Stall Vall

torsdag 11 september 2014

"Hopp"-tränat

Hoppade in som reserv idag på hoppträning som Fredrik Hasselberg håller på Mårgårds och man kan väl säga att jag hällde en ganska rejäl hink med vatten över Starlights fina huvud i och med det.
Heeelt fel forum, wahaaay för avancerat för oss och alla blir nog väldigt glada när jag plockar bort mig från reservlistan. Vi fick i alla fall ordning på uppvärmningen efter lite diskussioner, hon var något övertänd och det fanns liksom inte utrymme för att låta henne galoppera på i några varv på fyrkantsspåret och släppa sina spänningar som hon har i början. Jag försökte fuska till vägarna för att ge henne plats i traven men ja, det är lite annorlunda när man är sex stycken som ska göra samma sak. Hindren hon skulle hoppa var låga men det hjälpte inte, bommarna var läskiga och hon hade backen i samtidigt som hon var studsig. Vi fick till nåt bra språng, några dåliga, några riktigt dåliga och så några rejäla NEJ TACK, vill INTE hoppa. Fredrik visste nog inte vad han skulle säga, jag såg medlidande (eller så var det ett slags herregud människa, vad gör ni här) i hans ögon. Sa jag att det var en förnedrande träning? 
Hur som så tyckte han att det nog var bäst att vi gav oss då hästen uppenbarligen inte ville hoppa men att jag fick bestämma. Jag sa självklart ja, vi hade inte fått fram nåt vettigt och jag ville INTE stoppa upp för de andra. Finns inget tråkigare än att vänta på ett ekipage som bara vägrar och vägrar.

Hemma tvekar hon alltid på första försöket men sen hoppar hon glatt så vi får helt enkelt träna på där och så åka till Mårgårds ibland och träna själva på hinder med färgglada bommar. Det var visserligen kul att se de andra hoppa men inte så kul att jag vill betala för det.

Jag kan visst men jag kanske inte alltid känner för det. Bild fr löshoppning i våras.

I början när Fredrik pratade avstånd och galoppsprång mellan hindren så lade han ibland till vilka som gällde för ponnyerna som var med och nickade samtidigt åt mitt och Starlights håll. Så idag var vi ponnyekipage också, kanske därför Starlight satte sig på tvären. Men jävul vad dom ponnyerna hoppade!

En av ponnyrytttarna frågade om vi vanligtvis tävlade dressyr för hon tyckte Starlight var så fin på uppvärmningen. DET tar jag med mig hem som kvällens höjdpunkt. Det och att Starlight är en dröm att ha med sig, så lättlastad och smidig. Klarade mig själv helt och hållet och hon bara klev på transporten fast det var alldeles svart ute när vi skulle hem.

/G



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar