Stall Vall

söndag 15 mars 2015

Hopplan!

Bestämde mig igår för att det ändå var dags att sitta upp på Sune igen. Han har ju varit lite crazy sista tiden men ibland har jag dåligt tålamod så jag tänkte att jag prövar ändå. Orka vänta på att han ska lugna ner sig. Kanske han inte gör ändå. Man vet aldrig med unghästar. Men han hade sin avknapp på igår. Longerade honom först med sadel och försökte driva fram de där bocksprången som han bjudit på sista tiden. Men nej, igår var inte en sån dag. Hängde lite på honom och sen satt jag helt enkelt upp. Olivia och Ice galopperade runt och hoppade och Ester lekte och hängde i bomskjulet men det brydde sig Sune inte ett dugg om. Vi skrittade några varv. Så satt jag av. Han fick vila en stund och upp igen. Samma sak en gång till. Ganska vingligt och segt. Men jag gillar utsikten :) Så nu kan man väl säga att vi är på g. Nu ska här ridas! Ester fick rida en stund framför Olivia också innan vi var klara. Ester tyckte nog att det gick lite långsamt för det var väldigt många Hopplan!

Idag kom Zia och Frida på besök. Fina fina Zia. Hon är slimmad och snygg i kroppen, ser ut som en riktig sporthäst. Och alltid lika mysigt att träffa Frida. Hon var så himla go med Ester också. Läste bok med stor inlevelse. Görel och Frida red en sväng medan jag fixade lunch och efterrätt. Så efter ridturen åt ci och fikade och pratade häst. Mycket trevligt! Men shit vad jag saknar Zia. Hästarna här hemma gör också det. Speciellt Sune.

När Frida och Zia åkt tog jag, Sune och Måns en promenad. Sune var rätt trött idag. Jobbigt att vara ridhäst igen. Det är så roligt att vara igång med hästarna igen och jag och Görel har en massa planer. Dock glömmer jag ibland bort att Sune inte är Zia och att det kommer att dröja lång tid innan han är där Zia och jag slutade. Det kan göra mig lite frustrerad samtidigt som det är roligt att träna unghäst och lära känna Sune i alla möjliga situationer. Men jag kan inte komma ifrån att jag trivs bäst när jag lärt känna en häst och vet lite grann vad som väntar när jag sitter upp och rider iväg. Ett ålderstecken kanske? Fyller ju trots allt 30 snart...

/ Karin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar