Stall Vall

söndag 10 maj 2015

Bara du och jag

Det är supertrevligt att rida med sällskap men rent träningsmässigt (alltså ridmässigt, inte miljöträning osv) så har vi oftast de bästa ridpassen när vi ensamma, jag och Starlight.

Idag var en sån dag. Strålande kvällssol, vindstilla och det var dags för en ordentlig galoppträningsrunda. Men först mocka bort lite mer gammal mat i sandhagen.

Hon var så fin och ren i hagen så jag var tvungen att ta ett kort och lägga
ut på instagram och skriva vad snygg hon är. 1 h senare var hon grön och grå.

Sune äter gammalt hö medan jag försöker mocka
bort. Exakt så sällskapssjuk är den hästen :D
Sen var det dags, mot galoppvägen! Braiga "sittaupp-stocken" innan åkervägen visade sig vara borta. Bara så'ru vet, Karin! Så jag fick hoppa upp från en liten jordhög. Vi passerade en jägare som satt på pass längs åkervägen, de ska väl försöka klippa vildsvin tänker jag. I skogsbrynet några hundra meter bort stod en älg och värmde sig i solen. De verkar ha stenkoll på att jaktsäsongen på dom är slut. Kaxigt.

Några meter längre fram brukar det ta stopp.
Nytt jakttorn, vatten som forsar, en ny grushög
och kossor lååångt bort i fjärran blir oftast
overload i lilla hästhuvudet men inte idag.
Idag var vi (nästan) oövervinnliga.
Det som gör den stora skillnaden när vi är själva är att hon nästan inte bryr sig om nånting, hon bara matar på och går fram överallt. Förutom stället på galoppvägen där vi mötte travekipaget för några månader sen. DET har hon inte glömt så den vägslingan är en riktigt pain in the ass just nu. Men istadigheten blir kortare för varje gång så det lär växa bort med tiden. Om vi inte lyckas pricka in ett ekipage exakt där igen då förstås. Har vi sällskap så är det ett jäkla fånande och ska gås i rumpan på den andra hästen för att massa grejer är "läskiga". Drygt. Och ja, vi måste träna på det, är inte optimalt på tävling märkte jag speciellt nu i Finnerödja.

Vi körde mycket galopp idag och tog galoppbacken 2 ggr (med skritt nerför mellan intervallerna). Hon var urstark (på det braiga sättet) och ville inte sluta galoppera, matade på och var inte flåsig. Fick hålla igen lite i uppförsbackarna för hon ville verkligen spränga iväg och det känns ju lite onödigt. Älskar att sen kunna trava av längs åkervägen och verkligen kunna känna vad mycket ork hon hade kvar.
Och som ett ytterligare bevis på vilken übercool häst jag har så brydde hon sig inte ett dugg om de nu TRE älgarna som stod på åkern och det ryckte inte ens till i henne när en gigantisk älg ca 50 meter framför oss skrajt springer in i skogen. Jag hade inte sett den för jag kollade på de älgarna som var till höger om oss på åkern. Starlight tittade efter den där den sprang och fortsatte trava på hemåt.

Ett superpass idag!

/G

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar