Stall Vall

lördag 24 januari 2015

Skit under naglarna

Jag längtar efter att ta i. Att mocka skit och packa höpåsar och bära vatten. Jag vet att det kommer att gå över rätt fort när jag väl kan göra det igen. Men just nu är det vad jag vill. Jag vill tömköra, rida på långtur och träna för Anna. Jag vill packa matsäck, lasta hästarna och åka med Görel på upptäcksfärd för att hitta de där galoppvägarna som jag drömmer om. Och visst vill jag tävla. Fast det kommer faktiskt inte högst upp på listan.

Jag vill komma igång med mitt styrketräningsprogram och långa promenader. Jag vill så småningom komma igång med löpningen. Jag ska göra rätt efter denna förlossning så att jag blir stark på riktigt.

Jag har faktiskt redan lyckats dra ner på socker och äter mer mellanmål för att hålla blodsockret på en jämnare nivå. Sen kommer jag nog alltid vara en sötgris och eftersträvar inget totalstopp. För vem blir glad utan choklad? :)

Men jag måste ha tålamod. Inte min starkaste sida. Konstigt egentligen att jag håller på med distans. Det måste ju vara en av de mest tålamodsprövande grenarna man kan tänka sig. Träna långt och länge, vara ute och skava i timtals i skog och mark. Och det tar flera år innan man får utdelning på tävlingsbanorna för alla de timtals av träning man lagt ner. Men jag älskar det. Älskar att träna mer än att tävla egentligen.

Men snart snart får jag skit under naglarna igen. Och tänk att få sätta foten i stigbygeln och svinga sig upp på en hästrygg igen. Längtar!

/ Karin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar