Stall Vall

lördag 13 februari 2016

Framåt och bakåt

I onsdags fick alla nya skor och extra glada för det var jag och Starlight som äntligen fick komma ut och röra på oss efter 1,5 veckas hagarrest. Hon lyckades ju dra av sig en doja fram också, i leran som varit, så det var inte många skor kvar på fötterna när Pär kom.

 
Heeelt otrolig på att slita på skor/brodd.

Tillsammans med Karin och Sune så stack vi ut på en 2-timmars tur i skogen, en skön favoritrunda med blandat underlag, alla gångarter, inkl spansk skritt och div brallningar för Sune, (det har han ärvt av mig, säger Starlight stolt) och schysst uppförsklättring.

Efter ridningen åkte jag iväg och köpte pellets, laddade boxarna med nytt, packade in resten i förrådet och slängde sen sista laddningen från skottkärran på gödselstacken innan jag skulle hem för att för ovanlighetens skull få en 3:e kväll hemma tillsammans med familjen.

Saga håller mig ofta sällskap i stallet.

På väg tillbaka från gödselstacken ser jag att en av fuxarna ligger ner och vilar i mörkret, utanför vindskyddet. Hm, det är inte så vanligt. Är det Sune som är så trött efter ridturen?
Näe, det är Ice ser jag nu. Går ut och pratar med henne och hon visar inget större intresse för att resa sig upp. Okeeej, inte bra inte bra. Kaaaarin.

Medan Karin är på gång ut så hämtar jag grimma och när den är på så ställer Ice sig mödosamt och upp och vi går in mot stallet. Ice på stapplande framben, hon vill i n t e stödja på framhovarna.
Till saken hör att hennes framhovar har växt ovanligt mycket denna skoperioden, vilket jag läst har varit vanligt den här vintern då den varit så mild, så Pär fick verka så mycket som var lämpligt och sen jobba vidare med dom nästa skoning. Han visade att hon inte ville ta ordentligt stöd när man vände runt henne när hon var klar och att vi skulle hålla det under uppsikt. Märker vi inget konstigt fram till nästa skoning så kollar vi igen och är vi inte nöjda så åker vi och röntgar hovarna.

Liten och suuuk.
Hon antog aldrig den typiska fångställningen med tyngden
på bakhovarna och frambenen långt framför sig.

Man kan väl säga att det gick utför rätt snabbt, bara några timmar... Ringde Pär och han sa direkt att det är fång, ring distriktsveterinären så hon får antiinflammatoriskt. Så det gjorde jag och efter knappt 2 timmars väntan och ångestladdat googlande av fång så dök goa distriktaren Marit upp och konstaterade snabbt att Ice inte var något skräckexempel på fånghäst. Så då kom luften lite djupare ner i lungorna.

Fång - för den oinvigde - är alltså en sjukdom enligt nedan beskrivning från Agrias hemsida:

"Fång är en relativt vanlig sjukdom som kan drabba både hästar och ponnyer och den orsakar stort lidande. Symptomen visar sig framförallt i hovarna då det uppstår en inflammation i hovens lamellager och suldel och det skapar smärta och hälta. Orsaken till fång är ännu inte helt klart trots intensiv forskning.
Hästens symptom vid ett fånganfall är den klassiska fångställningen: Den står med kroppsvikten förskjuten bakåt, framhovarna placerar den framför sig och bakbenen in under sig. Hovarna är mycket varma och man kan känna en tydlig puls i blodkärlen på båda sidor av kotan. Feber är också ett tydligt symptom vid fång.
Sjukdomsförloppet kan vara så kort som några timmar. Om inte anfallet behandlas i tid kan inflammationen skapa en försvagning i hovens lamellager som i sin tur leder till att hovbenet sänks eller roteras. Tecken på en lägesförändring av hovbenet är att kronranden blir mjuk när den förlorat sitt stöd från hovbenet."

Hon hade ingen feber och distriktarens uppfattning var att vi reagerat snabbt så förhoppningsvis kommer det sluta bra. Jag håller mig neutral, målar inte fan på väggen men tar inte ut nåt glatt i förskott heller.
Pär kan på hennes hovar se att hon förmodligen haft fång förra vintern också men det måste ha varit ett väldigt milt anfall för vi har verkligen inte märkt av det alls. Då kan jag lova att ända sen hon varit igång sen sin kotledsinflammation i slutet av sommaren 2014 så har jag konstant haft ett öga på hur hon rör sig när Olivia ridit. Vintern 2014/2015 så var hon precis igång fullt sen skadan men Olivia red kanske max 1-2 ggr/vecka så det kan ha sammanfallit med viloveckor eller så reagerade hon på kortisonet hon fått så fången utlöstes medan hon var ff konvalescent. Svårt att veta.

I samband med hältan 2014 så gjordes ett cushingtest där hon visade ett något förhöjt hormonvärde så jag har även haft ögonen på eventuella symptom på att de skulle höjts, vilket jag inte sett några indikationer på under 2015. Cushing är ungefär som en typ 2 diabetes-diagnos hos hästar, inte ovanligt att äldre eller överviktiga hästar får det, och fånganfall är tyvärr en bieffekt eller vad man ska kalla det.
När jag var inne och kollade Ice tänder i höstas så pratade jag och veterinären om detta och hon tyckte att så länge hon inte visar några symptom så bör hon klara sig omedicinerad. Detta var dock före Pär sett att hennes hovar börjat visa att något hänt förra vintern. Med facit i hand så skulle jag så klart sett till så vi gjort ett nytt cushingtest men hon har varit så himla fräsch 2015, hon gjorde t ex en succéritt på A9 när Olivia tävlade och sprang upp för olika veterinärer, så jag har nog tänkt att förra förmodade anfallet måste haft med kortisoninjektionen 2014 att göra.

Nu är jag mer inne på att hon har gått och tuggat frostgräs, det har det varit gott om den här milda vintern och förra vintern var mild den också. Anar en röd tråd. Hon gick på bete i somras utan problem och då höll jag verkligen järnkoll på både viktuppgång och rörelsemönstret men hon var precis som vanligt (give or take på vikten då det beror på hur blött gräset är). Så cushing o frostgräs verkar inte gifta sig med varandra så bra, i det här fallet.

Lite fång hindrar inte Ice från att rulla sig åt alla håll o kanter
när hon kommer in i sin box.
Tur i oturen så ska Karin till Husaby för en årlig vet check av Zia 26/2 så vi lyckades klämma in oss på en tid för cushingtest och hovröntgen samma tid fast med annan veterinär. Jag hade redan tagit ledigt för att åka med som moraliskt stöd och umgänge men nu fick jag tyvärr ett ärende dit i a f. Men skönt att slippa åka själv och även för Ice som inte brukar vilja lastas frivilligt när man ska åka hem från veterinären.

Så hur är statusen nu då? Jomen, redan morgonen efter (i torsdags) så var hon piggare, fortfarande ingen feber, äter, dricker och bajsar som hon ska. Hon har långsamt stapplat ut på stallgången både torsdag och fredag men idag var det alertare steg och hon stod t o m och skrapade uttråkat och otåligt med framhovarna medan jag mockade hennes box. Hon måste stå inne i boxen hela dagarna för det är tyvärr för hårt i sandhagen då det så klart slog om och blev minusgrader i torsdags. Hon gnäggade väldigt mycket efter de andra första dagen men nu verkar hon accepterat läget och är cool.
Hon älskar metacam-medicinen också så jag behöver inte ens hålla henne i grimma när hon ska få den.

Som sagt, lite alertare idag, grimmor flög.
Det är som att ha en gigantisk kanin faktiskt, hon är så himla renlig så det är bajs i ett hörn, kiss i mitten och eftersom hösilaget hänger i hönät för att hon ska slippa stå och väga över på framhovarna när hon äter så blir det inte en massa runttrampad mat heller. Himla smidigt. Hade det varit Starlight så hade det varit totalt bajs- och matkaos i boxen.

Bra med hönät. Har klippt upp större rutor i det finmaskiga
slowfeeding-nätet så hon inte ska behöva rycka till sig nackspärr
mitt i allt elände.
Gulle-Sune står tydligen och hänger vid grinden då och då också, så de kan se varandra. Fin häst, vill inte att ponnytanten ska vara ensam <3

Olivia är tack o lov inte så bekymrad utan accepterar att det just nu är bajs men kommer förhoppningsvis bli bra snabbt och får hon ledigt från skolan så kommer hon åka med till Husaby.

Med hästar är det roligt nästan jämt, en ständig utbildning och utmaning.

/G

2 kommentarer:

  1. Jag tycker att du har resonerat helt rätt och har bra koll! Tror som du på frostgräs.
    En bekants ponny fick något liknande för ett år sedan. Han visade sig ha cushings och fick fångkänning. Han var tillbaka på tävlingsbanan ett par månader efter, så det går uppenbarligen att häva rätt bra! Verkar ju lovande att Ice redan är piggare och mindre öm i hovarna :)
    Håller tummarna för klinikbesök!
    /Anne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Anne, och det lät ju väldigt positivt! När jag först googlade på fång så sjönk modet rejält men känns mkt mer hoppfullt när man fått lite mer info fr folk runtomkring. Hon är mkt piggare och fick en minuts promenad igår, på väldigt snabba fötter. Hon har tröttnat på boxen nu :D /G

      Radera