Stall Vall

söndag 11 maj 2014

Lyckad internationell debut

Vår första internationella start, CEI 80 km. Det låter väldigt fancy men distanssport är en skitig och slitsam sport. Och i lördags var det riktigt skitigt och slitsamt. Banan var rätt hemsk på sina ställen med lervälling och stigar i oländig terräng. Inget jag har emot på träning men på första slingan med en taggad häst så är skaderisken stor. Som tur är så är Zia inte alls lika snubblig på tävling som hemma.

Det var en taggad Zia att visa upp i förbesiktningen. Svårt att stå still när veterinären pulsade och kollade och vid upptravningen ville hon galoppera. Hon var allmänt stökig och respektlös i grindarna. Så taggad att hon tyckte att hon kunde gå över oss människor.

Första slingan var inte rolig. Jag funderade på om jag skulle ta träns men valde ändå hackamore. Dumt val. Zia var så pigg och tyckte inte alls att hon behövde lyssna på mig. Hon kunde ju själv välja tempo! En övertänd Zia i kombination med underlaget gjorde mig psykiskt trött och jag hamnade i mina negativa tankebanor. Tyckte inte att det var roligt och ville bara åka hem. Nu ska det mentaltränas. Jag vill ju vara en positiv person som är glad för att ha möjligheten att tävla och som möter upp groomarna med ett leende. Jag har tyvärr en bit kvar dit. Men jag är i alla fall medveten om problemet. Sedan blev det ju inte bättre av att jag i början av ritten gjorde illa benet. En vägbom som skulle varit öppen hade stängts under natten vilket gjorde att vi fick rida på sidan mellan bommen och en sten. Det var smalt och Zia var laddad så hon mosade in mitt ben i änden på bommen. Jäklar vad ont det gjorde! Trodde först att nåt var av men det gick att rida vidare. Det dunkade i benet och efter ett tag kändes det som att det rann blod innanför tightsen. Men det gjorde det inte. Har idag ett stort rött svullet område på mitt ben men har klarat mig riktigt bra. Att få galoppera på banvallen var dock riktigt skoj och mitt humör sköt uppåt igen efter detta.

Andra slingan var riktigt rolig. Red ihop med Anna som introducerade mig i distansen underbara värld. Anna har också fött upp Starlight. Vi har inte ridit ihop på väldigt många år så det var himla roligt. Annas lånehäst och Zia gick också väldigt bra ihop. Zia har rätt så stor galopp och har därför ibland svårt att ligga bakom mer kortgalopperade hästar. 

Tredje slingan gick vi ut själva och Zia var taggad till en början. Tyckte dock efter ett tag att det var trist att springa själv. Jag tänkte att nu kommer nog svackan men icke. Zia stretade på och vi kom ifatt Lotta, vår klubbkompis, och Ella. Zia var nöjd över sällskapet och taggade till igen. Zia drack bättre den här slingan också. Vi fick rida på lite då tiden var knapp till att klara maxtiden.

Zia har aldrig känts så här stark och fin. Hon har förvandlats till en riktigt taggad tävlingsmaskin. Inte en enda svacka under de 8,6 mil som det blev. En kämparglöd som hon inte visat förut. Jag kan nöjt konstatera att hon var väl förberedd för uppgiften. Hon kan bli hur bra som helst. Nu är det jag som måste skärpa till mig och verkligen jobba med min mentala styrka.

Vi pulsade in bra i grindarna och Zia travade upp med fint schvung i steget. Dock måste hon respektera oss människor bättre även när hon är tävlingsladdad. Precis innan slutbesiktningen trampade hon mig på tårna.

Groomteamet skötte sig galant och jag är så tacksam över mina fina stallvänner som ställer upp och tar ledigt från jobb och lägger en helg på att klafsa i leran med mig. Och Oskar som skötte all markservice hemma när jag var borta. Tyvärr blev vår bil påbackad så det måste jag ta tag i idag. Suck. Jag är sjukt sliten och kan knappt gå nerför trappen. Men det var det värt!

/ Karin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar