Stall Vall

måndag 2 november 2015

En riktig träningshelg

Blev en redigt tidig morgon i lördags men trots bara drygt 3 timmars sömn så vaknade jag 5 minuter för alarmet, förmodligen livrädd att försova mig. Vi kom iväg 4.45 och ingen av oss sov i bilen, taggade för kurs helt klart. Zia var tråkigt nog inte med men Karin fick låna en av Ellas hästar, Sigge, första dagen. Efter att ha installerat Starlight så fick vi frukost och sen körde gruppen en ridtur på 27 km i mestadels trav längs grusvägar i området kring Yxtaholm. Som en uppvärmning inför söndagens galoppträning. Starlight skötte sig bra, lite studsig till och från men inte överdrivet dramatisk. Anette Spadhe och hennes Starlight Candy var också med och de hade en imponerande skritt. Tydligen har Candy anlag för symaskinsskritt hon också men Anette har jobbat hårt med att får bort den så det finns helt klart banne mig hopp för oss också. Nåt att fokusera på under lugnare perioden i december.
 
Karin & Sigge
Efter ridturen åt vi lunch och checkade in på Yxtaholms Slott. Kl 15 var det dags för afternoon tea och jag insåg att jag glömt packa ner vardagsskor så jag fick ta mina stallskor. Jättefint eeeh. Jaja, det var faktiskt det enda jag glömde trots packning i sista sekunden så jag klappar mig själv på axeln ändå.

Som tur var satsade jag på casual chic istället för långklänning
så skorna gjorde inte så mkt väsen av sig.
Förutom att jag hatar dom, obekväma och jag snubblar med dom för de
hakar i sig på nåt vis när jag går med dom. Värdelösa.
Alltså afternoon tea - I love you. En massa små goda snittar och väääärldens dessertbord, himlen. Till teet gjorde distansrittsdomaren Marianne Eriksson oss sällskap och informerade och diskuterade om kvalningsregler och annat runt tävlande. Eftersom vi var ett litet gäng på bara 8 personer så blev det ett avslappnat och lärorikt forum. Marianne är verkligen en eldsjäl, imponerande kunskap och brinner för distansrittssporten.
 
Vi blev sittande en lång stund tills det var dags at ta in hästarna, kvällsfodra och sen äta middag, på slottet. I stallskorna. Hot stuff. 
Middagen var godare än servicen, desserten kom t ex in så sent så två i gänget hade redan hunnit ge upp och gått och lagt sig. Jag tittar på dig Karin!
 
Efter 8 timmars oavbruten sömn gick vi upp och kollade till Starlight, åt hotellfrukost, pratade träning och sen var det dags att mocka ur boxarna och packa oss iväg till träningsbanan på Sparreholms Slott (another day, another castle liksom). Starlight var så laddad av allt under helgen, nytt ställe,  nya hästar (nya snygga hästar, fanns ju t o m en HINGST herregud) så hon höll på att krypa ur skinnet på stallgången.
 
Passet som skulle genomföras var 2 x 20 minuter galopp i hastigheten 18 km/h - d v s ganska långsamt tempo. Det vill också säga ett tempo som Starlight helst inte vill jobba i, hon föredrar att få gå lite snabbare. Inte flänga i en okontrollerad galopp men ta ut stegen lite mer. Så det här var jätteintressant och nyttig lärdom för oss båda. För henne att slappna av och orka samla sig i ett lugnare tempo (jag är trött i axlarna idag, måååånga många halvhalter gick det åt) och för mig att orka och våga hålla ihop henne så länge. Vi jobbar ju mycket på ridbanan med att få henne att inte krulla ihop sig utan bli lång och låg i formen, för att sen kunna plocka upp henne. Nu fick jag möjligheten att göra det i en friare miljö, på en bana på 1700 m, fast med restriktioner som satte en ram för vart vi skulle hålla oss. Jobbigt men kul och jag tycker vi gjorde bra ifrån oss. Hon orkade fint och det var först på slutet som det märktes att hon var lite trött och lite svårare att hålla balanserad.
 
Finfin träning som vi kommer göra om med jämna mellanrum. Har en kompis med en gammal travbana i närheten som man får rida på så det kan vara ett bra ställe att åka till framöver.
 
När hästarna var omhändertagna och lastade så fikade vi innan det var dags att åka hem. Godaste mackorna ever som Ellas mamma fixat.

Karin & Ella Lindblom - distansrittstränare, ägare av
Prinsens Araber och arrangör av kursen.


Candy tycker det är onödigt med kaffepaus.
På vägen hem kollade vi träningsterminen och kliade oss i huvet gällande att få ihop noviskvalet för mig och Starlight. Efter att lite grann ha mailbombat stackars Marianne så har vi äntligen fått koll på läget. Varför ska jag kvala då?
Jooo det kanske är så att det kanske ändå lite grann skulle vara roligt att rida en 120 km-ritt om jag gör det med Karin & Zia. En utmaning i lagom lugnt tempo, tillsammans.
T120 finns det inte så många av och de flesta brukar vara s k stjärnritter - d v s internationella ritter (fast i Sverige då) så för att ha större valmöjlighet så är det en bra idé att se till så vi är kvalade för det om det inte finns nationella alternativ. Målet är att rida 12:an 2017 så då kvalar jag under 2016/våren 2017.

Till dess ska det tränas, och tävlas och tränas och förhoppningsvis hålla oss jäkligt fräscha. Pheuw.

Stort tack för lärorikt och kul läger, Ella!

/G




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar