Stall Vall

söndag 9 februari 2014

Vintercup deltävling Storfors - Görel

Startade med en tidig morgon för att släppa ut/in hästar och mocka o fixa höpåsar. Skönt att ha det klart så man slipper göra det när man kommer hem.
Sen lastade vi Ice - tog 11 minuter, ok men fortfarande för länge - sen Zia och så var det bara att tuffa mot Storfors. 

Matilda testade först, jag tänkte att Ice kanske inte vill böka med henne än men jo, det ville hon. 


Obligatoriska rumpbilden!



De hade lekt en del med höet under resan. 


Puss puss (Karin är inte sur, hon lyssnar fokuserat). 


En ny utsikt: jag fick låna fina Sobra som Camilla på bilden äger. Camilla sitter på Sobras son Cobrah och han är bara 4 år. En distansbebis. Vi red tillsammans med Anne/Gimmick och Anna/Lilla Grå (Matteo) och tog den korta slingan då Cobra inte orkar 24km än och Sobra rehabiliteras för en gaffelbandskada. Det var en mysig tur med skritt och trav och pulsande i snö på fina ridvägar. Sobra var lite till sig och lyckades skritta sig svettig a la Starlight men var annars rätt så olik. Inte några bakbensskutt där inte. Kom på att det är stor skillnad på att testa en ny häst på uteritt jämfört med i ett ridhus. När jag red på Sörmon och fick en ny häst så tänkte jag inte så mycket på det men utomhus så är det lite mer, otryggt vill jag inte säga men kanske mindre avkopplat. De flesta hästar har ju lite mer driv ute och kan skvätta för allt möjligt.
Och tydligen sitter jag inte alltid kvar (host host Zia). Men Sobra var jättetrevlig, tack för lånet Camilla :-). 


Så här såg vi ut! Jag ser verkligen inte klok ut med mössa under hjälmen, den kommer liksom inte ner på huvudet riktigt.


Vårt lilla gäng.


Gimmick - hingst och pappa till Cobra.
Yes, Sobra och Gimmick har haft sexy times. Det hindrar dock inte Sobra från att dra öronen bakåt så fort de kom i närheten av varann :D. 


Gimmicks häftiga öron som också hans föl ärvt.


Mor och son (Sobra närmast) kopplar av efter ritten. Camilla lastade sen båda själv, imponerande lätt.
Lika imponerande var det inte med Ice, där låste det sig totalt och jag fick hjälp av Anne & Anette som tyckte att det var dags att gå in nu, stöniga lilla ponny. Tog en halvtimme, kändes som två timmar. 
Kändes som ett redigt nederlag och en trött Görel var lite deppig på vägen hem. Jag vet att det kommer bli bättre men som vi konstaterat innan så är det små saker som kan göra en SÅ glad eller sååå nere i hästlivet. Vi tar nya tag. 
Och dagens stora glädje var ju så klart att det gått så bra för Matilda & Ice - 24 km knatade dom ihop och det med flera km i galopp. Såå duktiga, jag är stolt över er!
Tack Karin för att du tog hand om dom så bra. 

Nu ska jag åka till stallet, skritt med Starlight står på tur. Längtar!

/Görel





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar