Stall Vall

onsdag 21 oktober 2015

Testar lite nytt

Kom på en sak som jag glömde skriva i inlägget om pay and riden och kanske inte ens alls i tidigare inlägg. Minns inte. Innan jag började rida Starlight så red jag i 2 år gruppridlektioner (1 gång i veckan på Sörmon, för Anna) och innan dess så har jag bara ridit några enstaka ggr sen mellan- och högstadiet, då hade jag fodervärdshäst en sväng efter några års ridskoleridning. Så det är först på Starlight som jag ridit kontinuerligt på samma häst och jobbat för att utvecklas och bli bättre (när jag var yngre och red så hann jag inte komma till det stadiet, hoppa och galoppera fort som fan ute var mer grejen då). Jag sitter alltså inte på en massa erfarenheter som jag kan ta till utan är beroende av tränare och min förmåga att känna att det går åt rätt håll när vi jobbar själva. Vilket verkligen inte alltid är fallet.
Bara så att ingen tror att jag tror att jag vet vad jag håller på med. Visst hade det varit betydligt enklare om jag hade haft massor med ridtimmar i ryggen med allt vad det innebär men en stor del av charmen är faktiskt att vi gör det här ihop, vi är på samma nivå skulle man nog kunna säga faktiskt.
 
8/11 ska vi tävla i dressyr för första gången på en riktig tävling, no big deal för många men jag vill verkligen att vi ska upp nån procent från pay and riden och då kräver det engagemang. Att få till tiden är det svåraste. Det blir mörkt fort nu och jag har familj, barnen läxor och aktiviteter så det är inte bara att lasta och dra iväg till nåt ridhus hur som helst. Sörmon har dessutom lektioner fram till 21.15 på vardagskvällarna så det blir lite väl sent att åka på kvällarna.
 
I helgen är jag och barnen bortresta och nästa helg är jag och Karin på distansrittsläger (ser jättemkt fram emot det!). Så det gäller att planera ordentligt nu. Och finjustera vissa grejer. Som t ex det här med utrustningen. Nedan är en bild på protokollet fr i söndags. Kanske är för litet att läsa men genomgående är i alla fall kommentaren "svag kontakt". Om jag var duktig så hade jag förklarat exakt vad domaren menar, nu är jag inte det men som jag upplever det och som jag tror hon menar så har jag inte tillräckligt stöd i tygeln och då släpper Starlight bettet, det blir liksom tomt i min hand. Man vill inte ha hela hästen i handen, det ska kännas lätt men inte tomt som om hästen är kvar i stallet och man sitter där själv med en tygel i handen och undrar vart hon tog vägen.
(Jag är verkligen ute på tunn is här när jag ska försöka förklara).
The pruttokoll
Jag har Hunter-tränset från Hööks som har snabbhakar på tyglarna (liknande de på distansträns) och det slog mig häromdagen att jag nånstans för länge sen läste jag att nån inte gillade att kontakten blev glappig då bettet rör sig i haken. Tänkte inte nåt på det då mer än att äsch, hon är ju van så det spelar nog ingen roll för henne. Men se, det gör det nog. Hon är vääldigt känslig och det kanske är dags att jag börjar titta på de mindre detaljerna.
 
Sen har vi den där tandföreläsningen vi var på, med veterinären Karin Alexandersson. Starlight trivs bra på rakt bett, som anses vara ett av de snällaste betten men de är rätt tjocka när man jämför faktiskt. Och som Karin sa, det finns liksom inte egentligen nån plats över för extra grejer i hästens mun. De är ju, tror det eller ej, faktiskt inte skapta för att ha bett. Så även om ett smalare bett anses vara skarpare så är det inte skarpare än handen som håller tygeln och den ska vara följsam oavsett och det kanske är trevligare för Starlight att ha lite mindre volym att metall i munnen. Jag testade 3-delat en gång för ett par år sen men minns att det blev ett fasligt grejande och hysteriskt tuggande så jag gick direkt tillbaka till rakt oledat och kört på det sen dess (varvat med hackamore = bettlöst). Idag lånade jag ett väldigt smalt 3-delat av Karin plus vanliga tyglar utan hakar. Testade först bettet på stallgången och hon brydde sig inte ett dugg så det kändes optimistiskt. Nu var det svårt att se om hon tuggade och grejade i ridningen men jag upplevde det faktiskt som bättre. Hon är ju en tuggig häst, mycket bakben och grimaser när hon fokuserar/har åsikter men jag tror vi är nåt på spåren här.
Ska fortsätta testa detta och be nån filma. Om det visar sig vara bättre så kan vi köra med 3-delat på ridbanan och rakt varvat med hackamore i skogen. Variation är viktigt!
 
I övrigt så red vi mycket hörnpasseringar, de var usla i söndags eftersom Starlight inte ville vara för nära dressyrstaketet och jag red för dåligt, och så testade jag ett tips från en kommentar på en blogg jag läser: trava i 10 minuter utan stigbyglar varje pass (detta var första). Helst utan krav på form, bara sitta med och känna rörelsen. Det gick så pass bra att jag faktiskt vågade mig på att jobba och inte bara gunga med, ska fortsätta med detta för att lära mig komma ner i sadeln bättre. Hann bli tvärmörkt och jag hade inte bett grannen slå på lyset så fick bli pannlamperidning på ridbanan. Rätt bra träning på att titta rakt fram ändå, om man kollar på hästens hals istället så rider man rätt in i staketet och det vill man inte.

Jomen vi gillade nog detta bett.


Hittade en liten kompis i sadelkammaren.
Tyvärr är den inte rumsren så den fick flyga till åkern tvärs över vägen.
Väldigt söt ändå.

Sen har vi min kära man då, som gillar att sno min telefon och göra selfies
och byta bakgrundsbild. Den här får vara kvar, omöjligt att vara på dåligt humör
när man ser den här (jag var på uselt humör i eftermiddags, höstdepp/stress).
Herregud, det blev ju en hel uppsats idag. Har inte alls tid med det egentligen. Och vem har tid att läsa?? Aja, det får väga upp att inläggen blivit lite glesare senaste tiden.

Gonatt!

/G

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar