Stall Vall

måndag 9 november 2015

LB:1 2015 Åmåls RK - blandade känslor

Det är över, genomfört, avklarat aaaand done.
Första riktiga dressyrtävlingen, sista utmaningen och alla målen för 2015 avklarade. Jag är helt mentalt slut nu, tillfälligt i a f. Trött men lycklig, jag har världens bästa familj, häst och vänner och hästfolk runt mig.
 
Med en starttid först 13.24 så behövde vi inte åka förrän vid 10-tiden så jag släppte ut hästarna, mockade, gjorde ordning Starlight och hämtade sen Andreas och de motvilliga och mutade (100 spänn var) barnen. Andreas är fantastisk, medan andra pappor blev firade med finfrukostar och facebook-hyllningar på Fars dag så åkte han med och assisterade och filmade mig på min dressyrtävlingsdebut. Jag har säkert sagt det förut men det går inte att tvinga Andreas att göra saker, har han ingen lust så säger han nej, det går inte att köra med honom. Så jag är verkligen såå glad att han ville hänga med och som vanligt gör han så mkt nytta även om han nog själv inte tror att han gör så mycket. Han är bäst!
Vacker häst, inte så vackra knoppar.
Mamma bor ju lämpligt nog i Ed, inte alls långt från Åmål, så hon kom och hälsade på oss på tävlingsplatsen. Hobbyfotograf är hon också så 2 flugor i en smäll liksom. De flesta bilderna är tagna av henne.

En favoritbild <3

Det fanns EN vattenpöl på parkering, den hamnade vi så klart vid.

Ska köpa mig ett par vita ridbyxor till våren, är nog snyggast ändå.
 

Barnen var skötsamma och trivdes rätt bra där borta, fanns varm cafeteria och
leksaker.
Känslan på framridningen vad sådär, fick oss inte avslappnade och då är det ju lite svårt att komma ner i sadeln. De låg lite före i tiden så om jag ville så fick jag komma in tidigare och det kändes lika bra så jag red in i collecting ring. Skrittade runt lite så Starlight kunde få kolla på staketet och travade sen lite. Jag var ensam därinne och blev osäker på om det förväntades att jag skulle förstå att det gick att rida in på banan under tiden, fick för mig att det var så. Men så var det så klart inte utan det var en signal till domaren att vi var redo. Skitsamma, vi kör tänkte jag, vi kommer aldrig bli redo ändå.
Så det gjorde vi och känslan var hemsk, kändes som vi flängde runt okontrollerat och att jag skumpade runt som en galning på stackars spända dressyrdraken. I högergaloppen så fattade jag galopp för tidigt (ville väl få det gjort bara) så då blåste domaren av och jag fick göra om hörnet i trav och fatta ny galopp. Det räknas som felridning och ger poängavdrag, precis vad vi behövde.

När vi var klara så klappade jag om Starlight, hon började trava och jag fick snabbt bromsa henne, man får INTE trava ut från banan. Var så besviken på mig själv att jag inte ridit bättre, så orättvist mot min fina häst.

Fundersam ryttare

Medan vi promenerade Starlight så kände jag mig nästan gråtfärdig, mest för att jag var besviken på min insats men säkert väldigt mycket spänning som släppte också. Det är ju ingen big deal men ska jag göra nåt så vill jag inte half-assa det och det gjorde jag visserligen inte men det kändes ändå lite bittert. Var tvärsäker på att vi skulle landa på 43-44%, så flängigt som det kändes och med felridningen och allt.
Också en favoritbild.

Och mamma noterade att vi går i synk även idag,
jag och Starlight. Det måste hobbyforskas på detta
känner jag.
Men så ropades plötsligt resultatet upp och jag hör hur speakern säger något med 54%. VA?? Hörde jag rätt, var det inte 44 hon sa? Näe, mamma och Andreas tyckte alldeles säkert att det var något med 54. Är det sant!? Vi gjorde ordning Starlight, lastade och gick till sekretariatet och hämtade protokollet och mycket riktigt 54,643%. Personbästa! Och det bästa av allt var domarens kommentar. Hon såg Starlight trots min taffliga ridning, hon såg att det glimtade till ibland. Nu var jag gråtfärdig av lycka istället. Samtidigt som det kändes så konstigt att resultatet skiljde så mycket mot min egen känsla. Hade jättesvårt att förhålla mig till det. Men sen kollade jag på filmen och jämförde med förra pay and riden där jag tyckte jag hade en bättre känsla men ett sämre resultat. Och det var skillnad. Jag red vägarna noggrannare nu, speciellt hörnen, och även om jag upplevde Starlight som något spändare och stökigare igår så glänste hon mer ändå.
 


Domarens kommentar är verkligen spot on!
När jag skrittade av så tänkte jag att den där filmen som blev tänker jag inte lägga ut, ville bara gräva ner den där ritten nånstans och glömma bort den men när resultatet kom och jag sen tittade och jämförde så omvärderade jag. Det är långt ifrån vacker dressyrdans men vi kämpar på.
 
Som Karin sa - man kan verkligen se vad nervös jag är.
 
 
Knoppar can do this to you. Lilla tanten :D
Det var läskigt att åka iväg och göra debut utan en mentor med, kände mig väldig ensam mitt i allt. Inom distansritten har Karin varit en otrolig klippa som guidat mig genom de flesta tävlingarna och det har ju underlättat enormt.
Hon var bortrest i helgen och kunde inte följa med men skulle även gärna haft med någon som dressyrtävlat ett tag och kunnat ge alla de där nödvändiga tipsen som bara en insatt kan.
Knopparna var halvt utskrattade redan från början (får skylla mig själv som instagrammade dom) så de var ju ingen självförtroendehöjare och jag trivdes inte alls i kavajen, kände mig utklädd i en för stor kostym. Så i vinter ska jag lära mig knoppa snyggt, köpa en annan kavaj och lära mig rida bättre (observera att det kom på tredjeplats, dressyr är en ytlig sport :P).

Idag har jag haft en sprängande huvudvärk, rejält tävlingsbakis, och skulle behöva en lång sovmorgon. Men det får vänta till helgen.
ET-Sara har varit i stallet ikväll och gått igenom Starlight för första gången sen i somras. Blev godkänd med bara lite smålossningar i ryggen som inte var några konstigheter och ett poff i vänster framknä. Så himla skönt, NU kan jag äntligen koppla av. Tills det händer nåt i hagen eller vad hästar nu kan får för sig att hitta på. Tänker passa på de minutrar man kan i a f.

/G

PS. Tack till Åmåls RK för en bra och trevlig tävling på en riktigt fin anläggning.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar