Stall Vall

söndag 9 oktober 2016

Happy place Husaby

Jomen nu så, nu är, TA I TRÄÄÄÄ, det ordning på alla hästarna på Vall.
Efter en sinnesjukt tidig morgon med endast några timmars sömn för att jag inte kunde somna på kvällen och vaknade före alarmet ringde för att jag var så spänd så anlände vi till Husaby runt 8.40-tiden i torsdags. Stackars Karin var fortfarande risig efter rejäl influensaaktig förkylning men jag hade så mycket adrenalin så det var inga problem att köra både tur o retur.

Vi tog Starlight först och efter att ha fått springa rakt o på volt så fick hon prova sensorerna som är kopplade till datorn (som mäter hur symmetriskt hon rör sig och kan användas som jämförelse nästa gång vi är där) och till sist böjas på alla ben. Torunn var lyrisk över vad jämn hon var och t o m datorn visade att hon var väldigt symmetrisk. Så det är bara att fortsätta bygga tillbaka hennes muskler.
Jag hade ju även en förhoppning om att få ok på att börja galoppera nu (och gärna även på att hon kan få gå ut med sin flock i stora hagen igen) och vi bestämde att de skulle röntga om för säkerhets skull. Vi hade bilderna från akutbesöket i mars och på de nya kunde Torunn svagt se vart skadan varit på benet och vi bestämde att Henrik på Värmlands Hästsjukhus som röntgade 28/7 skulle få se de nya och säga sin åsikt också. Han hade inte fått dom igår så jag hoppas få svar på måndag, men jag har ju lärt mig ha tålamod så...

En sensor på rumpan.
 
Min fina springare, som jag fick springa med - fram o tillbaka i gången.
Medan Starlight stod smådrogad och röntgades så var det Zias tur att böjas och springas med. Jag skulle sprungit åt Karin så hon slapp (sjuk ni vet) men det blev ju svårt så hon fick fixa det ändå.
Zia var underbart nog fräsch och fin och får nu sättas igång igen så det var uppspelta hästägare i bilen hem.

Hann komma lagom till sista springet.

Husaby styrde upp så vi fick tider närmare varann så vi
sparade ett par timmar och kunde åka hem tidigare.
Har vi sagt att Husaby är så himla bäst.
Eftersom vi kom hem tidigare än vi räknat med så hann jag med ett pass på ridbanan med Sune. Som vanligt ett brus att umgås med men ljuvlig när man suttit upp, vi red serpentiner, 10-metersvolter och galopp på volt som linjen i LB:1. En måste ju börja nånstans.
Vi fick en skön dos miljöträning också med blåst, traktor som klippte på åkern bredvid och grannhästar som kommer galopperandes och vill titta på.

Fina stökiga!
Vi tog mitt släp då det kan dra 2 hästar och jag är så nöjd med
det, luften var riktigt bra därinne trots att det endast var fönstren
som var öppna.
 
Oskyldiga ögon

/G


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar