Stall Vall

tisdag 23 december 2014

Finaste julklappen

Oskar har snickrat ihop 3 foderlådor att ha i hagen. Världens finaste julklapp. Så nu hoppas jag på ännu mindre spill av hösilage. Dock är ju Sune en jäkel på att putta ur och sprida ut. Men jag tror ändå det kommer göra skillnad.

Igår var Matilda här igen. Härligt! Först red hon Ice och sen tog hon, jag, Måns och Sune en sväng i lillskogen. Vi var ute runt en timme, Sunes längsta på länge. Igår var det mer bus och unghäst lite överallt. Inga stora grejer, han är hittills väldigt mild i sina påhitt. Men mer skutt och hopp. Inget som ruckar Matildas balans dock.

Jag behöver väl inte tjata om att jag är grymt ridsugen. Det har gått i vågor men nu peakar min ridabstinens igen. Däremot kan jag känna mig lite nervös inför att det är Sune som jag ska starta min ridning på igen. Jag tycker att det är lite jobbigt att rida en häst innan jag känner den ordentligt. Man vet liksom inte vart man har den. Speciellt unghästar där saker händer så fort. Zia känner jag ju. Sen är det klart att hon kan bli rädd och saker händer ändå men det är inte samma sak tycker jag. Vet inte om jag kan förklara det bättre än så. Kroppen känner igen sig på nåt sätt, ett slags muskelminne. Sen känner jag ju Sune eftersom jag haft honom sen föl men jag känner honom inte som ridhäst och alla nya sitiationer det innebär.

Nej nu ska vi iväg och handla julmat. Hoppas på att vi är tillräckligt tidiga på dagen så att vi slipper trängas med allt för mycket folk.

God Jul!

/ Karin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar