Stall Vall

onsdag 28 oktober 2015

Bloody tuesday

Det är redan ONSDAG. Gulp. Stanna tiden, jag vill hoppa av.

Jag hinner ingenting. Eller ja, hinner massor men inte allt som behövs. Och jag vet att det är tjatigt att höra från alla håll men det här mörkret är såå omotiverande. Känner mig inte alls sugen på att åka och tävla dressyr nästa helg. Äre värt det ens, vi kommer inte få godkända poäng (it's a fact, inte pessimism, skulle krävas ett mirakel) och alla förberedelser. Blev helt matt bara av att printa ut anläggningsskissen. Men samtidigt så vet jag att jag kommer tagga till när det närmar sig, åka dit och göra mitt bästa och hoppas att Starlight också vill det. Och jag bryr mig inte om godkänt, vill bara höja oss om så bara med nån futtig liten procent. Sen ska vi gå mot vintervila och det blir bara "åka häst" resten av året. Hon får ingen helvila, tror hennes kropp mår gott av att röra på sig, men får bli klättring och ut och trampa i mossan istället. Med hackamore och ibland barbacka. Och hinner jag inte rida vissa dagar så gör det inget. Passar bra att ha så framöver för i slutet av året har jag crazymycket på jobbet så då får hästarna stå tillbaka lite.

Men nu är vi inte där än så igår red jag på ridbanan. Det gjorde jag och Olli i måndags också. Första riktiga ridpasset sen tävlingen för dom två, det såg bra ut och Olivia var nöjd.

Matilda klippte Starlight på halsen igår så nu slipper hon svettas som en isbjörn (om de nu gör sånt). När jag tog in henne från hagen så hade hon ett litet sår på höger bak, sparkat ytligt på sig själv. Varken svullet eller varmt. Sen har hon börjat med att hysteriskt tugga på grimskaftet på stallgången och när jag sa till henne (igen, inte första gången) så överdramatiserade hon totalt och hoppade uppåt bakåt, fortfarande med grimskaftet i munnen så hon skaffade sig ett litet sår bakom framtänderna. Suck. Var inte i närheten av bettytan och hon brydde sig inte ett dugg om det så jag red som planerat. Inga konstigheter när hon åt sen heller, tack o lov. Sune har bitit av det ena grimskaftet i veckan och morsan tuggar hysteriskt på det andra. Jädra gnagare.

Red genom programmet några gånger och ja, vi får väl se hur det slutar. Gick ok och jag tycker ändå att vi är lite stadigare överlag. Är de där jäkla diagonalerna i galopp som slutar i häst som knyter ihop sig och sätter emot. Jag måste hitta ett sätt att få oss att koppla av där. Som sagt så är inte motivationen på toppen av Mount Everest direkt men nästa vecka ska vi träna för Anna som det ser ut så det kanske hjälper. I alla fall för stunden, träna är kul!

Litet uppgivet trött. Hösten är mörk, dressyr är svårt och påven är katolik.
Ser verkligen fram emot lägret vi ska på i helgen, övertygad om att det kommer bli en välbehövlig vitaminkick.
 
/G




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar