Stall Vall

söndag 5 juli 2015

Nordiskt baltiskt mästerskap

Såhär en vecka efter börjar det sjunka in att Zia gjort sin första 120 km och kammat hem en 11:e placering på NBM. Helt otroligt!

Tävlingen började redan på fredagen med veterinärbesiktning och bangenomgång. Ester och jag mötte upp min kompis Carro i Kristinehamn och Frida kom dit med Zia. Zia var så jäkla fin i besiktningen. Travade upp med schwung i steget och fick A rakt igenom. En väldigt bra början.


Zia och Frida innan besiktningen på fredagen.

Ska man grooma långa ritter får man gå upp väldigt tidigt eller väldigt sent. Beroende på hur man ser det. Ställde alarmet på 03.30. Vaknar 03.40 av att Arvid vaknar och är hungrig. Älskade unge räddar min dag då alarmet på nåt sätt tydligen stängt av sig. I och för sig så hade väl Carro väckt mig annars. Men Arvid är bäst ändå.

Det som är skönt med långa ritter är att besiktningen redan är klar så på tävlingsdagen är det bara att rida. Ja om allt fortfarande känns bra efter natten såklart. Zia och Frida värmde upp och Zia såg fortsatt fin ut. Lagom pigg. Starten gick 06.00 och Frida och Zia placerade sig i mitten av startfältet.
Första slingan gick i tre rundor runt tävlingsområdet så Carro och jag värmde upp vårt groomande utan att behöva åka iväg med bilen. Kändes skönt och vi började bli varma i kläderna. Det värsta är att hitta till groomplatserna på kartan. Jag är halvbra på kartor.


Zia och Frida värmer upp innan starten. Foto: Carolin Theander.

Zia var pigg och stark första slingan men väl inne i grind ville inte pulsen gå ner riktigt. Det lät bra men helt plötsligt blev den snabbare igen. Jag misstänkte att Zia var kissnödig och mycket riktigt kissade hon en stor pöl precis innan hon kom fram till veterinären. Skruttan! Besiktningen gick fint och när den var gjord vill Zia kissa igen, eller nä brunsta såklart! Många snygga herrar på plats så vem kan klandra henne. Kanske kommer hon få träffa en av hingstarna på tu man hand framöver. Vi får se.

Ut på andra slingan och Carro och jag taggade till att åka ut och grooma. Vi skötte oss väldigt bra med kartan och hittade alla groomplatser med god marginal, bara en gång som vi precis hann. Vi var jäkligt nöjda med vår groomprestation! Zia var fortsatt pigg och stark och andra besiktningen flöt på bra. Vi pulsade in snabbare denna gång, ingen supertid direkt men vi lyckades ändå pulsa om några hästar.

Vackra, starka Zia! Foto: Carolin Theander


Tredje slingan flöt på och Frida tyckte att Zia var fortsatt stark och fin. Hon fick några lite mentalt jobbiga partier då Zia trodde att de var på väg hem men där de skulle vända bortåt istället. Banan går ju på Fridas träningsvägar. I tredje grinden fick Zia anmärkning på rörelse. Veterinären tyckte inte att hon såg helt okej ut och tyckte att vi skulle kolla hovarna på henne, om det hade kilat fast sig nån sten. Jag var helt chockad. Jag såg ju besiktningen och visst att Zia såg lite trött ut, hon hade ju 10 mil i kroppen och att det inte var samma schwung i steget. Men B på rörelser, nä jag köpte det inte. Jag brukar aldrig ifrågasätta veterinärernas bedömning men jag vet att jag ofta ser hältor där de inte finns. Inte tvärtom. Jag tyckte det var skitjobbigt och blev väldigt nervös. Inför sista slingan var det en re-inspection, alltså en besiktning till 15 minuter innan man rider iväg. Zia åt och vi gick med henne och masserade rumpan. När vi gick tillbaka till veterinären var jag väldigt nervös. Men Zia travade upp så fint och fick A rakt igenom. Men visst kan det varit så att hon hade mjölksyra och stelnade till och att veterinären såg något som inte jag såg i besiktningen innan. Det är små marginaler ibland i denna uthållighetssport. Jag tycker dock att det är skönt att jag vågar ifrågasätta (inombords) veterinärens bedömning och lita på vad jag ser och känner. Jag känner ju faktiskt Zia bäst. Samtidigt är det veterinärens ord som gäller och det köper jag såklart.

Nu var det bara 20 km kvar och målet nära. Frida och Zia red vidare och Frida tyckte Zia var fortsatt fräsch. För även om jag försökte lita på min egen känsla så snurrade det där B:et runt i skallen. När Frida och Zia gick över mållinjen var jag så stolt och glad men jag kunde ju inte andas ut förrän slutbesiktningen var gjord. Det var en rätt trött Zia som sprang upp för veterinären men vi fick tummen upp och Zia hade klarat sin första 120 km! Nu kom några glädjetårar! Vackraste bästa Zia!

Målgång! Foto: Carolin Theander.
Zia har återhämtat sig väldigt fint efter tävlingen. Jag tog ju med henne hem igen direkt efter tävlingen och hon travade ut i hagen på kvällen med lätta steg. Kändes väldigt bra. Hon är väldigt nöjd med att vara tillbaka med sin stora idol Starlight och har stenkoll på vart hon befinner sig. Hon är pigg och glad när jag leder henne till och från hagen och är väldigt fin kroppen. Hon kommer att få 3 veckors vila innan vi smyger igång med ridning igen. Vi ska rida ihop oss igen och försöka träna mycket dressyr. Zia har klarat säsongens mål med bravur och eventuellt avslutar vi säsongen med en ritt ihop i september. Jag har ju lite abstinens nämligen. 

Jag tar med mig många lärdomar från denna ritt. Det var väldigt spännande att grooma Frida, som är en rutinerad och skicklig ryttare. Frida har gjort ett kanonjobb med Zia och jag måste sträcka på mig också för jag har faktiskt grundat henne väl. Zia är en helt fantastisk häst och vi får se vad det blir i framtiden. Hon kan gå långt om jag gör allt rätt, vilket såklart ger mig en hel del prestationsångest. Men framförallt ska vi ha skoj ihop. Hon är mitt hjärta.

/ Karin

 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar