Stall Vall

söndag 4 oktober 2015

Kristinehamnsritten 2015 - A family affair

It is DONE! Vi kom, vi startade (bara det en halv seger), vi segrade! (tävlade mot oss själva så ja, det gjorde vi). Jag är så så SÅ himla stolt över Olivia. Och Ice! Och våra groomar, Andreas och Emil <3
 
Off we go
 
Planen var att åka från stallet 6.30 och innan dess ha hunnit mocka så jag skulle slippa det när vi kom hem. Hahahaahaaa. Vi kom iväg 6.50, utan att ha mockat ett greptag. Oh well, jag hade tagit i med tiden för att inte stressa så det gick fint ändå. Vi startanmälde oss hos Karin och Linda i sekretariatet och efter promenad med hästarna och lite testuppspring för Olli med Ice (ville se så hon lyssnade på Olivia och sprang så det inte skulle krångla på besiktningen, hon kan se 100 år ut när hon är oengagerad den lilla ponnytanten) så gick vi bort och besiktade. Andreas assisterade och Emil hängde på. De två lediga veterinärerna (bl a Karin Alexandersson, från tandföreläsningen) blev så glada över att se lilla Ice så resten av besiktningarna fajtades de om vem som skulle få ta henne. Underbart!
 
Gick fintfint för båda och vi var nu godkända för start, som sagt så var bara det en halv seger. Det är så mycket som ska klaffa för att komma iväg på tävling och med två hästar så är det i princip dubbelt av allt som ska stämma. Förutom groom-mässigt, stackars Andreas fick sköta det nästan själv.
 
Framridning - Ice var lugn, Starlight studsig och taggad.
Slinga 1
Vi var en liten klass med bara 7 starter och det gjorde saker lite enklare. Tre ekipage red iväg när starten gick kl 10 och ungefär samtidigt kom det tre ekipage till framridningen så jag och Olivia väntade lite och red sen ut när de första kommit iväg en bit. Tanken var att rida själva så mycket som möjligt så det skulle kännas som en vanlig uteritt hemma. Funkade fint, Ice tuffade på i ett normalt tempo, inget jagande, flåsande eller hängandes i tyglarna. Vi kom ikapp de andra några gånger och red även med dom en sväng. Starlight skötte sig över förväntan bra, inte så värst studsig. Vi skrittade i alla nerförsbackar och tog det lugnt så vi "blev av" med dom sen och kunde fortsätta trava på i vårt tempo. Mycket skönt, blir så hackigt med korta galopper varvat med trav och skritt. Blir ingen urblåsning utan bara snabbladdat batteri på duracellkaninerna.
 
På clear round har man tid att ta tävlings-selfie med medtävlarbakgrund!
Allt var frid och fröjd och vi tog oss fram utan problem på de fina A9-vägarna, skogstigarna, landsvägarna, snurrade in oss på en gård när det var lite otydligt vart vi skulle (älskar kalksträngarna som de markerar stopp med men saknade det på ett ställe och blev lite förvirrad) och så en asfaltsväg som Starlight så klart (ALLTID) blev jättestudsig på. Det sket bilisterna fullständigt i för här sänker man minsann inte farten när det rids på vägen, wtf Kristinehamn!? Jo, en gjorde faktiskt det så det tackar vi för. Är vana vid väldigt hänsynsfulla bilister i vårt hemmaområde så alltid lika förvånande vad det gasas på på vissa håll. Annars är Kristinehamnare väldigt glada och hejjiga när man rider förbi.
Vi tog Björkvallsbacken i lagom trav, uppskrämda av att det är ett och annat ekipage som bränt ut sin häst i full galopp i den backen genom åren. Sen avslutades slingan med en ny väg ner mot tävlingsplatsen , en stenig stig som ringlar sig ner mot grusvägen. Den var inte så skojig med studsig häst som ville hänga på tävlingsklasserna som var på väg in mot ankomsten. Vi blev omridna av ett par gäng och då blev det jämfotahopp för mig och S halva vägen på steniga stigen. In mot tävlingsplatsen var det en kort sträcka där det var förbjudet att rida om p g a biltrafiken och jag tyckte Olivia skulle rida först ifall Ice blev lite springig och försökte smita förbi. Man blev nämligen utesluten om man red om där och det vore ju döööden om vi råkade bli det av misstag. Ice tyckte det var döööden att närma sig området först så hon tvärnitade och vägrade gå fram men till slut fick Olivia iväg henne så jag kunde lägga mig bredvid när det var tillåtet igen. Vi red runt till slutet av slingan och hoppade av en stund innan ankomsten. Olivia var stel i benen så att promenera en stund innan grind var bra både för ryttare och häst.
 
I ankomstiden väntade Andreas och Emil och tog lapparna med tiderna och så ledde han bort oss mot snabbgroomen som spontant fixats till på beslut från Karin (som inte kunde hålla sig borta, bäst som hon är <3). Vi började svampa på halsarna, här var även Karins kompis Carro med och jag pulsade Starlight som låg på 60 jämnt och vips så fick jag höra från Karin, som smugit sig in i gruppen, att Ice hade 52 så då går vi in!
Kändes som att det gick på nån minut bara men enligt resultatet på Equipe så tog det 4.57 minuter. Väldigt snabbt ändå, för att vara oss. Starlight skulle gå vidare till veterinär medan Ice skulle pulsas av pulsare för det var fullt och det kändes iiiinte bra, Ice är ohälsosamt beroende av sin polare. Precis när vi kommit iväg några meter så blir en veterinär ledig så Ice kunde hänga på, men den lilla haken verkade räcka för hos veterinären hade pulsen hoppat upp till 56 slag. Starlight hade 58.
Återigen så hade jag fullt fokus på mitt eget så jag såg inte så mycket av hur det gick för Ice & Olivia men det gick jättebra för dom och Starlight fick ett muntligt A+ för framåtanda. Haha hon är roligast i världen att springa upp med, speciellt när hon gått en sån lugn runda, är som uppvärmning bara så hon är tokladdad i uppspringningen..
En notering om skav på höger sida efter sadeln och det är sadelgjorden så den är dags att byta. Syntet funkar bäst men tyvärr så har den spruckit lite i materialet så det har nog kommit emot i armhålan på henne. Körde med fet silonsalva på och det funkade men gjorden får bytas ut. Synd att kvaliteten inte är nåt vidare när allt annat är bra med den.
 
Nu var det 40 minuters vila och eftersom det är clear round och ingen placering så kunde vi ta det ganska lugnt och inte passa uttiden så noga. Hästarna fick mat och fleecetäcken på och Olivia fick sitta och hålla i och äta sin lunch medan jag förberedde för slinga 2. Ice var inte speciellt intresserad av sitt kraftfoder, jag hade ju hällt olja på och det uppskattades tydligen inte så hon fick en hink med bara lusern och vatten. Var ok men inte så hon slängde i sig direkt. Starlights halvätna portion dög istället (hon insåg väl att S inte blivit förgiftad och dött av det) och hösilaget åt hon hela tiden av så det var lugnt. Vill ändå gärna att de ska äta av hinkmaten också så man lurar i dom extra vätska.

Starlight tycker alltid Ice mat ser godare ut, stackars lågrangade ponny.
 
Hej Emil!
Slinga 2
Nu blire fart! Slinga 1 gick över förväntan bra och mycket tack vare att vi var mestadels själva på banan. Hade varit en hel del uteslutningar i de andra klasserna så då blev trycket ännu mindre under vår sista slinga. Tror faktiskt vi bara träffade på ett endaste ekipage och det var precis i början och de var på väg mot mål medan vi skulle vika av ut på slingan. Så medan slinga 1 var mer en testrunda i blandade gångarter lite halvstötigt så blev slinga 2 en med mer galopp. Vi rullade på i ett lagom tempo och bara hade det såå gött. Olivia satt och höll tyglarna med en hand och det var sådär skönt avslappnat, underbara vägar! Vid första groomstoppet så drack Ice en massa vatten, Starlight bara fnös åt hinken. Emil servade mig och Olivia med vatten och höll ett vaksamt öga på studs-Starlight som inte ville stå still. Bra träning för reflexerna för lillkillen :D

Incoming!
 
Min glada goa häst <3
 
På clear round hinner man även foto groomarna. Om hästen bara ville
stå stilla vill säga. Kasserade ungefär 3 suddiga bilder.
Vi galopperade vidare och nu verkade Ice kommit in en andra andning och hittade gas med halvtaskig broms. Att svänga när slingan svängde blev plötsligt överkurs och Olivia, som nu var lite mattare i kroppen, fick lite svårt med kontrollen. Ingen fara men räckte för att hennes ork och humör skulle ge sig lite. Vi skrittade en stund, travade lite och tog det lugnt. Nu hade vi ridit så pass långt att det gick att se att vi utan problem skulle klara minimitiden så nu var det fritt tempo fram till mål. Vi testade att galoppera igen och nu var det kontrollen tillbaka och glad ryttare.
Vi tog Björkvallsbacken i trav även denna gång och Olivia avslutade med lugn galopp sista biten. Uppe vid idrottsanläggningen stod Andreas och Emil och väntade och Ice drack massor igen. Så duktig så. Starlight, inte intresserad men vid tunnorna som var utställda lite längre fram drack hon en hel del så hon fick i sig så det räckte.
Steniga stigen var mycket trevligare när vi slapp bli omsprungna och hästen gått nästan 5 mil, inget studsande den här gången. Vi travade förbi tävlingsområdet, vidare bakom och fram mot målsträckan, fattade galopp och susade mot mållinjen!

Svävande Ice!
Andreas kompis Martin tycker hon ser ut som en sån
där marknadsballong med helium i HAHAHAA. Spot on!


Samma vy men lite närmare.
Foto: Sofia Spännar
Målgångsfilm
 
Lite av en chansning är det ju att galoppera i mål, Starlight har det hittills inte varit några problem med att göra pulsmässigt men Ice är ju osäkert kort. Men det är roligt att göra och Olivia var helt inne på det också så då körde vi på i lagom tempo på spurtsträckan. Ingen av hästarna kissade på sista slingan och Ice var lite långsammare att få ner i puls. Hon låg prick på en sväng men eftersom hon pulsade upp några slag inne hos veterinären i första grind så ville vi ha lite mer marginal. I målgång så kan man ju verkligen nyttja tiden så länge inte hästen riskerar att stelna till före besiktningen. Efter 13 minuter och ett kissförsök som inte blev nåt av så var vi redo. Jag pulsade Starlight en sista gång bara för att kolla läget men behövde bara lyssna några slag för att höra att det inte var några problem.
A bit proud över mig själv där, kändes lite som att jag varit med ett tag nu ;D

Groomning pågår!
Foto: Sofia Spännar
Den här gången fick vi komma in till veterinärerna direkt båda två, jättebra! Mindre bra var att vackra men stora araben Capro stod mellan våra hästar så de inte kunde se varann. Starlight undrade vart hennes winglady var och började lågt gnägga och jag tänkte faaaaan, du får INTE sätta fart på Ice puls nu. Veterinären missuppfattade mig och trodde jag menade Starlights puls så han ba neej oroa dig inte för den. Det gör jag inte heller pep jag, det är ponnyns puls. Men puuh, de hade redan hunnit pulsa henne, 58 slag så jajemen, upp ett par slag hos veterinären denna gången också. Ingen bra egenskap men går säkert att träna bort (om inte ponnyn i fråga vore 21 år och inte ska ha det här som karriär).

Puls 48, övrig inspektion pågår.
Foto: Sofia Spännar
Sen fick jag och S springa och då blev Ice orolig så snälla veterinären lät henne springa också vilket resulterade i nedan underbara bild. Är det inte vackert, mor och dotter, boss och undersåte korsar vägar i hästbesiktningen. Väldigt roligt att det togs kort för jag missade ju som sagt alla Ice besiktningar. Tack Sofia!
 
Foto: Sofia Spännar
 
Nu vill jag ta "den lilla", sa veterinär-Karin och snodde Ice innan
den andra veterinären (som jag inte minns namnet på :S) hann blinka.
Helt rättvist, han fick de första två faktiskt.
Foto: Sofia Spännar
Gissa lyckan när vi båda fått godkänt och får gå bort nedåt uppspringningsbanan för gruppkram!

Wiiii!

Mina fina fina Starlight som på ett exemplariskt sätt tillsammans med mig guidade
Olivia och Ice på sin första gemensamma tävling. Kunde inte gått bättre.
En favoritbild! Foto: Sofia Spännar
Efter målgång blev det utfodring igen och snabbt på med kyllera och sen äta godis, packa ihop, gå och prata lite med folk, packa mer. Andreas fick bära bära bära. Var smidigare att jag packade och en vuxen var ändå tvungen att vara kvar med barn och hästar. Olivia skötte sig otroligt bra hela dagen, positiv attityd, även mot Andreas och Emil. Det är inte en självklarhet, lätt att i stress bli kort i tonen mot sin familj, speciellt om man är liten och trött. Jag själv är medveten om att jag inte alls har samma tålamodströskel när barnen är med så jag får bita mig lite i tungan och andas i fyrkant men det gick väldigt bra det med, något bossig en sväng i förberedelserna för start men det gick över.
Olivia tyckte jag varit som vanligt typ, det hade varit tråkigt och kallt att bara sitta och hålla hästarna medan jag packade men annars bra. Hon lovade att säga till nästa gång så vi kunde bytas av.
Vi åkte hem, familjen hoppade av hemma, jag åkte vidare till stallet och lastade ur, stallfixade och packade upp och tvättade rubbet och var inte hemma förrän 22 men guuud vad skönt det var att slippa ta hand om det idag. Somliga skulle kanske kalla det curling, jag kallar det...ingenting. Ibland "curlar" man, ibland inte. Flexibelt.

Inpackad jättetrött ponny, mest mentalt dock.
 
Härligt kvitto!

Dagens koncept för lyckad tävling:

- Fint väder, det är väldigt mycket lättare för ett barn (och medföljande vuxen) att hålla humöret uppe om det inte är 5 grader och regnar på tvären!
- Fantastisk familj och hjälpsamma vänner!
- Positiva, bra grundade hästar!
- Härliga ridvägar & tävlingsarrangemang! (yes jag är partisk men med all rätt, vår klubb är rätt grym faktiskt)
- Att gå in med attityden att det lika gärna kan gå åt skogen (bokstavligt talat så kan det faktiskt det :O) och bli så jäkla glad varje steg på vägen som det inte gör det. Funkar i alla fall på låg nivå, kanske inte riktigt vad coacher lär ut till sina högpresterande klienter...

Nu ska Ice få vila fram tills hovslagaren varit här 14/10, hon får lite mer tid på sig att återhämta sig än Starlight. S får vila till lördag, då ska det fokuseras på dressyr framöver för om några veckor är det dags för vår sista planerade utmaning för i år. LB:1 inför domare. Yelp!

/G

Ps. Olivia har världens träningsvärk idag och fick erkänna att mamma hade rätt i att bestämma åt henne tidigare i veckan att hon INTE skulle vara med på nån handbollsmatch idag. Man kan säga att mamman vunnit 2 segrar den här helgen.








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar