Stall Vall

onsdag 30 mars 2016

Back in the saddle

Ja fy satan vilket dygn det blev sådär i slutet av påskhelgen. Lilla skruttan hoppade på tisdagsmorgonen på 3 ben rätt in i transporten, ungefär som att "kör mig till doktorn, jag har ONT". Ut var det värre, backa var inte lätt så till hemresan styrde Karin upp så vi fick låna ett fronturlastat släp från ett par i klubben.

Efter röntgen konstaterades det som sagt att hon har en spricka men med god prognos att kunna bli helt återställd, så länge hon kan hålla sig cool i boxen och inte göra några dumheter.
Ödets ironi att vi precis köpt en transport och jag hade häromdagen köpt nya tävlingsschabrak med mjuk insida som är bättre för hennes skavkänsliga päls och i bilen har terrängskydd legat ouppackade för att användas nästa gång vi skulle galoppgympa i skogen. Åkte till Hööks igår och lämnade tillbaka grejerna, de pengarna får fylla andra hål. Transporten kommer fyllas med annat så länge.

Tur man har så fina människor runt sig, många engagerar sig och Karin & Oskar är ovärderliga. Karin stöttade och fixade med allt möjligt trots kraftig förkylning och Oskar skrev inköpslista på material till vajer-anordning så jag och Andreas bara behövde åka och inhandla på Biltema. Min hjärna hade inte fixat att tänka ut lösningen själv, helt slut och igenbommat däruppe. Sen skruvade Oskar grejerna på plats medan jag fixade höpåsar (bra hjärndöd sysselsättning men man gör ändå nytta) och vips så var Starlight säkert förankrad och mina axlar började komma tillbaka till ett mer ergonomisk läge.

Hon verkade rätt nöjd med att inte stå bunden i gallret utan kunde röra sig friare. När jag är i stallet och fixar med mockning och sånt så får hon stå helt fri bara jag INTE glömmer sätta fast henne igen. Det viktiga är att hon inte lägger sig ner. Tur att hästar står och sover.
Så fort hon blev fri idag så började hon dammsuga backen på mat så visst är det en begränsning för henne. Men hon verkar rätt ok med livet ändå. Än så länge. Vi får se vad hon säger när det inte gör så ont längre.


Fått erbjudande från ett par håll att rida några hästar ibland och Sune är väldigt tillgänglig om jag vill så ridningen kommer inte komma av sig så farligt mycket. Karin frågade om jag ville rida Sune idag och jag sa ja mest för Karins skull, då stackaren är sjuk. Var inte så jättesugen, är liksom inte där än.
Men den lilla motherkicking (jo, det var en broddspark S fått så det kan bara vara han) skithästen är så fantastisk att rida så han fick upp mig snabbt i sadeln igen.

Han är känslig på rätt sätt (d v s surar inte ur och har tusen åsikter som mamman) och väldigt lyhörd för sitsen. Jag försöker verkligen tänka på att inte hålla för mkt i munnen men det lyckas så klart inte hela tiden och det märks så tydligt på honom när man sitter rätt i sadeln så det är väldigt nyttig sitsträning.
Starlight är också känslig och tydlig men hon har så mycket uttryck i sig så det är svårare att hinna läsa av och sortera de positiva signalerna. Sune är väldigt mycket mer sansad, trots att han är en valp.
Känner mig inte helt kass själv heller efter dagens ridpass, hittade lite knappar på egen hand och kunde lista ut saker. Roligt.

Det var om inte annat väldigt bra att jag red för risken fanns nog att jag skulle dra ut på det och komma med ursäkter för mig själv för att jag inte orkar starta om. Anser mig ganska omstartad nu.
Upp och fram med blicken. Starlight SKA bli bra och under tiden ska jag bli ännu bättre på att rida och ta med mig det över till henne sen.


För övrigt så skulle jag och barnen egentligen till Stockholm tors-sön men det blev det ju inget med nu, vill inte åka iväg ifall nåt skulle hända. Tanken vart istället att jag skulle köra Olivia till Arboga och möta syrran och Jack där så får Olivia hänga med dom på lovet och Emil med oss.
Nu vart det så himla smidigt att min chef ändå skulle till Västerås-kontoret så Olivia fick åka med honom dit och bli upphämtad där istället. Kanonlösning. Som sagt, det är fantastiskt med så bra folk runt sig. Min syster fastnade i trafiken och blev sen men Olivia hade nöjt suttit bredvid min kollega Agneta och spelat på ipaden så det löste sig fint. Pheuw. It takes a village.

Tack för allt alla fina människor, är så glad att ni finns <3

/G

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar