Stall Vall

tisdag 5 april 2016

Alltså, denna Sune!

Jag har sån himla tur som får roa mig med Sune medan de egna hästarna står och retar sig på varann i varsin box.
I lördags så körde vi bomövningar på ridbanan. Jag har ingen unghästvana så jag frågade min kompis Anna i Stockholm, som fött upp en o annan hopphäst, om tips och hon föreslog att börja med att slänga ut lite enstaka bommar här och var som vi kunde trava o galoppera över. Viktigt att jag skulle låta honom ta sig an bommarna med så lite hjälp av mig som möjligt, stilla med händerna och låta honom balansera upp sig själv.
Andreas var snäll och filmade, lite gömd undan regnet i hinderförrådet. Intressant att det går fortare på filmen än det kändes på hästryggen, brukar nästan alltid vara tvärtom.
Han var superduktig, så lugn och trygg och tog sig enkelt an bommarna. Att rida Sune jämfört med Starlight är som att ha på en radio med brus som man sen stänger av och det blir tyst och stilla.
Jag älskar Starlight, hon är underbar att rida, men hon har mycket åsikter, är intensiv och har oändligt med energi åt alla håll.
Sune är mycket mer bekväm och odramatisk (förutom när han loosar det totalt ibland på uteritter, då är han MKT). Starlights anridning över bommar består av spring, tvärnit, hopp, spring osv flera gånger innan hon fokuserar på jobbet. Och det gäller i princip alla olika hinder/bommar på ridbanan så det blir ju lite oflytigt om man säger så.
På Sune hinner jag faktiskt tänka, planera och inte bli avbruten så ofta. Väldigt nyttigt och kommer nog gynna min ridning en hel del. På filmen ser jag att jag måste komma bak mer med underskänkeln, blir lite stolsits.

På söndagen skulle jag ridit igen men omläggningen av Starlights bandage tog så lång tid så jag hann inte så det blev en ridbanepass igår igen istället. Den här gången avancerade vi till en upphöjd bom (på sockerbitar). Återigen var det trav och galopp över utan några bekymmer, visst kom vi fel ibland i galoppen men han löste det bra. Däremot tyckte han att han var klar redan efter 25 minuter (inkl uppvärmning) och det var nästan omöjligt att få fram honom, det är jag inte van vid. Löste sig till slut och när han fick syn på Olivia komma gående på vägen så blev det fart igen så var nog mer mental trötthet. Imorgon ska han få komma ut till sandgropen och klättra lite och galoppera på grusväg.










 
 
Hittade det här klippet av en slump i mobilen.
Hade försökt fånga när de tjafsar med varann men
istället blivit det när Ice inte släpper oss med blicken.
Kunde inte sluta skratta och var tvungen att kolla på det
flera ggr om, hon ser ut som en alligator som ligger och
stirrar i ett träsk. Creepy.
 
Idag var förresten Pär hos oss och skodde om Sune och Zia, tog av Ice bakskor och alla Starlights skor. Äntligen är broddarna borta. Fy. Starlight har haft boots på sig för att hon råkat trampa sig när hon stapplat omkring, nu är hon helt skofri. Hon klarade faktiskt att stödja på skadade benet så pass länge så han hann plocka av höger baksko, så himla skönt.
 
Extra skönt att det gick också för 10 minuter innan Pär kom så hann hon LÄGGA SIG NER i boxen. Det som hon absolut inte får göra. WAAAAH. Hon får ju vara lös när jag är där eftersom jag har koll då. Mmm just det. Var bara det att jag morgonfodrade imorse och Pär skulle komma 9 så det blev ett par timmars fixande i stallet innan han kom så hon hann ju pyssla runt och småäta och göra alla såna där saker hon kan när hon inte sitter fast så plötsligt hade hon tyckt det var dags att vila.
Det gick bra att få henne resa sig, hon tog inte stöd på skadade benet men det var en rejäl ansträngning för resten av kroppen att ta sig upp. Nu blir det så att hon bara får vara lös när jag är med henne i boxen, chansar inte fler gånger.
 
/G

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar