Stall Vall

söndag 17 maj 2015

Sitt ner, sa jag!

Det var en gång en häst, en vit häst som igår var ute och galopperade så vinterpälsen flög all världens väg. Morgonen efter tänkte hästens ryttare att nu kommer nog hästen inte vara så springig på ridbanan när de skulle dressyra. Men oj vad fel ryttaren hade, hästen var så springig så springig och det var nästan omöjligt att sitta ner i traven. Studs studs och armar och ben överallt. Och ryttaren blev nästan tårögd av frustration. Vad VAD ska jag göööra, skrek hon i motvinden. Men inget svar.

Med en vilja av stål tvingade till sist ryttaren ner sina sittben (rumpan, för er som inte pratar hästspråk) i sadeln, spände de få existerande magmusklerna (få, eftersom ryttaren ännu inte tagit sig tid till att plocka upp det där med pilatesen som hon faktiskt var rätt haj på en gång i tiden), lutade sig bakåt och gungade med i hästens takt och se på fan, den vita hästen slappnade av och slutade springa som om ryttaren stulit henne och ekipaget kom till nån slags ridning.

Sensmoral: DET ÄR ALLTID RYTTARENS FEL. ALLTID! Punkt.

Nu har vi typ bokat träning om 2 veckor, hänger lite på Annas fölande sto hemma. Och så planerar vi Anna-camp i sommar, fast det vet hon inte om än :D.

Efter morgonbestyren i stallet och ridningen så gick Karin, jag och Måns ett varv runt sommarhagen och konstaterade att det behöver fixas en del för att få den i brukligt skick. Hanns inte med idag dock för jag hade cafeteriatjänst på Sörmons dressyrtävling från lunch. Men det går nog fort när vi väl sätter igång. Säger vi.

Fina fina Måns
/G

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar