Stall Vall

lördag 12 september 2015

Varför det inte bloggades igår

Jomen igår fick jag äran att vara barnvakt åt de här sötnosarna. Andreas var på räkkryssning med jobbet och Emil på kalas mellan 17-19 så det krävdes lite planering för att hinna köpa pizza och sånt innan Karin stack iväg på sin grej. Kändes helt weird att plötsligt vara låst vid att ha barn som man inte kan lämna själva. Jag spelade helt chill inför Karin så hon skulle slappna av men inombords försökte jag komma på hur det var att hänga med en 8-månaders (jag trodde han var 9 månader dessutom, noll koll, skyller på att jag i jobbet alltid ligger flera veckor framåt i planeringen så då blev han 9 månader eftersom han är född i början av januari :D). Jag lurade henne toootalt.
 
Arvid lurade jag inte, kolla in hans skeptiska blick. Han visste.
 
Ester pep upp på Olivias rum direkt och henne hörde jag knappt av på hela kvällen. Hon lekte och kollade på My Little Pony-filmer med Olivia på hennes padda och när Arvid sov så badade hon i vårt badkar. Mysunge!
 
Arvid då. Ja alltså, han skrek typ hela tiden i vaket tillstånd. Jag trodde först att ligga på en filt med Svambob i bakgrunden var cool men det var roligt i ca 5 minuter sen brakade det lös. Testade att ge honom gröt fast det inte var så länge sen han ätit och han åt upp den men var inte gladare för det. Trött däremot, gnuggade gröt i ögonen och skrek och åt. Lilla plutt. Emil hade hunnit komma hem nu och tittade väldigt skeptiskt på skrikande bebisen och försvann kvickt upp på sitt rum och stängde dörren. Småbarn är inte hans thing.
 
Arvid fick sitta och skrika i mitt knä tills han ålade ner i soffan och började göra goseljud och sen somnade. Under tiden chattade jag med Andreas vår stående kommentar: det blir inga fler barn...
Han kontrade med en vacker vy över Vänern från båten. Bajskorv.
 
Medan Arvid sov så badade som sagt Ester och sen skuttade hon in till Olivia igen. Då vaknade Arvid. Och skrek. Och jag tänkte att jösses, så här var det verkligen för 9 år sen. Man fattar att småbarnsföräldrar är trötta j ä m t. Efter en stund började han gosa med mitt hår och somnade i min famn igen medan jag kollade på tv tills Karin kom. Som vanligt How I met your mother som passande nog handlade om att ena parets bebis skrek hela dagarna, I hear you. Highfive på den.
 
Kolla Patricks blick, that's me.
 
Svambob funkade INTE.

Dra i barnvaktens hår funkade mycket bättre. Zzzz.
När Karin kom tillbaka så var det total harmoni, Ester lekte och Arvid sov och när han vaknade och fick se sin mamma så blev han gladaste bebisen i världen. Man verkligen såg total lycka i hela ansiktet, han låg och gosade, log och bara myste hos Karin. Det är föräldrarna som gäller, helt klart.
 
Mammaaaaaa <3
Trots att Arvid var missnöjd mestadelen av den vakna tiden så var det skoj att vara barnvakt, det gäller bara att ha tålamod och hey, man får ju lämna tillbaka dom efter några timmar. Och han är verkligen helt bedårande när han är nöjd.

Bebistiden för mig och Andreas är däremot helt över och vi är väldigt nöjda med det :D

/G







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar