Stall Vall

lördag 25 april 2015

Finnerödjaritten 2015 - en härlig tur

Oj oj oj vad jag är alldeles för trött för att skriva egentligen, har bara sovit 4 timmar i natt eftersom vi behövde åka så tidigt. Men lika bra att köra medan det finns en gnutta adrenalin kvar.

Som sagt, 5.30 skulle vi vara redo att åka från stallet men det blev snarare 5.50. Dels för att jag inte jobbade på tillräckligt snabbt och dels för att jag var snäll och lät Starlight gå och ut och äta frukost med de andra och hon bestämde sig för att det pyttelilla gräset som växt upp är godare och stack nästan längst bort i hagen och sprang ifrån mig när jag skulle hämta henne. Hääästen!

Jaja, hon såg fin ut när hon sprang i alla fall...

Med häst, hösilage, hinkar och barnvagn i transporten så kom vi iväg till slut, hämtade upp Linda på vägen och sen var det full (laglig) fart till Finnerödja.

Efter en ovanligt stökig besiktning av jobbigt taggad pälsfällande och därmed superkänslig häst med ben överallt så var vi godkända för start.

Ser så lugn och snäll ut här men skenet bedrar.
Jag fick hålla upp en framben i alla 3 besiktningarna så
hon inte skulle råka sparka veterinären.
Här ser hon också helt harmonisk ut. Linda måste ha magiska kortknäpparfingrar.
40 tror jag hon hade i vilopuls på förbesiktningen, lågt och bra.

Karin med stök-Starlight innan start.

Det är okej Karin, du fååår äta.
Jag är väl ingen slavdrivare heller.
Ready to party!
Jag är hysteriskt glad på varenda bild.
Bör man oroa sig för mentala hälsan?
Groom-Karin är också väldigt glad!

Och Linda också.
Kanske bara helt enkelt var så otroligt kul!
Arvid var också glad, han fick ju hänga med supernannyn.
Supernannyn var också super-paparazzi och har tagit de
flesta bilderna i inlägget.
 
Slinga 1 - Start på asfalt ca 500 m, inte vår favorit så för att slippa studsrumpa så travade jag på lite långsamt  och det funkade fint. Fick stanna en bit bort och fixa till stiglädret så var för långt på vänster sida. Inte ett helt lätt projekt när man sitter på en raket men det gick. Ett snällt ekipage väntade medan jag grejade så red vi iväg tillsammans sen. Var blandad terräng med mestadels grusvägar. Fina omgivningar. På knöggliga ställen, nerförsbackar och där det var stenkross så skrittade jag så gott det gick. Ibland var det någon framför som travade och då var det svårt att hålla Starlight cool, blir mycket studs och bakutsparkar om hon inte får gå fram så det är en avvägning och lite kompromissande mellan oss.
Vi hamnade tillsammans med en lite försiktig hingst som Starlight en lång stund vägrade springa förbi. Han tyckte det var läskigt med hästar bredvid så jag vågade inte chansa på att hon skulle vilja gå förbi och inte bli liggande kvar bredvid. Men samtidigt så höll hon ett högre tempo så vi inte riktigt matchande för stunden så det var skönt när hon äntligen släppte taget och gick om. När vi hade ekipaget en bra bit bakom så passar hon på att tvärnita för något jättehemskt som en skugga på vägen eller nåt och slänger sig om i 180 grader och jädrar, jag satt löst där en snabb sväng. Men det gick bra och jag höll mig kvar. Vi varvade lite "ledare" med hingsten och gick in efter varandra i in-tiden efter första slingan. Hon brydde sig tack och lov inte om vart han tog vägen sen. Kan vara en riktig pulshöjare sånt där annars. Hon var fortfarande väldigt taggad däremot så pulsen landade på prick 60 så vi klarade den precis, inga anmärkningar i protokollet (förutom varning att hon kunde sparkas, man får ju skämmas alltså).

Vatten på första slingan efter 10 km - totalt ointressant.
T o t a l t ointressant.
Men vart är hingsten, honom får jag inte tappa bort.
Som sagt, lite väl crazy-glad va.
Slinga 2 - Inför andra och sista slingan så var min plan att rida själv för att kunna hitta vårt eget tempo. Det fick jag ge upp redan efter 100 m när Starlight totalt tvärvägrade att passera mellan ett hus och några träd. Skulle precis hoppa av och leda henne förbi när det kom en snäll medtävlanden och tyckte jag skulle hänga på hennes häst. Ja självklart följde Starlight med direkt som det flockdjur hon är.
Den stora bruna valacken blev Starlights bästaste bästis i helaste vääärlden så vi slog följe hela slingan. Helt enkelt för att hon vägrade passera honom och han i sin tur gillade Starlight så de verkade gjort upp en deal de där två. Tjejen som red var himla mysig och vi hade ett tempo som funkade kanon ihop och kunde ligga och galoppera så där gött utan att jag behövde hålla igen Starlight. Blev inte enligt plan men himla bra ändå!
I snabbgroomen utanför vet-gaten så kollade hon en del efter Strax, som valacken heter, så jag var lite orolig att det skulle störa pulsningen men det fick finfint. 44 i slutpuls är jag väldigt nöjd med och känslan var absolut att det fanns mer mil kvar att ge.

Kl 13.25 skrittade vi i mål.
Yes, dricker lite efter målgång innan slutliga veteterinärbesiktningen.
Vatten vatten vatten - allt för att få ner pulsen.

Dagens karta - jag red röd slinga 2 ggr = 40km


Samma snälla veterinär alla 3 gångerna.
Bad om ursäkt 1000 ggr för hemsk ouppfostrad pålle.
Så här brukar hon faktiskt inte vara!

Yay - godkända!
Fick en anmärkning på uttorkning vilket är fullt förståeligt
då Starlight inte druckit nåt alls nästan. Hon var för taggad.
Hon drack sen på vilområdet och när hon kom hem så all is well så att säga.
Min fina kloka men ganska stolliga häst <3

Karin sliter med kylleran.

Väldigt gott med mat till slut.
 Ett stort tack till groomteamet Karin & Linda, ni är oumbärliga <3
Och tack Nerikes Distans för en lyckad tävling, vi ses förhoppningsvis på Laxåritten.

NU ska jag sova och det ska bli såååå skönt.

/G

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar