Stall Vall

måndag 9 maj 2016

6 veckor

Då har 6 veckor passerat nu då, känns som att det gått både snabbt och segt. Humöret och hoppet svänger som en pendel, ena stunden känns det lugnt, det kommer bli bra och sen vänder det och känns skit och hon kommer aldrig komma igen eller så sparkar hon av sig benet. Typ.
Är bara att försöka hänga med i svängarna och titta framåt, kan ju ändå inte styra över känslorna.

Idag var hela familjen med till stallet och Andreas hjälpte mig flytta vajern så Starlight fick komma tillbaka till sin utebox. Zia trivdes inte där ändå och nu har S möjlighet att titta ut, få vara med mer och få friskare luft och lite solsken.

Hon var otroligt laddad, underläppen flaxade så det smällde i hela boxen och hon sparkade nästan bakut därinne så det var rätt oroväckande först. Till slut lugnade hon ner sig och började äta istället.
Hon hetsade upp sig igen sen när barnen hoppade studsmatta en bit bort så något taggad är hon ju. Hoppas hoppas det inte var ett misstag att flytta henne. Fy vad det här sliter mentalt.

Vill inte att hon ska tyna bort under vilan, är en stor sorg
att de fina musklerna vi jobbat fram försvinner. Så meningslöst.
 


Vet inte riktigt vad Zia gör för pose här men hon är iaf nöjd med att kunna
se Starlight från hagen.
Ice ömmar betydligt mindre nu, tack vare medicin och så har hon nog fått en adrenalinkick av att vara ute. Riktigt skönt att se att det går framåt.

Får se om jag kan sova i natt eller drömma jobbiga drömmar om att S sparkar sönder sig.

/G


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar