Stall Vall

måndag 6 januari 2014

Rekord

Jag har under många år inte tränat dressyr och fått ångest bara jag tänkt på ett ridhus. Distansträningen har därför passat mig väldigt bra. Jag har gömt mig i skogen och sluppit ta tag i det som dressyr och ridhus väckt hos mig. Prestationsångest. Både hos mig själv, jag vill att det ska se fint och harmoniskt ut när jag rider och har mått illa av tanken på att nån sitter på läktaren och granskar mig. Men också har jag flytt prestationsångesten som lyser ur ögonen på många ridtjejer och som deras ponnysar och hästar får betala för genom fel användning av spön, sporrar och hårda ord. Jag kan fortfarande inte skaka av mig bilden av hur en tjej spöar upp sin häst i ridhusväggen. Jag var nog runt 11 år och ser fortfarande hästens panikslagna ögon framför mig.
Det har på vissa sätt varit väldigt bekvämt att gömma sig i skogen. Men jag har hela tiden känt att jag vill komplettera distansträningen med någon form av dressyr, eller styrketräning och gymnastik som jag anser att dressyren är. Och så kom Görel in i mitt och hästarnas liv och förde förutom allt annat positivt med sig ett intresse för dressyr. Och genom Görel världens bästa tränare Anna som får dressyrarbetet att vara roligt, fint och utvecklande.
Denna vecka har jag slagit rekord. Dressyrlektion och tömkörningslektion på Sörmon under en och samma vecka. Två turer till ridhus. Igår var det tömkörningslektion för Anders Eriksson.  Så lyxigt att få hit en sån tömkörningsguru en kvart bort med transporten. Och alltid lika roligt när andra också ser och säger att Zia är en trevlig häst. Blir stolt och varm om hjärtat.
 
/Karin

Karin, Zia och Anders.

 
Liten film med bl a sidvärtsrörelser och trav.
Och en Zia som hör barn utanför ridhuset och tappar lite fokus.

(Görel: jag skulle vilja återgälda Karins fina ord ovan men då blir det så sentimentalt så jag nöjer mig med att skriva: you complete me :D)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar