Stall Vall

tisdag 22 januari 2019

Gott nytt år, snart x 2

Nu är vi här igen, tillbaka från andra sidan...årsskiftet. Vi är inte döda.
Wazzzuuuup då? Not so much, därför brist på inlägg.

Vi har varit o tränat för Anna tillsammans med Karin & Sune. Ett mjukgörande stretchpass, nästan utan krav. Den som själv stretchat vet ju att lite krav måste ställas annars blir det svårt.
För att inte ha tränats sen i september och enbart gått några enstaka tomkörnings/rid-pass och en massa skritt/promenader så var Starlight i riktigt fin form (fluffig rund är också en form) och Anna tyckte inte det var nån större skillnad rörlighetsmässigt sen i höstas. Takten fanns där när hon landade och kunde koppla av i joggandet. Så himla skönt att hon är fortsatt fräsch och fin.

Riktigt kul med ögon på sig igen men också varit bra för mig att stänga av verksamheten sen pensionsbeslutet. En omstart behöver tid på sig, hjärnan är ju ett vaneorgan, mer för somliga av oss än andra. Tiden och tankeverksamheten som blivit över har mestadels gått till familjen, matlagning och rensning av huset, mycket rogivande.

Vintern har ju tills förra veckan varit rätt katastrof gällande underlaget och framförallt när man har en häst utan bakskor. Varit snorhalt och trist fram tills det damp ner en massa snö plötsligt.
Vi fick vår första snögalopp i torsdags, spralligt värre och dålig sikt men såå kul.
Jag tänkte först när S brallade omkring att hon kanske var frustrerad pga dåligt fäste men sen tog jag en egen tur i lördags och då var det inga problem. Jättefint fokus.

OCH! Nånting stort för mig hände. Jag red ett riktigt pass BARBACKA, i alla gångarter. Är ju inte alls sugen på att ramla av och slå ihjäl mig och ska det ske så måste det vara balanserat för annars blir det ju ett riktigt pisspass för S och det är inte ok.
Så på med halsrem och fokus på balans och tummarna hållna för inte överpigg sprallhäst.
Och hon var sååå duktig, kunde rida massor bara genom att hålla i halsremmen, inte tyglarna (förutom lite för att de inte skulle hänga fritt). När hon låg på lite för mkt så fick jag hålla in med tyglarna, blev lite dammsugarvarning annars så som hon gör med hackamore, men på det stora hela fick vi till ett riktigt utedressyrpass och hon verkade så nöjd.

Och när det väl kom till kritan så är jag kanske inte så obalanserad ändå, så länge det inte brallas omkring och stökas för då skulle jag nog ramla av rätt fort. Det blir ganska tydligt för känslan vad som behöver göras när tryggheten av sadeln inte lurar en.

Det här med att ha en pigg pensionärshäst är riktigt nyttigt för mig för nu när jag startat om hjärnan och blivit bättre på att släppa inställningen att varje pass ska nyttjas till fullo och ta oss framåt så kan jag slappna och leka istället. Testa nya grejer och funkar det inte så är det inte nån big deal eller slöseri med tid.

Tänker att S får fungera som en unghäst för mig, att träna på såna basicgrejer som sitsen t ex så jag är redo för framtiden. Nu när jag inte har några "stora" mål för henne så blir de små viktiga grejerna som att kunna gå på en åttvolt utan att ta i tyglarna mycket lättare att fokusera på.

Sen att hon ser ut som en raggig boll och inte en sportig pegasus är vad det är, som Karin så fint uttryckte det så ser hon ut som Pegasus mamma haha 😍

Bästa hästen ✨

Snöigt. Stackars Karin hade snö fastfrusen på glasögonen och
en tokpigg Sune under sadeln 😅

#pegasusmamma

Halsrem - vilken jäkla bra grej!
Fick se till så jag inte blev hängande i den istället för tyglarna men
upptäckte att när jag behövde ta tyglarna så var det inga problem
att vara mjuk i handen ändå.
Karin och hennes hästliv då?
Jo Zia är dessvärre halt igen och tyvärr visade det sig att hon i samband med vrickningen i höstas har fått sig en skada på gaffelbandsgrenen. Så nu är det lugna puckar för henne i några månader som gäller. Det är inte Zia alls nöjd med och hon tycker sjukhage är bajs och försöker slåss med Sune om förstaplatsen att vara jobbigast att promenera med.

Sune är finare än nånsin i dressyren och får så mycket uppmärksamhet av matte att han börjat ignorera henne vid hagintag. Tydligen måste man jobba rätt mycket vissa pass har han insett.
De är så duktiga och jag tycker det ska bli så himla spännande att se vad det kan bli av dom i år.
Bara han håller sig på benen så...
----------------------------------------

Kinesiska nyåret närmar sig så närmsta veckorna har jag mest fokus på att rensa klart och storstäda för att sen fira med en massa god thaimat tisdag 5/2.
2018 vill jag, som så många andra, helst lägga till arkivet och inte behöva se igen. Möjligtvis minnas att jag ändå lärde mig att ha ganska mycket tålamod och is i magen och att jag trots allt är tacksam för allt det fina jag har i livet. För det är mycket det ❤️

Så gott nytt år och gott nytt kommande nyår, må det vara fritt från skador och sjukdomar och istället fullt med god energi och glada äventyr!

/G

tisdag 18 december 2018

Juligt

Det är bland den bästa av tider nu (JUUUUUL!!) och den sämsta (träningsunderlag häst) men nu har det kommer ner lite mer snö iaf och på fredag så vinterskos hästarna. Starlight är tänkt att fortsätta vara oskodd bak förutsatt att hon inte slitigt för mkt på dom denna skoperioden.

Vi har fortsatt ha det soft, luften hann gå ur innan vi ens blåst upp den igen när Zia vrickade sig i hagen och fått höger framkota sprutad. Men igår var vi iväg med Starlight och Sune till ridhuset och kände oss lite pepp igen så nu vänder det nog.
Starlight tyckte det var gott med mjukt underlag och joggade och galopperade lyckligt omkring medan Sune for runt med Karin lite här o var. Näääerå, han var pigg men skötte sig rätt bra ändå.
I mellandagarna ska vi träna tänkte vi. Även om S är pensionär så skadar det inte att jogga omkring med lite ögon på sig så inte jag rostar ihop totalt nu när Karin bara har en träningsbar häst.

Ja det kanske är under hennes värdighet och så men lite får en ställa upp så här i jultider tycker jag 😁
Zia kommer få en lång skrittvinter, finns ingen anledning att stressa med igångsättningen även om hon säkert gärna börjar springa redan imorrn. Hon står i sjukhage nu och samlar energi och herrej-lar vad det pyste över när jag promenerade henne i lördags, det var häst överallt. Milda Zia var inte mild på något vis och säga till henne gjorde bara saken värre. Blir skönt för henne att få komma tillbaka till de andra snart.

Nu när det är sista veckan innan julafton så blir det nog bara lite promenader, julmys är prio nu 🤩

Efter jag satte degen så läste jag tips på hur man får de bästa bullarna.
Salt skulle blandas i mjölet så sent som möjligt för att inte störa jästen.
Gissa vem som slängt i saltet DIREKT på jästen
Men de blev sviiingoda ändå, tog 3 ggr så lång tid att jäsa klart bara.
Det absolut bästa tipset var att pensla med sockerlag (2 delar vatten + 1 del socker)
efter man tagit ut dom ur ugnen. De höll sig saftiga huuur bra som helst dagen efter.


Sally är så over this 😂

Ska aldrig mer baka vanliga tråkiga lussekatter, de här är helt ljuvliga!!
Jag skippade kesella, har läst nånstans att det bara var ett påhitt från Arla för att
sälja mer sånt en gång i tiden. Ett ägg i degen kör jag däremot.

Välkommen julen!
Sally ❤️ julgran

/G





tisdag 4 december 2018

Vi har chillat

November va, vilken skön avslappnad månad det var.
En massa hästpromenader varvat med människoskoj i form av div humorshower.
Blir inte så mkt att blogga om, allt dyker ju upp på instagram och är ju inte direkt nåt detaljerat att fylla ut med. Men en liten re-cap kan det få bli, så det inte ser så ensamt ut bland inläggen.

Första showen ut var Mia Skäringers - No more fucks to give - tillsammans
med Karin och Anna.
Och SÅ bra det var, hon är ju fantastisk på att blanda humor och allvar.
Modig också. Riktig stor upplevelse.

Veckan efter blev det middag på Pinchos och sen showen Årets mama
med Emma Knyckare och bandet Det brinner.
Också humorshow m musik men mer intimt med mindre lokal och
en annan ton. Hur bra som helst iaf.

Satt på rad 4 så kunde ta denna fina bild som sen Emma
använde på sitt instagram när hon tackade Karlstad.
Jämt liiite starstruck blir man ju då 🤩
 

Olivia tog sig en ensamtur på Starlight en lördag medan jag
stallfixade. Första gången hon red själv 😍
S skötte sig ganska bra, blivit lite sprallig en sväng med lugnat ner sig.

En långtur med Zia i solen.
Hoppade av och promenerade och klättrade
uppför utkiksberget ett par ggr för det är bra för
kroppen att få lite flås sägs det.

Kolla va - jag och Zia är med i tidningen.
DM-mästare i distansritt.
Får jag värma mig med nu när tävlingslivet med häst är obefintligt.

Spontanlagade Creme Ninon en kväll - värt att dokumentera faktiskt.

En morgonpromenad med det här yrvädret är kanske inte det
mest meditativa en kan göra men hey, bra att hållas på tårna ibland.

JAG HAR BYTT DÄCK PÅ BIL O SLÄP - SJÄLV
(med lite teoretisk assistans från Andreas)
Det här är stort, riktigt stort. Och det var inte ens tråkigt.
Kan bero på att jag inte behövt göra det 2 gg per år i 25 år
så jag återkommer i frågan.


S är så lurvig och gosig nu, t o m mulen har vinterpäls.
Tog mig en ridtur på henne i lördags för första ggn på jättelänge.
Har tagit det lugnt med sånt ifall det är känsligt med att hon är avskodd
bak. Vi skrittade mest och travade några intervaller (inte hennes grej,
blir jättepigg och samlar energi så inte hinner få utlopp).
Men hon travade på fint och verkade inte besvärad.

- Guuuud, måste han stå så nära??
Karin nöjd med Sune som var himla trevlig att rida trots en lugn månad
och S rörde sig mjukt o fint vid tömkörningen. Hon ville väldigt gärna
tolka alla signaler som galoppfattning och efteråt i hagen sa Karin att
hon travat runt och showat flera gånger så någon tyckte nog det var
skönt att få jogga igång sig lite igen.
Nu är slowember slut så nu blir det lite mer uppstyrd motion.
Starlight ska fortsätta vara pensionär så klart men tar nog ett pass i veckan där hon får jogga loss lite mer. Zia har dessvärre gjort sig något (i hagen troligtvis) så veterinären ska kolla på henne imorrn.
Sune kommer alltså få finna sig i att vara den med mest ögon på sig framöver. Spännande 😅

/G

onsdag 7 november 2018

Så himla gulligt!

Föl föl föl...föl föl föl föl föl.
Åååh vad jag har fått gosigosat med ulliga små arabhästar i helgen.

Barnen har haft höstlov så vi åkte till syrran i torsdags så de fick hänga med Jack. Jag jobbade hela fredagen och på kvällen var vi på Halloween-middag hos kompis till syrran. Var rätt slut och tänkte inte bli långvarig men det var sånt himla trevligt gäng där så kom inte hem förrän midnatt iaf.

På lördagen passade jag på att hälsa på hos Arabhästhagen i Gottröra/Rimbo, där Ingela föder upp fina Crabbet-arabhästar. 
Hon har bl a fött upp Zia och Starlight levde mammaliv där medan hon var dräktig med Sune, på den tiden när Sunes pappa Indian Shimad stod där.

Klart värt en omväg på 20 mil t o r att mysa med fölungar men syftet var även att hälsa på en ev blivande stjärna. Mycket fin och trevlig så vi får se vad framtiden bär med sig.
Överlag var alla hästarna himla mysiga där borta. Nyfikna och keliga men inte påträngande. Åkte därifrån med fyllt hjärta och tom mage för i allt hästgosande så glömde jag bort att jag tagit med fika som låg kvar i bilen 😁

Etash, Indian Henna och Indian Sagah.


Nånstans i högen - Ingela.

Gosah (u Glorih e Sabih ue Gomir)

Smulan 😍 Väldigt intresserad av människor...och mat. Häj häj!

Sabih - lilla herren på Hvilstens Gård. Eller ja, katten håller
troligtvis inte med 😅
Ok, too much gullighet, måste vägas upp mot creepy Halloween-utklädnader av Olivia och Jacks kompis Tuss.



Karin var också bortrest i helgen så Anna & familj var hästvakter, fick denna mysiga uppdatering på lördagen 😍

 

Starlight är oskodd bak numer och än så länge verkar det funka fint. Har mest hållit oss i skogen där det är mjukt och hon har trampat på obrytt.

Olivia borstar, borstar o borstar. Starlight fattar ingenting,
det var ju riktigt gött.
Karin har redan tröttnat på slowember och börjat motionera igång sig med hästarna men jag fortsätter promenera på, rätt gött med låg ambitionsnivå.

/G


fredag 26 oktober 2018

Slowember

Vi är jättetrötta. Så himla trötta så när en av oss (Karin) kom med tanken att bara promenera ett par veckor med hästarna så var den andra (jag) väldigt snabb med att dubbla det till en hel månad.
Vi orkar inte prestera, tänka eller vara engagerade just nu, mer än jobb- och pluggmässigt. Är bara Karin som pluggar men jag räknar in mig i att förhöra barnen på läxor, också en variant på pluggande. Har t ex lärt mig att häst heter un caballo på spanska.

Båda känner att vi behöver röra på oss mer också så det blir väldigt bra med många promenader med och utan sandbackar. 
Igår red jag o Anna ut och istället för träning (som vi ställde in då Karin blivit sjuk) så startade jag igång slowember redan idag med en timmes skogspromenad med Starlight.
Blev extra viktträning med tunga vinterskor på fötterna 💪🏻😅

Tandläkarbesök för Starlight o Sune, gick fint och inga äckliga styngflugelarver i munhålan i år.

Årets pumpor - som alltid skapade av Olivia och Andrea, familjens kreatörer 👌🏻😍


Blir mer avancerat halloween-pyntande för varje år. Den här läskiga hemmagjorda fågelskrämman har Olivia trixat ihop, Andreas fixade till lysande ögon.


Jag håller mig till matlagandet 😅 Gårdagens tacopaj 👌🏻


Mycket trevligare väder idag än igår när det blåste iskalla snövindar.

Med stallet gjort på morgonen så får resten av dan bli slappande varvat med lite stötinsatser som t ex limma upp de där jäkla tapetflikarna i köket som släppt.

Trevlig söndag!

/G

tisdag 16 oktober 2018

Nytt försök - hopp & bock

Första inlägget ballade visst ur och upprepade sig i oändligt samtidigt som det hängde sig för redigering så här kommer ett nytt.

Här sitter jag och har lite träningsvärk efter gårdagens hoppträning minsann. Varit för lite jobb i lätt sits sen vi la ner distansträningen.
Efter ett bompass med Sune förra veckan som bestod av ganska mkt brallighet (han var superspeedad pga stått själv i hagen en stund medan skimlarna var på skrittrunda, så var ingen hemma en sväng i huvet där) så fick jag istället låna Zia, hon är ju så pålitlig, bara lite springig liksom.

Håhåjaja, Zia höll på att bocka av mig efter första hindret...
Nu kan en ju börja fundera på vad vi gör med hästarna egentligen så är bäst jag specar upp saker som påverkat.
* Zia har inte varit i ridhuset sen i vintras.
* Tågrälsen går precis utanför ridhuset och det kom ett precis när jag lastade ur. Miljöträning.
* Nya hästbekantskaper på plats.
* Zia inte hoppat på evigheter = inte heller sett färgglada bommar på lika länge = tvärnitar gärna och stirrar på samtliga hinder vid första hoppet.
* Red Zia dagen innan men har innan dess inte ridit henne på rätt länge så vi har inte hunnit rida ihop oss.
* Allmänt PIGG häst.
* För försiktig ryttare som är rädd för tvärnitar framför hinder och då driver för dåligt eftersom ryttarlogiken blir att OM det blir stopp så ramlar jag nog inte av om det inte går så fort.

Så då blir den övertaggade hästen bockig istället för framåttänkande.

Tack o lov var Karin, Tina & Matilda där och tittade och lyckades få den första, och värsta, bockningen på film. Skrattade så tårarna rann igår åt klippet, ljudeffekterna och kommentarerna är guld.

När vi väl fick lite ordning på oss och jag vågade rida på mer under påhejande av Mia så blev det riktigt bra. Zia är ju en sån fantastisk häst, så jäkla trevlig att rida när man får kontakt och inte har en ånglok i tyglarna. Kan titta på galoppen i klippen hur många gånger som helst, även om det var lite väl spralligt ibland så ser man vilket fint driv och motor hon har.
Och när vi slappnade av och hoppade med flyt så hade hon fin teknik.

Blev så himla glad över fina ord från tränaren också, hon tyckte jag hade väldigt bra och stilla händer och en bra sits (ja jag tänkte jättemkt på att inte svanka, speciellt i lätt sits 😅).
Hade behövt lite mer eftergift då o då under markarbetet och den tajmingen är svår när Zia är så pigg och jag inte ridit henne på länge.
Men iaf så blev jag väldigt glad att få höra det för ryttarsjälvförtroendet har svajat en del senaste tiden. Är nog inte så dumt att varva dressyrträning med annat skoj för inte fastna i att känna sig så otillräcklig. Synd att hoppning ska vara så livsfarligt bara 😱

När brallningarna lagt sig och vi började med bomjobbet så
skötte sprallbrallan det jättebra.
Väldigt bra beslut att byta honom mot Zia ändå, vet aldrig vad
han skulle hittat på där borta.

Zia tog bommarna bra också.

Bra start   Svårt att hålla igen utan att stoppa upp och så ett hinder hon aldrig hoppat förut på det.
Meltdown.


Här var det lite mer ordning, vi fick hoppa det bruna och blå krysset några extra ggr för att få ett flyt och då blev det mkt bättre om än fortfarande lite svajigt på det blå. Galoppen 😍



Så glad att jag får låna dessa fina hästar men nu är jag allt väldigt sugen på en egen stjärna att jobba med.

/G

tisdag 9 oktober 2018

Det lunkar på...

...och det gillas 👍🏻
Veckan som gått har rullat på med lite av this o lite av that.
På måndagen gjorde vi en skrittrunda i lillskogen, jag, Karin, Anna och Olivia. En häst för lite så jag fick promenera. Anna och Olivia red barbacka på skimlarna.

Måndag har blivit lite av en skrittdag, vi körde repris igår, så himla mysigt. Det passar fint, oftast har helgridningen varit intensiv så då är det gött för både hästar och människor med ett prestationslöst pass.

Nästa måndag däremot, då ska jag på hoppträning med Sune 😱 Är med som reserv när Mia Grane har träningar på Lovahagen och det vart en plats ledig den dagen. Gruppen hoppar mellan ca 30-70/80cm och hon anpassar efter ekipagen så känns tryggt. Hoppade en gång med Starlight för henne och var jättenöjd.
 
Gosiga skimmelrumpor

Sune är blixtsnabb och hann demolera höpåseupplägget på en sekund när
han passerade.

Matlagningsinspon bara fortsätter. Paella va, så jedra gött!!
(utan musslor, finns gränser)
Egentligen var jag anmäld till programridning på Rudskogen nu på söndag (men har fått förhinder och avbokat) så Tina hade styrt upp ett pass på deras ridbana i lördags så vi fick miljöträna lite på plats och med dressyrstaket. Grymt bra. Har aldrig varit där förut och Sune har aldrig sett ett dressyrstaket tidigare.
Han brydde sig inte ett dugg om det, jag fick nästan fokusera på att han inte skulle råka hoppa över det. Domarbåset var lite läskigare, där hade vi några rejäla bocksprång men förutom det och hans ständiga koll på vad som pågick utanför banan och borta i hagarna så gick det över förväntan faktiskt.
Men helt rätt att jag redan avbokat programridningen, vi är inte redo och han är inte mogen än så vi får träna på och komma ut på mer miljöträning, vill inte köra framridning med sporadisk rodeo.

Fint sällskap av Tina & Gripen
På söndagen körde vi tömkörningsrace med hela gänget, jag levererade påklädda hästar till Karin som gjorde jobbet. Alla gjorde fina pass och det var så kul att se Starlight jobba på, hon verkar inte legat av sig nåt utan såg stabil och fräsch ut. Mentalt var det skönt att bara stå och titta och njuta utan att behöva analysera alla steg, ska sluta tjata nån gång men det är såå befriande att ha pensionerat henne.
Min må-bra-häst 🦄💖

Lilla isbjörnen

Snygging!


/G