rodeon. Vi rev 6:e hindret men det gjorde så klart inget, var inte riktigt en felfri ritt ändå med tanke på hur hackigt det var.
Men han var jätteduktig och detta var första gången han hoppar bana och det var längesen han såg några färgglada hinder så stort tummen upp till jättebebisen.
Som sagt så var det himla nyttig miljöträning också, väldigt nödvändig!
Jösses, den där rumpan är uppe i skyn just nu. Inte bara på framridningen.
Vi har kommit fram till att vi gör oss bäst snett framifrån :S
 
Madde var med som publik och lyckades fota första skuttet
(som började med att vägras på först).

3:e hindret var rött och vitt, tydligen livsfarliga färger.
Foto: Sofia Spännar

7:e hindret, här hade vi lite fart faktiskt.
Foto: Sofia Spännar
Tillbaka i stallet igen så tömkörde jag Starlight på ridbanan, pigg o glad och nöjd med att få galoppera. Tycker hon verkar ha det jobbigare med högergaloppen så det ska bli intressant att höra vad de säger på Husaby, om de också ser det. Hon fick träna mycket galoppfattningar för att stärka och lyssnade suveränt bra på mina kommandon. Idag vart hon förbannad på frambensskydden också. Stampande i backen och var så störd när hon skulle galoppera så jag tog av dom. Då sprang hon glatt vidare igen. Tydlig.
 
/G




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar