Stall Vall

söndag 10 maj 2015

Wohoo liksom

Nu har jag äntligen vaknat till liv efter gårdagens fest och kan blogga! Nääärå, har varit vaken lääänge. Fast jag låter som om jag har rökt 3 paket cigg och sjungit opera hela natten (det har jag inte, inte rökt iaf). Det näst bästa med att ha fest är panikstädningen innan som inte riktigt blir klar så man hinner t ex inte skura golven men det är skit samma för det märker ingen och dagen efter så är det spillt här o var så DÅ skurar man och är satans nöjd med att man inte skurade dagen innan.

Så nu sitter jag här i vårt alldeles nystädade hus och all tvätt är vikt för det var en lagom hussyssla idag. SEX Ikea-kassar. Madness.

Festen var hur som väldigt lyckad, kan ju inte bli annat med tanke på att våra vänner är dom bästa och roligaste vännerna. Några saknades dock, i år lyckades vi tyvärr pricka in ett datum när flera var bortresta. La mig nånstans vid 4-tiden vilket är helt galet egentligen men då var nästan allt undandiskat. Mm precis, man är ju ansvarsfull liksom. Till skillnad från vissa som somnar i soffan istället. Var grymt gött att inte behöva vakna till ett totalt kaos i morse.

Aaanyways, detta är en hästblogg så nu pratar vi om gårdagens aktivitet istället: hoppning! Allt under 70 cm påstås vara markarbete och inte hoppning men i min värld så är det hoppning om alla hovar är i luften. I Starlights fall kan det ibland röra sig om träning inför ansökningsprovet till Spanska Ridskolan också men för det mesta, hoppning.

DET VAR GÖÖÖÖRKUL!

Matilda och Ice var med också. Ice var på sitt allra slöaste humör, vilket hon är ibland. Typ som när hon travgalopperar med Olivia. Matilda fick driva och driva och driva och det blev ett gäng stopp. Bl a ett när det verkade som att de skulle hoppa men Ice ångrade sig och nitade istället. Det gjorde inte Matilda så swoosh så var hon ensam på andra sidan hindret. Tack o lov är Ice så lite (och hindret också) så allt gick bra. Hon vaknade till liv sen och de avslutade med fina språng.

Film! (ej på avramlingen)

Starlight var en riktig pärla och hade sina hindersökar-glasögon på sig. Hon tycker verkligen det är jättekul och hoppar t o m stillastående om vi råkar komma fel. Jag hann inte ens ge galoppskänkel, hon startade sig själv så fort hon kunde. När vi bytte till vänster varv så var det lite trögare men hoppglädjen var där ändå. Tänk om vi kunde fått visa upp oss så här på den där pinsamma hoppträningen i höstas istället. Vi ska till Sörmon nån dag och träna på utebanan så hon blir av med spändheten för nya material så blir det nog ordning på detta.

En liten film på oss också:


Matildas snälla mamma var med som banpersonal och filmare, hon är en fena på att sköta två mobilkameror samtidigt!

/G

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar