Stall Vall

söndag 6 december 2015

Dröm-Sune

Igår döpte jag inlägget till "Först ponny sen bäbis" men sen hann jag inte blogga och efter dagens uteritt så insåg jag att ponnyn den här gången får hamna i skuggan av McDreamy.
För det är precis vad han är - Sune.
 
Det är ju inte så att jag har brist på saker att göra på fritiden. Starlight tränas vanligtvis för fullt, hon vilar bara temporärt i 1,5 vecka p g a tappsko. Och Ice behöver motioneras även om inte Olivia hinner mer än ca 2 ggr i veckan.
Vi har ju vår Matilda men ja, va ska jag säga. Ni kan ju gissa...jo, den lilla olycksfågeln har slagit till igen. I måndags flög hon under sin ridlektion av så illa så hon landade med nacken rätt in i sargen och fick bli inlagd på sjukhuset. Med blåsor på lungorna har hon hostat blod och legat kvar för observation till onsdagen då hon som tur var fick komma hem. Stackars lilla unge, vet inte vad hon gjort för att lyckas ha så mycket otur <3
Hon påstår i a f att hon absolut ska upp i sadeln igen så snart hoppas vi hon är tillbaka hos oss igen. Vi saknar henne och vill ut och kvartettrida!
 
I alla fall då apropå det där med att motionera hästar så nu när Starlight vilat och Karin försöker få ihop träning med sina så kom vi på att jag kunde hjälpa till med Sune, så i lördags tog vi med honom och Ice till ridhuset för lite morgonridning.
Olivia hade handbollscup hela dagen så jag red Ice, skritt och trav bara för att töja omkring på henne. Karin red Sune och på slutet så fick jag hoppa upp och prova.
Jag var förvarnad så det kom inte som en stor överraskning men alltså, OJ vilken trevlig häst att rida.
Det är inte alls samma stök-Sune som man kan bli så trött på på marken med allt sitt tuggande och grejande utan stora-vuxen-Sune som är koncentrerad och springer på. Så himla skön att rida så jag blev helt förälskad, kände mig nykär när jag kom hem.
Vi hade redan bokat in att jag ska träna för Anna på onsdag så lördagen var dels för att han skulle få en titt på ridhuset innan och att jag åtminstone suttit på honom. Gissa om jag är supertaggad nu!
Jag har aldrig ridit en sån här grön unghäst förut (knappt unghäst överhuvudtaget) och nojjar över att förstöra Sune för all framtid så väldigt viktigt att få rätt hjälp från början.
Märkte snabbt att han inte har någon uppfattning om att jag tar plats däruppe och är inte alls rädd för sargen som sin mor så vi låg nära och strök några ggr. Samma sak i skogen, man får se upp med att rida för nära träd t ex för han är inte rädd om mig direkt.
 
Men vilken fantastisk häst, underbara gångarter och traven och galoppen bara njuter man av.
 
 
Liten film (nån dag kommer Karin hitta zoomen, det är jag alldeles nästan säker på :D):
 
 
Idag fortsatte projekt Sune med en uteritt i lugnt tempo tillsammans med Karin & Zia, Olivia & Ice.
Det blåste som tusan men i skogen är det nästan helt stilla. För att ta sig till skogen måste man däremot gå via åkervägen och där var det typ STORM. Och så började det regna också. Jippi!
Sune var överallt (leddes av Karin) och vi var alla väldigt glada när vi äntligen kom till slutet. Speciellt Olivia som inte var på något solskenshumör i sina alldeles för kassa kläder. Ingen hade tänkt på att kolla upp vad det skulle bli för väder :S. I skogen var det lugnt och stilla och vi tuffade på i trav och skritt över grusväg, stock, lera och sten. Upp på utkiksberget och sen nerför den branta backen. Här var det spännande, hur säker på fötterna är han och kommer han börja bralla och härja om det blir jobbigt? I s f tänkte jag hoppa av. Men det behövdes inte alls. Han var såå duktig, tog mina förhållningar jättemoget och satte fötterna balanserat neråt framåt. Jag var så imponerad.
Vi tog en liten galopp och han var pigg men cool och saktade av direkt när jag sa till. Och han hade inga som helst problem med att gå om de andra och vara först heller, klev fram överallt genom lera och vattenpölar (och dricka ur dom, BRA distanshäst).
 
Totalt blev det 2,25h och 13 km och även om hans ögon var trötta när vi kom tillbaka till åkervägen så var inte bensinen slut, det var en lugnare Sune att leda hem (och "bara" hällregn, ingen blåst tack o lov) men det fanns energi kvar ändå.
 
När Sune var runt 2 år så hade Karin honom ute på annons en kort sväng. Blev inget med det och som det sen utvecklade sig så blev valet att behålla honom och jag kan bara säga att vilken jäkla tur att det blev så. En helt underbar liten stor häst som jag är så glad och tacksam över att få förtroendet att få vara med och förvalta. Blev plötsligt medryttare igen...ouuups.
 
/G 
 
Ps. Jag känner mig inte ens illojal mot Starlight eftersom Sune är hennes son. Win!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar