Stall Vall

torsdag 16 juli 2015

Laxåritten T80 11/7-2015 - det där gick ju riktigt bra!

Aaaah äntligen har jag lite ro att sätta mig och skriva lite. Jag hade tänkt att första semesterveckan skulle bli lite slow och med massor av tid att ha det gött. Blev inte riktigt så, Starlight fick hudsprickor i karlederna efter ritten och under natten/fm söndag så blev de akut inflammerade så jag fick ringa ut distriktsveterinären på söndagkvällen. Not part av the plan men med en spruta metacam i blodet och mycket tvättande med Klorhexidin + salva så återhämtade hon sig snabbt. Nu är det tvätt morgon och kväll som gäller veckan ut och veterinären trodde sprickorna skulle läka på två veckor ca och helt borta efter en månad. Hon hade en liten torkad spricka på varje framben som dök upp efter Romfarsritten och jag trodde det var mugg så vi har smörjt med matolja för att hålla det mjukt. Det gjorde vi även under ritten i lördags men det räckte tydligen inte.
 
Hon fick inget sånt här förra säsongen och jag misstänker att det är de hårda grusvägarna och snabbare hastigheten på Romfars som ställt till det. Hon har uppenbarligen känsliga karleder så nu får jag anpassa oss efter det. Man lever och lär så att säga.
I övrigt ser hennes ben fina ut efter tävlingen och även om det ställde till det lite och var jobbigt att se henne ha så ont i söndags så är jag glad att det bara var nåt ytligt. Vad jag vet än så länge, vill gärna se henne springa och rida på henne innan jag säger nåt om hur hon klarade sin första tävling på 80 km sen 2009.
 
Oh well, det var det tråkiga. Dags att skriva om tävlingen, för den gick alldeles fantastiskt bra!
Eller vänta lite, måste till stallet först och tvätta ben och ge medicin...
 
(pausmusik bestående av skräckfilm Andreas sitter och tittar på under tiden)
 
...aaand I'm back.
 
Som vanligt när det gäller dessa tävlingar så är det tidigt upp på morgonen som gäller och som vanligt har jag inte kommit i säng i tid. Tur att jag funkar bra på adrenalin för nu blire åka av.
Allt var packat o klart så när som på maten. Karin gjorde Starlight transportklar så vi kom iväg i exakt planerad tid 5.45. Om jag bara hade räknat rätt på hur lång tid det tar att köra till Laxå så hade vi varit framme i lagom tid men nu hade jag tänkt 20 minuter knas så det blev lite rushigt men vi hann. I Laxå har man inte vilområdet vid transporten så jag kände att jag inte riktigt hade koll på alla prylarna, speciellt inte med två effektiva groomar som bar iväg grejer snabbare än jag hann blinka.
Med lärdom från senaste tävlingen och anmärkning på spänd rygg i förbesiktningen så promenerade Karin med Starlight medan jag startanmälde oss.
 
Förbesiktningen gick fint, hon fick bara anmärkning på gallor på benen men det har hon ofta på morgnarna innan hon hunnit röra ordentligt på sig. Hon var lite dryg hos veterinären så det blev en notering om risk för att hon kan sparkas. Suck. Det var inte det enda som påminde om Finnerödjaritten den dagen. Återkommer om det.
 
Den här gången var det inte lika stressigt när jag skulle fixa rosetten
(som varnar andra ekipage för att hon kan sparkas) så lite snyggare blev det.
Med betoning på lite.
Slinga 1
 
Planen för dagen var "bara" att bli godkända så tanken var att ligga nånstans runt 13 km/h i snitt. Jag la oss långt bak i starten, långt ifrån täten. Här ska det bara ridas på i ett lagom tempo och inte jagas. Och det verkade funka i början men sen blev det så där trångt och Starlight fick liksom inte plats att sträcka ut sig. Vi hamnade lite i ett dilemma för hon fick inte plats bakom de andra ekipagen utan låg i deras rumpor men när jag försökte rida om så vägrade hon gå förbi. Precis som i Finnerödja. What to do?
Inte så mkt mer än att vänta tills hon var redo och det blev hon snart och då kunde hon äntligen sträcka ut benen istället för att springa "hoptryckt". Kom ikapp klubbkamraten Anna Mårgård och vi red ihop en sväng. Hon tyckte att det inte stämde så bra med min plan på 13 km/h med tanke på att vi låg som tredje gäng efter täten. Mmm I know! Men häst måste få springa av sig om det ska bli nån ordning längre fram så jag hade räknat med att första slingan skulle gå snabbare.
När jag mötte upp Karin och Andreas vid första groomstoppet så påpekade även Karin att det går lite fort va? Jepps, jag vet jag vet men jag har en plan och då var hon nöjd, min lilla distansrittscoach :D.
Den här bilden togs på ungefär samma ställe som en bild
Andreas tog förra året på Laxåritten.
Den här gången utan kospark :D
 
In action.
Jag noterar besviket ankrövstendenser på bilden
och tänker ohämmat skylla på taggat häst som
inte släpper ner mig i sadeln ordentligt.
Eller så säger vi att det är en ögonblicksbild.
Funkar det med.
Jag försökte flera gånger att släppa iväg de som låg framför mig så vi skulle kunna tagga ner lite men lyckades hela tiden komma ikapp så jag gav upp till slut och la mig bakom ett gäng trevliga tjejer. När vi närmade oss intiden från slinga 1 så hoppade jag som vanligt av och promenerade mot intiden några hundra meter. Det gav nog plus minus 0 i effekt för Starlight blev bara upprörd över att de andra försvann och det tog ut poängen med att promenera ner pulsen innan vi passerat intiden.
Andreas stod redo att ta tidslappen och Karin var redo i snabbgroomen. De hade sånt teamwork och var fantastiska hela dagen, jag vill ha dom som groomar JÄMT! 
Kyla kyla, pulsa, promenera, kissa - hurra, pulsa, kyla, pulsa. Yes, in till veterinären. 9.13 minuter tog det vilket är alldeles för lång tid om man ska tävla men nu skulle vi bara bli godkända så ingen stress här. Hon fick A rätt igenom och dansade igenom uppspringningen så nu vare vilodags i 30 min.
 
Jag gick på toa inför andra slingan och vips så var Starlight
serverad och klar.
Slinga 2
Om Starlight hade fått som hon velat så skulle hon stannat kvar utanför veterinärbesiktningen och chittchattat med andra hästar för när det var dags att rida ut igen så körde hon även här med Finnerödja-påhittet att inte vilja lämna vilområdet. Dubbelsuck. Som tur var det även dags för det trevliga gänget som jag red in efter första slingan med så jag hakade på dom ut igen. Flockdjur...bah!
Nu var det en slightly less taggad men ändå driven häst jag satt på. Mycket roligare. Två av ekipagen framför mig skulle göra sitt noviskval och då får man inte rida snabbare än 16 km/h i snitt så jag visste att de i a f inte satsade på vinst = lite mer lagom tempo. Under 16 km/h är dock fortfarande bra mycket snabbare än min plan så jag försökte bli av med dom i alla fall. Gick sådär men efter ett groomstopp så väntade jag så de hann pipa iväg och då ville inte Starlight ens lämna groomplatsen. Mäh. Fick hoppa av och leda henne en bit för när hon sätter den sidan till så hjälper inget. Fick frågan om hon var ett sto från mer än ett håll den dagen kan jag säga. Tydligen har ston en del påhitt för sig och dagsformen är väldigt avgörande. Jo tack, jag får nog hålla med där.
Vi lyckades i a f skritta en bit i rätt normalt tempo, d v s inte med steppande symaskinsben. Det var trevligt, red bl a förbi en fin sjö. Sen ville Starlight trava så då gjorde vi det. Sen ville Starlight galoppera så ok, då gör vi det istället. Och häpp! Så var vi ikapp de andra igen. Det var väl själva faaan då. Nånstans här börjar jag inse att Starlight nog inte riktigt är skapt att gå i 13 km/h. För medan vi galopperade på i ett skönt rullande ICKE jagande tempo så kom vi ikapp de andra. Hade hon sprungit som en tok så hade det var något helt annat men nä, vi liksom bara låg i en skön galopp och hade det gött. Så jag reviderade planen, det får bli den snitt-tiden det blir, känslan får avgöra vad som funkar idag. Vi var själva på väg in från slinga 2 så det var en betydligt coolare Starlight som promenerades in till snabbgroomen och den här gången pulsade vi in på 6.37 minuter, mycket bättre. A rätt igenom även denna gång och veterinären var helt lyrisk över Starlight, berömde henne massor och sa att precis så här vill man att en häst ska se ut efter 60 km. Gissa om jag hoppade jämfota av glädje hela vägen ut till vilområdet. Det är banne mig det finaste betyget man kan få!
Nu var det dags för mat och vatten igen för Starlight (och mig) och att ladda för sista slingan. Bara 20 km kvar och nu hade vi dessutom redan slagit vårt längdrekord. Sista rycket kvar bara.


Här går vi och låtsas som ingenting - ner med puls ner med puls.
Vatten och pulsning. Karin looks like the pro som hon är.


Och lite mer pulsning...
Och ännu mer pulsning.
Man kan säga att pulsning är en b e t y d a n d e del i distansritt.
Starlight och hennes viftande bakben.
Down girl!
Down sa vi!
Vila och groomgos. Viktigt!
Slinga 3
 
Ok, att ha uttiden precis vid besiktningen/vilområdet gjorde det verkligen bökigt för oss för den här gången ville Starlight inte ens följa med ekipagen som red ut samtidigt som oss. Jag fick leda iväg henne istället och hoppa upp längre fram. Då blev det fart igen. Det där måste vi verkligen träna på.
Nu red jag med hackamore och hon var supertrevlig, vi kunde t o m släppa iväg de andra och skritta utan att hon brydde sig om att jaga ikapp. Vi tog det lugnt och varvade mellan skritt, trav o galopp och det var bara vid något tillfälle som hon hängde i tränset och låg på i galoppen annars var hon lugn och sansad. På slutet var hon märkbart trött och vi skrittade lojt fram till Andreas och Karin vid sista groomstoppet, några kilometer innan mål. Efter att ha druckit vatten så fick hon ny energi och travade glatt vidare igen, inte långt kvar nu och hon fick nog "hemkänning". Sista hundra metrarna så fattade jag galopp så vi kunde galoppera över mållinjen och det kändes helt fantastiskt. Men inte klart än, pulsen ska ner på 64 eller under och sen ska veterinären säga sitt. Men jag kände mig väldigt positiv.
På väg mot snabbgroomen sprang en funktionär ikapp oss och säger att vi blivit slumpmässigt utvalda - här hinner jag snabbt tänka Åh! Har vi vunnit nåt? - till ett dopingtest. Jahapp, ok skoj skoj. Inget pris men ett kissprov i håv med påse och lite pappersarbete på det.
 
Nåja, först ska vi klara besiktningen. Medan vi kylde och promenerade så väntade funktionären och jag förvarnade om att hon ev kommer behöva kissa för att få ner pulsen. Nu var hon så cool så pulsen droppade ändå men det är ju lite lurigt det där med distansritt för samtidigt som de måste säga till att de ska göra testet så får det ju inte störa våra möjligheter för godkänd ritt. Kunde ju ha varit så att vårt fokus blev distraherat och även då Starlights så vi fått pulsproblem, speciellt eftersom hon förmodligen var kissnödig men de inte var redo att ta provet förrän efter besiktningen. Ett dilemma i just den sporten. Vid hopp och dressyr så spelar ju inte själva pulsen någon roll.
 
Vi hade som tur var inga pulsproblem och i besiktningen fick hon A rätt igenom även i slutbesiktningen så hurra, vi har genomfört en godkänd T80 och med den grymma snitthastigheten 15 km/h!! Sen fick hon äntligen kissa i håv, stjärnhästen. Aaaaaah.
Slutvila - bara sitta, ingen mer prestation.
Underbar känsla.
 
Jag säger bara - this horse, THIS horse! <3


Och den här mannen!
Den finaste, bästa som finns <3


Recept för lyckat race:
1 st perfekt häst, 1 st perfekt groom/make och 1 st perfekt groom/distanscoach/bästa vän.
Mixa med tidigare beredd deg av kompetent dressyrtränare, hovslagare och ET och släng
upp en någorlunda förberedd ryttare på ryggen...


...och voilá! Ett resultat!
Vi kom på 10:e plats vilket var klart över förväntan (och plan, men som sagt, planen fick revideras).
I klassen skulle även DM (distriktsmästerskap) för Värmland avgöras och Anna Mårgård hade guldet i sikte, speciellt då både jag och den andra klubbkamraten Anette Spadhe båda sagt att vi skulle ta det lugnt. Hennes plan var att i princip lägga sig framför oss och bara plocka guldet så hon blev lite nervös på första slingan när jag dök upp och gick snabbare än hon räknat med hehe.
Men vad gör ungen då (15 år, remember), jo hon går och vinner DM (så klart) men heeela klassen också. Så jädra skön!

Själv kom jag på en väldigt hedrande silverplats i DM. Priserna var dock inlåsta på Värmlands Ridsportföbund så det kommer bli prisutdelning vid nästa klubbträff istället.
Vi var bara 3 startande från Värmland i klassen så jag får lite flashback från min tid som tävlingssimmare i mellanstadiet när jag vann guld på klubbmästerskapen för att det bara var jag och en till i samma ålder och man alltid tävlade mot samma årskull haha. Men ändock hedrande!

Många tankar far genom huvudet när man rider så långt och mitt stora fokus var godkänd godkänd godkänd så när det gick väl fort och jag försökte hålla ett visst tempo, fick ändra planen, inte är så erfaren och inte vågar känna mig hundra på att det jag tänker är rätt, så kändes det helt fantastiskt att få höra av Karin efteråt att hon tyckte jag red klokt. DET betyder jättemycket för mig.

Nu ska Starlight få vila i 2 veckor och beroende på hur sprickorna läker så kommer hon sättas igång lugnt. Det var tänkt att nästa ritt skulle vara Billingeritten T80 22/8 men då måste sprickorna vara borta i så fall så vi får se om den blir av. Håller tummarna för den ligger bäst i tiden.

/G



















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar